Mike Campbell & The Dirty Knobs släpper andra albumet

Tom Petty and The Heartbreakers gamle gitarrist Mike Campbell fick uppenbarligen blodad tand efter det första albumet med The Dirty Knobs, Wreckless Abandon.

Nu kommer album nummer två, och bandet har döpt om sig till just Mike Campbell & The Dirty Knobs. Verkar väl klokt att ändå kapitalisera på bandets mest kända namn.

Första singeln heter Wicked Mind och låter precis så skramlig (på ett bra sätt) som många av låtarna på debutalbumet.

Albumet heter External Combustion och släpps 4 mars.

Ry Cooder och Taj Mahal återförenas efter 57 år

Ry Cooder och Taj Mahal hade bandet Rising Sons, fick skivkontrakt med Columbia 1965 och spelade in ett album (som dock inte släpptes förrän 1992).

Nu har de dock spelat in ett nytt album, 57 år senare. Albumet heter Get On Board: The Songs of Sonny Terry & Brownie McGhee. Ry Cooders son Joachim Cooder är också med på albumet, och spelar trummor och bas.

Första singeln är Hooray Hooray. Albumet släpps 22 april.

Strålande postumt album av Pierre Isacsson

Pierre Isacsson blev känd som svensktoppssångare, vilket inte alltid brukar användas som ett positivt omdöme. Vi som växte upp på 70-talet minns hur Då går jag ner i min källare ljöd ur radioapparaterna. Vi tyckte basrösten var rolig och försökte härma den, utan större framgång, med våra ljusa barnröster.

Isacsson vann Melodifestivalen två gånger, med bandet Family Four.

Allt detta förmörkas så klart av att han omkom tragiskt när Estonia förliste 1994.

Nu har hans son Ludvig Isacsson tagit 30 år gamla demoinspelningar med bara sång och gitarr från pappans gamla kassetter och lagt till arrangemang och skapat ett sista postumt album, Innan slutet. Albumet är inte särdeles långt, endast 30 minuter, men är ändå lite av en sensation.

Tonen i texterna är tämligen mörk, Isacssons röst uttrycker oftast en melankolisk känsla. Han sjunger om att "Det är ingenting att hymla om, att jag räds för att bli gammal" - en textrad som står ut eftersom han tyvärr inte fick bli äldre än 46 år.

Skivan kom i slutet av 2021, men jag snappade inte upp den i tid för att lägga den på listan över årets bästa skivor - där den borde ha legat.

Bloggen möter Merit Hemmingson: ”Det här är världens bästa idé”

Foto (alla bilder): Olof Grind

50 år sedan den banbrytande skivan Huvva! svensk folkmusik på beat – det firar Merit Hemmingson med nya tolkningar, på skivan Huvva! vad tiden går. Och Merit Hemmingson är aktuell på många sätt – i vår blir det turné, med start i mars, och en EP med ytterligare fyra låtar från inspelningarna. Dessutom kommer en dokumentär i SVT och gästspel i På spåret med Sahara Hotnights.

Bloggen fick äran och glädjen att ställa en massa nyfikna frågor till Merit Hemmingson om allt detta, och mer därtill.

Hur började allt detta, med Huvva! Folkmusik på beat och de två andra skivorna, Trollskog och Bergtagen? 

– Jag hade gjort tre skivor på andra bolag, lite orgelhits, lite funky.... med mitt band Meritones. Sedan gjorde jag en pianoskiva som jag inte alls kan stå för i dag. Lite cocktailpiano...

– Sedan var jag uppe på EMI Music Publishing och pratade med Bengt Sundström som var chef där och det var faktiskt han som föreslog: ”Ska inte du göra en platta med svenska folkvisor?” Det hade jag aldrig tänkt på.

– Han kom med den idén och jag tände till 100, så klart. Bengt Palmers hade precis börjat på EMI som producent, han var nytänkare och hade mycket kul idéer. Vi jobbade jättebra ihop. Det blev succé, det låg rätt i tiden.

