2 februari 2020 var jag och såg Liam Gallagher på Annexet. En väldigt svettig och väldigt icke-covidanpassad kväll. Sedan fick vi en pandemi och 18 månader senare står vi här nu, yrvakna och åtminstone tillfälligt utsläppta i något slags dagsljus.
Strindbergs på Fåfängan präglas av det nya covidlivet. Publiken måste sitta ned, med ett visst avstånd. Ingen får stå upp. Ingen får under några omständigheter dansa framför scenen. Två tappra män försöker, men beordras mycket tydligt att sätta sig ner igen.
Den något hämmade stämningen gör det svårt att vara fullständigt entusiastisk över konserten, även om Johan Johansson, Janne Borgh och Robert Eriksson är i god form. Strindbergs poppunk gör i alla fall mig glad nästan alltid, även om formeln är rätt likartad för de flesta låtar.
Vi får även ett par covers: Ready for The 80's av The Moderns, som Janne Borgh ju var medlem av, liksom Another Girl, Another Planet, av The Only Ones.
Låt oss hoppas att konsertlivet öppnar upp ännu mer, och att detta inte bara är en tillfällig luftficka där vi får andas en liten stund innan den fjärde eller femte eller sjätte vågen sköljer över oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar