Stefan Sundström bjuder på Stonesgung

En vecka när Charlie Watts har gått bort så känns det fint i själen att fira lördagskväll med Stefan Sundström & Bo Kashis orkester, som de så fiffigt döpt sig till. Orkestern är nämligen Stonesgungiga på ett sätt som Stefan Sundström inte varit sedan Apache-tiden.

Senast Stefan Sundström turnerade så var det solo. Det är glatt att han har råd att ta med sig bandet nu. Mosebacke är slutsålt och en extrakonsert har satts in 14 september, så Stockholmsdelen av turnén lär i alla fall gå med vinst.

Sundströms senaste skiva, Östan västan om stress och press, innehåller både fina ballader och det nämnda Stonesgunget, i en väldigt bra mix. Vi får en knapp handfull låtar därifrån men även gamla favoriter som Babyland, Hallå hallå (De e som de e) och Nån har slagit upp ett hål. Dessutom får vi gästspel från Joppe Pihlgren (jag har inte riktigt sett kopplingen mellan Sundström och Docenterna tidigare), som bidrar med Puss och Solglasögon.

Och sedan får vi en Ebba Grön-cover (Slicka uppåt, sparka neråt) och en Peps-cover (Falsk matematik). 

Himla trevligt alltihopa och kvällens enda minus är det faktum som Sundström själv konstaterar flera gånger; att vi på grund av covidregler behöver sitta ner snällt och lydigt på våra stolar hela tiden. Men de flesta av oss revolterar så smått för att ge Sundström och bandet en stående ovation på slutet. Sedan sätter vi oss raskt när vakterna i sina gula västar skyndar till. Och sedan reser vi oss ändå, och går ut.

Läs gärna min intervju med Stefan Sundström här.

Covers från Lisa Ekdahl

Lisa Ekdahl fortsätter att variera mellan svensk- och engelskspråkiga album. Senaste albumet, More of The Good, släpptes 2018 och nu kommer ännu ett engelskspråkigt album, denna gång med covers.

Grand Songs heter albumet och släpps 8 oktober.

Första singeln var Bob Dylans Most of The Time som släpptes tidigare i år. Nu kommer The Supremes-låten Stop! In The Name of Love.

Att Ekdahl gör en cover på Most of The Time är naturligtvis intressant med tanke på att Sophie Zelmani sjöng den så pass övertygande att den fick plats på Dylans eget soundtrackalbum till filmen Masked & Anonymous. Hör Zelmanis version här.

The Specials släpper protestsånger

The Specials gjorde comeback med 2019 års album Encore, en skiva fullt i nivå med deras bästa material från deras glansdagar.

Nu kommer uppföljaren, Protest Songs 1924-2012, en eklektisk blandning av coverlåtar - alltifrån Freedom Highway av The Staple Singers till Everybody Knows av Leonard Cohen och Get Up, Stand Up av Bob Marley.

Albumet släpps 1 oktober.

Sam Fender släpper uppföljare

Engelske artisten Sam Fenders debutalbum Hypersonic Missiles var trevligt och lovade tillräckligt mycket för att jag skulle lägga namnet på minnet.

I samband med debuten omnämndes Fender till och med av Ulf Lundell, jag minns inte om det var i någon av Vardagar-böckerna eller på hans numera pausade blogg, Badgers drift.

Nu är det dags för Fenders album nummer två och titellåten Seventeen Going Under var första singeln. Även en andra singel, Aye, har släppts.

Albumet kommer 8 oktober.

Lily Konigsberg släpper debutalbum

Lily Konigsberg är medlem i bandet Palberta och är även aktiv i andra konstellationer.

Hon har även varit soloartist i flera år. Nu ska hon dock släppa sitt första riktiga soloalbum, i oktober, och har släppt första singeln That's The Way I Like It. Småtrevlig indiegitarrpop!

Albumet, Lily We Need To Talk Now, släpps 29 oktober.

Anders F. Rönnblom i god form

Den andra konserten efter pandemiuppehållet är märkligt icke covidanpassad. Anders F. Rönnblom med Björn Rothstein på trummor och Staffan Lindfors på bas skulle ursprungligen ha spelat utomhus på Erstaterrassen men risken för regn gör att konserten flyttas inomhus.

Vilket gör att vi plötsligt har drygt 100 personer som tränger ihop sig i en sal som tar ungefär... 100 personer. Nåväl, kalkylen var antagligen att alla vi på plats har vaccinerat oss.

Och när konserten väl har börjat är det ingen som tänker på covid. Rönnblom och bandet är i högform och matar ut klassiker: Kungarike, Mer än Amerika, Osårbar, Komedia, Europa brinner, Jag kysste henne våldsamt... med flera.

Vi får även Din barndom ska aldrig dö, som en påminnelse om att debutskivan ges ut i en lyxig treskivorsbox i oktober. Där kvällens nyhet är den tredje skivan som i alla fall jag inte hade hört talas om tidigare, där andra svenska band och artister tolkar låtarna på Rönnbloms debutalbum.

Jag har sett Anders F. Rönnblom många gånger, men han verkar vara extra spelsugen just nu. Kul!

Läs också min intervju med Anders F. Rönnblom här.

Ny låt av Rickard Eklund

Glöm inte att läsa min intervju med Rickard Eklund. Jag tänkte jag skulle börja med att nämna det, så slipper jag göra det på slutet...

Rickard Eklund skulle i går, lördag, ha spelat på Priima-festivalscenen i Fagerö men festivalen blev för andra året i rad inställd på grund av coronarestriktioner.

Till festivalen hade Eklund tänkt premiärspela en ny låt, Vittror, tillsammans med sångerskan Josefin Sirén. Nu har de gjort en inspelning som publicerats på Youtube. Se den ovan.