Kände du dig säker på att det skulle funka, eller var du tveksam?

– Nej, inte ett dugg tveksam. Det har jag aldrig varit till någonting jag har provat på. Jag tyckte det var jättekul, det fanns ju en brunn att ösa ur.

– Till 99 procent består svensk folkmusik av polskor, det är inte lätt att göra något av dem. Det som jag hittade var mest från Dalarna, och där är det mycket moll. Det var mest sådana som jag tog upp.

Och skivorna blev både kritikersuccéer och storsäljare, guldskivor?

– Ja, jag vet inte om det bara var kritikersuccéer... det var nog både och.

– Det var ju bara en karusell som snurrade runt, det hände så mycket. I samma veva födde jag två barn, det var så mycket. Jag har inget minne av att jag tänkte någonting, jag bara snurrade med. Det var jättekul, ju. 

– När jag lyssnar på skivorna i dag så tycker jag att de håller.

50-årsjubileum

2021 var det 50 år sedan som Huvva! Folkmusik på beat släpptes, vilket råkade sammanfalla med en pandemi. Merit Hemmingson började lyssna igenom de gamla skivorna och fundera på hur låtarna skulle låta i dag. Och hon gjorde slag i saken; nya tolkningar av åtta spår finns på nya skivan, Huvva! vad tiden går.

– Jag såg direkt vad som skulle funka och inte funka. Jag ville även att låtarna skulle få nya namn och nya identiteter, så att de gamla stod kvar, orörda.

– Jag fick en sådan kick av min egen idé. Det här är världens bästa idé. I och med coronan så kunde jag få kontakt med sådana fantastiska musiker som absolut inte hade varit lediga annars.

– Och att jag kunde bekosta detta med ett stort stipendium som jag har fått, och inte behövt snåla.

På albumet medverkar, bland andra, Ola Winkler, trummor, Martin Hederos, klaviatur, Dan Berglund, bas, Anders Norudde, säckpipa/moraharpa/kohorn m.m., Lena Willemark, sång, och Sara Parkman, fiol och sång. Anton Sundell producerade.

Hur valde du ut vilka låtar du ville göra om? 

– Jag hör direkt om jag kan göra någonting av en låt. Jag ser melodin i huvudet och jag hör spännande harmonier. Det var så spännande. 

– Och så sade vi också; nu ska vi inte hålla på och tänka att låtarna ska vara tre minuter, utan nu gör vi dem långa, vi tar ut dem. Vi gör sviter av dem.

– Det kommer en tredje svit, med fyra låtar, på en EP i maj. Vi hade så mycket material, och det var så bra.

Har du särskilda favoriter på nya skivan? 

– Gamle Evert gillar jag, och sedan Koralmelodi efter Bälter Erik Olsson, Älvdalen. Jag har länge velat göra någonting med säckpipa. Och sedan gillar jag Trollsvans, bara för att det svänger som sjutton, med Olas trumspel där. 

– Och sedan Ensam i stilla stjärnenätterna, den är ju fantastisk, med Martin Hederos piano och Lenas (Willemark) kulning. Kulningen spelade vi in i Visby domkyrka, det är den klangen man hör där. Helt fantastiskt.

Vad får du inspiration av, när du ska skapa din musik? 

– Det är faktiskt en idé. Jag måste ha en idé att utgå ifrån. Annars gör jag ingenting. Jag tar inte i orgeln, mer än för att hålla tekniken uppe. Jag har ju ingen teknik heller... jag är inte impad av folk som spelar fort. 

– Men att toppa det här, med ett nytt album. Det kommer jag inte att göra i första taget. Inte förrän om tio år... eller fem år...

Det är inte så att du snarare fick blodad tand och vill kasta dig in i nästa grej?

– Jo, grej, men inte ett album. Det här ska jobba färdigt och det är så bra att det får gå ett tag, verkligen.

Pandemin påverkade inspelningen av skivan och även spelningar, nu flyttades din spelning i Uppsala till senare i vår? 

– Ja, och Pustervik i Göteborg, vi skulle ha varit där i fredags (14 januari). Uppsala är flyttad till slutet på maj.

Men ni hann köra Fasching 10 december? Hur kändes Faschingspelningen?

– Helt fantastisk. Det var fullknökat och mycket ungdomar, och de bara skrek! Helt otrolig respons – oj, oj, oj. Jag fattade ingenting. 

Och Faschingspelningens skivsignering 10 december räddades i bokstavligt talat sista minuten. 50 exemplar av skivan kom med Göteborgståget.

– Precis innan sista låten, så kommer skivorna till Fasching... 

Jag lyssnade på ditt Sommarprogram och blev helt fascinerad och tänkte att det måste finnas en biografi om dig, eller en film eller någonting...? Är det på gång?

– Nej, absolut inte! Jag har så klent minne, jag skulle aldrig kunna skriva en biografi. Vem ska läsa den? 

– Men det kommer en dokumentär på SVT. Nu är senaste budet att dokumentären ska vara klar i slutet av februari, men vi har inget sändningsdatum än.

– De har filmat mycket, det är Anders Granqvist, Good Film, i Malmö som gör den. De har varit på Gotland och filmat, de filmade på Fasching och de filmade i Göteborg, när jag gästade Sahara Hotnights.

I dag fredag, 21 januari, när denna intervju publiceras, gästar Merit Hemmingson Sahara Hotnights i SVT-programmet På spåret. 

– Josephine (Forsman) som spelar trummor, hon och jag gjorde en reklamfilm för Skellefteå Kraft för flera år sedan, med orgel och trummor. Sedan har vi haft kontakt. Sahara Hotnights har haft paus i tio år, men nu ska de ha revival. Josephine hörde av sig och frågade om jag ville gästa dem i På spåret. Ja visst, sade jag. Skitkul!

Lyssna på Merit Hemmingson på Spotify

Följ Merit Hemmingson på Facebook

Följ Merit Hemmingson på Instagram

Kristine Leschper släpper soloalbum

Kristine Leschper, till vardags i Athensbandet Mothers, släpper en soloskiva om en dryg månad.

Inför albumet har hon släppt fyra singlar, varav den senaste är Picture Window. 

Albumet, The Opening, or Closing of A Door, släpps 4 mars.

Udo Dirkschneider släpper coveralbum

Åh, coveralbum, dessa bekväma lösningar när man inte orkar vara produktiv och skriva nytt material. Nu är förvisso Udo Dirkschneider en extremt produktiv person, så i det här fallet är det nog inte materialbrist som är motivet bakom att han släpper coveralbumet My Way.

Hur åstadkommer man ett lyssningsvärt coveralbum? Ja, ett kriterium är att man plockar covers som inte är fullständigt sönderspelade. 

Där är det lite "hit and miss" från Dirkschneiders sida. Behöver vi t ex ännu en version av My Way, vars mest berömda version så klart är insjungen av Frank Sinatra? Eller Queens We Will Rock You eller Led Zeppelins Rock'n'Roll?

Lite mer poäng för originalitet för att Dirkschneider gör ett av Tina Turners paradnummer, Nutbush City Limits, och Frankie Millers Jealousy.

Albumet släpps 22 april.

EP från Marissa Nadler

I oktober släppte Marissa Nadler sitt tionde studioalbum, The Path of The Clouds.

Nu kommer, som en uppföljare, EP:n The Wrath of The Clouds. EP:n innehåller tre överblivna spår från albuminspelningarna samt två covers, Seabirds (av Alessi Brothers) samt Saunders Ferry Lane (Sammi Smith).

EP:n släpps 4 februari.

Dolly Parton tonsätter roman

Dolly Parton har skrivit romanen Run, Rose, Run tillsammans med James Patterson.

Romanen kommer i samma veva som ett album, som får sägas utgöra en tonsättning av romanen. 

Första singeln från albumet heter Big Dreams and Faded Jeans. Albumet släpps 4 mars.