Ringo Starr släpper årets andra EP

Tidigare i år släppte Ringo Starr EP:n Zoom In och redan nu kommer uppföljaren.

Change The World släpps 24 september och blir då Starrs totalt tredje EP i karriären. Den första släpptes 1995 och hette 4-Starr Collection. 

Första smakprovet heter Let's Change The World och är skriven av Totos gitarrist Steve Lukather och bandets sångare Joseph Williams.

Robert Plant och Alison Krauss släpper uppföljare

Robert Plants och Alison Krauss album Raising Sand, som kom ut 2007, blev en stor försäljnings- och kritikersuccé och vann flera utmärkelser.

Sedan dess har det varit tal om en uppföljare och nu, 14 år senare, så kommer den.

Nya albumet heter Raising the Roof och släpps 19 november.

Can't Let Go är första singeln.

18 månader senare - här är Strindbergs

2 februari 2020 var jag och såg Liam Gallagher på Annexet. En väldigt svettig och väldigt icke-covidanpassad kväll. Sedan fick vi en pandemi och 18 månader senare står vi här nu, yrvakna och åtminstone tillfälligt utsläppta i något slags dagsljus.

Strindbergs på Fåfängan präglas av det nya covidlivet. Publiken måste sitta ned, med ett visst avstånd. Ingen får stå upp. Ingen får under några omständigheter dansa framför scenen. Två tappra män försöker, men beordras mycket tydligt att sätta sig ner igen.

Den något hämmade stämningen gör det svårt att vara fullständigt entusiastisk över konserten, även om Johan Johansson, Janne Borgh och Robert Eriksson är i god form. Strindbergs poppunk gör i alla fall mig glad nästan alltid, även om formeln är rätt likartad för de flesta låtar.

Vi får även ett par covers: Ready for The 80's av The Moderns, som Janne Borgh ju var medlem av, liksom Another Girl, Another Planet, av The Only Ones.

Låt oss hoppas att konsertlivet öppnar upp ännu mer, och att detta inte bara är en tillfällig luftficka där vi får andas en liten stund innan den fjärde eller femte eller sjätte vågen sköljer över oss.

Aimee Mann ger oss försmak på novemberalbum

Det känns som att det är långt till november, men det är det naturligtvis inte. 5 november släpper Aimee Mann sitt nya album Queens of The Summer Hotel. 

Nu har hon släppt singeln Suicide Is Murder, med en video där skådespelaren James Urbaniak spelar huvudrollen.

Mann avviker inte från sin formel, utan det här är precis den typen av eftertänksamma, vemodiga ballad som förra albumet Mental Illness, från 2017, var full av.

Queens of The Summer Hotel är faktiskt bara Manns tionde studioalbum, sedan solodebuten Whatever, som kom 1993.

Första albumet på tre år från Grace Petrie

Engelska Grace Petrie släppte sitt senaste album, Queer As Folk, 2018. En småtrevlig skiva fylld av folk-rock och visor.

I höst kommer uppföljaren, Connectivity. Det är hennes nionde studioalbum, om jag räknat rätt.

"It contains 12 songs that are almost completely unheard, and that is a very new thing for ol' gigsalot Petrie", skriver hon på Twitter.

Albumet släpps 4 oktober.

Weller släpper symfoniorkesterversioner

Paul Weller fortsätter att vara bisarrt produktiv. Inom loppet av tio månader i fjol och i år släppte han två studioskivor, On Sunset och Fat Pop (Vol. 1).

I december får vi An Orchestrated Songbook, inspelningar av en konsert tillsammans med Jules Buckley och The BBC Symphony Orchestra. Konserten ägde rum 15 maj och innehöll låtar från hela Wellers karriär. Dock kan man gissa att fansen gärna hade velat ha fler The Jam-låtar än två (English Rose, Carnation). 

Albumet släpps 3 december.

Andy Partridges första solo-EP

XTC-sångaren och gitarristen Andy Partridge har varit sparsam med att ge ut saker under eget namn sedan XTC släppte sitt sista album, Wasp Star (Apple Venus Vol. 2), för 21 år sedan.

Han har gett ut en rejäl mängd XTC-demos - åtta (eller nio, om man räknar ett bonusalbum) volymer, kallade Fuzzy Warbles. Han har haft lite andra lösa projekt (Monstrance, Powers) och gästspelat med låtskrivande på andra artisters skivor, till exempel Mike Keneallys album Wing Beat Fantastic, som är det enda post-XTC-album med Partridge som verkar finnas på Spotify. (Ja, inte heller Apple Venus Vol. 1 och Wasp Star (Apple Venus Vol. 2) finns på Spotify. Vid det laget hade ju XTC lämnat storbolagen.)

2019 gav Partridge och Robyn Hitchcock ut Planet England, en EP med fyra spår.

Nu kommer My Failed Songwriting Career Vol. 1, en EP med fyra låtar. Tanken är att det ska bli en serie med EP-skivor, med låtar som Partridge ursprungligen skrivit för andra artister, men som av olika skäl dessa artister aldrig har spelat in.

De fyra låtarna på EP:n låter onekligen som Partridge - och The Beatles, så klart - även om sången av oklara skäl är producerad så att man, åtminstone på första låten Ghost Train, knappt hör att det är Partridge som sjunger.

Upptempolåten Ghost Train följs av balladen Great Day. Maid of Stars låter som något som kunde ha varit med på Apple Venus Vol. 1. The Mating Dance, slutligen, påminner om XTC någonstans i nivå med English Settlement.

EP:n kan beställas via Burning Shed/Ape House.