35 skivor att se fram emot 2022

Hur ser skivåret 2022 ut? Ja, hittills kan vi bara få perspektiv på första halvåret, och då kan vi nog tro att många av releaserna för andra kvartalet ännu inte är offentliggjorda.

Några av de skivor jag ser fram emot är Cat Powers nya coverskiva (14 januari), Annika Norlins nya, med blandade engelska och svenska låtar (21 januari), Aina Myrstener Cellos Cellomusik III (27 januari), Abbaths Dread Reaver (25 mars), Kae Tempests fjärde album (8 april), The Waterboys kommande (22 april) och Liam Gallaghers nya (27 maj).

Nedan är ett urval av skivor som kommer första halvåret. Jag håller en lista uppdaterad på startsidan till den här bloggen (då måste du gå till webbversionen, om du nu surfar med mobil - det gör du längst ner).

Har jag missat någon skiva? Tipsa gärna genom att lägga en kommentar till detta inlägg, eller mejla mig.

14 januari: Elvis Costello, The Boy Named If
14 januari: Magnum, The Monster Roars
14 januari: Cat Power, Covers

21 januari: Battle Beast, Circus of Doom
21 januari: Jana Horn, Optimism
21 januari: John Mellencamp, Strictly A One-Eyed Jack
21 januari: Annika Norlin, Mentor
21 januari: Aoife O'Donovan, Age of Apathy

27 januari: Aina Myrstener Cello, Cellomusik III

28 januari: Ellinor Brolin, Det tredje årtusendet
28 januari: Eels, Extreme Witchcraft
28 januari: Jethro Tull, The Zealot Gene
28 januari: Anaïs Mitchell, Anaïs Mitchell
28 januari: Urge Overkill, Oui

4 februari: Saxon, Carpe Diem

11 februari: Big Thief, Dragon New Warm Mountain I Believe In You
11 februari: Voivod, Synchro Anarchy

25 februari: Basia Bulat, The Garden
25 februari: Judy Collins, Spellbound
25 februari: Dashboard Confessional, All The Truth That I Can Tell
25 februari: Scorpions, Rock Believer

25 februari: Soft Cell, Happiness Not Included

4 mars: Guided By Voices, Crystal Nuns Cathedral
4 mars: Marillion, An Hour Before It's Dark

4 mars: Dolly Parton, Run, Rose, Run

11 mars: Bryan Adams, So Happy It Hurts
11 mars: Kiss, Off The Soundboard, Vol. 2: Live In Virginia Beach (liveskiva)
11 mars: Tanya Tagaq, Tongues

25 mars: Abbath, Dread Reaver

25 mars: Maren Morris, Humble Quest

8 april: Father John Misty, Chloë and the Next 20th Century
8 april: Kae Tempest, The Line Is A Curve

22 april: Udo Dirkschneider, My Way

6 maj: The Waterboys, All Souls Hill

27 maj: Liam Gallagher, Cmon You Know

Tredje albumet från Abbath

Norska Abbath gör lite av comeback med sitt tredje album, Dread Reaver.

Abbath fick bland annat avbryta en Sydamerikaturné 2019 med hänvisning till hälsoskäl. En spelning avbröts efter två låtar, sedan ställdes resten av turnén in.

Nu verkar bandet och huvudpersonen med samma namn vara på banan igen. Försmaken till tredje albumet är singeln Dream Cull, som låter riktigt bra.

Albumet släpps 25 mars. Läs mer via Blabbermouth.

Kae Tempest släpper fjärde albumet

Kae Tempest (f.d. Kate Tempest) släpper sitt fjärde album, The Line Is A Curve, i vår.

Första singeln, More Pressure, finns ute nu.

Läs en längre artikel om Tempests nya album, i NME.

Albumet släpps 8 april.

Guided By Voices släpper 31:a studioalbumet

Finns det något annat band som är hyfsat känt som har släppt 31 studioalbum sedan 1987?

Guided By Voices är uppenbarligen extremt produktiva. I fjol släppte de två studioalbum, 2020 och 2019 släppte de tre studioalbum per år.

Märkligt nog har jag aldrig kollat upp dem tidigare, jag har hört namnet men inte mer än så. Nu råkade jag höra deras senaste singel, Excited Ones, och tyckte den lät småtrevlig.

Låten är från albumet Crystal Nuns Cathedral, som släpps 4 mars.

Första egenskrivna albumet av Judy Collins

Judy Collins har alltid skrivit egna låtar, men hon är mest känd som uttolkare av andras. Hennes mest kända låt torde vara hennes version av Joni Mitchells Both Sides Now.

Men hennes 29:e studioalbum är det första där Collins har skrivit alla låtarna själv. Albumet heter Spellbound och släpps 25 februari.

Första singeln är When I Was A Girl In Colorado.

I denna Rolling Stone-intervju kan ni läsa mer om Collins nya album.

Tillbakablicken: Michelle Shocked, Short Sharp Shocked

Dagarna kring årsskiftet är sedvanligt tom på nya skivreleaser. Då passar det bra att titta lite bakåt, mot en skiva som kom ut 1988. 

Short Sharp Shocked var amerikanska Michelle Shockeds första riktiga album. Dessförinnan hade bara hennes egna demolåtar getts ut, på albumet Texas Campfire Tapes, som kom ut 1986.

Alla sorterade bekvämt in Shocked i ett fack; hon var kortklippt, hon var trubadur som gärna spelade med indieband, hon sjöng om San Francisco och polisövergrepp (varav du kunde se ett på omslaget - när hon själv släpades bort från en demonstration).

När Shocked nominerades till en Grammy för bästa nutida folkmusikinspelning så skojade hon att kategorin kunde ha hetat "They might be lesbians", eftersom de övriga nominerade var Indigo Girls, Tracy Chapman och Phranc. Kort sagt; alla tog för givet att Michelle Shocked själv var lesbisk.

2011 hävdade hon plötsligt att hon var "världens största homofob". 2013 uttalade hon sig emot samkönade äktenskap. Efteråt har hon förklarat att hennes uttalanden har feltolkats och att hon efterlyste en bredare syn på sexualitet. Hon gifte sig med en man, ett äktenskap som tydligen tog slut 2004.

Nu har Shocked tagit bort all sin musik från digitala kanaler - hon finns inte på Itunes, Spotify, Youtube eller liknande. Wikipedia hävdar att hennes senaste album kom ut 2009, men på hennes egen webbplats finns album som inte listas på Wikipedia. Det senaste verkar vara ett album som heter Musical Chairs, samt en samling som heter Mercury Poise, som samlar låtar från åren 1988-1995.

På sin webbplats säljer hon album för 250 dollar, vilket verkar vara ett överpris...

Short Sharp Shocked kommer - oavsett allt annat - att förbli en klassiker och, sannolikt, hennes bästa album. En väl avvägd blandning av folk, blues, country, till och med lite San Francisco-punk, när hon gör en version av Fogtown tillsammans med bandet MDC. 

Allra bäst är den fina balladen Anchorage, där hon sjunger till en vän som flyttat till Alaska.

För att få tag på Short Sharp Shocked nu för tiden, så får du leta efter begagnade CD- eller vinylskivor.

Lovande från Mellencamp

21 januari släpper John Mellencamp sitt 24:e studioalbum, Strictly A One-Eyed Jack.

Jag trodde att jag inte följt Mellencamp sedan 80-talet, när han var som hetast, med album som Uh-Huh, Scarecrow och The Lonesome Jubilee. Men när jag tittar igenom hans diskografi har jag ändå följt honom hela vägen fram åtminstone till Cuttin' Heads, som kom ut 2001. Men de senaste 20 åren har min uppmärksamhet riktats åt andra håll.

På nya albumet medverkar Bruce Springsteen på tre spår, däribland Wasted Days som finns tillgänglig redan nu. Chasing Rainbows har också släppts som singel. Framför allt den senare låter lovande.