Regina Spektor släpper låt

Det är mer än tre år sedan Regina Spektor släppte sitt senaste album, Remember Us To Life.

Nu kommer hon med en låt till filmen Bombshell, som skildrar uppgång och fall för Fox News tidigare vd Roger Ailes, som fick avgå pga sexuella trakasserier.

Låten heter One Little Soldier och kan höras ovan.

Little Steven boxar in sig

Julen är en högtid för alla som av någon anledning vill fylla sitt hem med utrymmeskrävande skivboxar.

Jag köper ju bara digitalt nu för tiden, om jag kan undvika vinyl eller CD.

Men Little Steven-boxen Rock'n'Roll Rebel - The Early Work är intressant. Little Stevens studioskivor från debuten Men Without Women från 1982 till och med Born Again Savage från 1999 kommer som vinylskivor i boxen.

Utöver detta får vi 4 CD-skivor med tidigare outgivet material. Det är en del alternativa versioner av tidigare outgivna låtar men också låtar som inte alls givits ut tidigare. Och det är just de 4 CD-skivorna som möjligtvis gör boxen köpvärd.

Jag lever fortfarande i förhoppningen att detta även släpps digitalt på något sätt. Annars kanske jag slantar upp för boxen, som släpps 6 december.

Mina 30 favoritskivor från 2010-talet

Lite halvt yrvaket har många musikskribenter börjat summera 2010-talet. Här om dagen kom Jan Gradvall i DI Weekend med en lista över de 100 bästa låtarna. Andra har listat de bästa albumen.

Ibland blir listjournalistiken lite krystad. Jag vet att jag själv brukar lista årets bästa skivor, men det blir en ögonblicksbild som sedan kan vara reviderad bara några månader senare. Naturligtvis.

Men okej... jag vet inte om detta är 2010-talets bästa skivor, jag har inte varit så vetenskaplig (eller grundlig). Och det är dessutom omöjligt att ranka dessa sinsemellan.

(En topplacering är dock odiskutabel - skivan ovan, Motörheads Aftershock, är den jag lyssnat på allra mest.)

Men detta är 30 skivor som jag definitivt uppskattar och fortfarande lyssnar på med viss regelbundenhet. Och de gavs ut 2010-2019 (eller 2018, faktiskt, eftersom ingen skiva från i år riktigt platsar).

En regel: Inget band eller artist fick ha med mer än en skiva. Det blev roligare så. Två personer lyckades dock ta två listplaceringar ändå tack vare att de både kör solo och är med i band - J Mascis och Neko Case.

Stefan Sundström, 5 dagar i augusti (2010)
Jenny & Johnny, I'm Having Fun Now (2010)

Kajsa Grytt, En kvinna under påverkan (2011)

Patrick Wolf, Lupercalia (2011)

J Mascis, Several Shades of Why (2011)

Alina Devecerski, Maraton (2012)

Aimee Mann, Charmer (2012)

Bill Fay, Life Is People (2012)

Ulf Lundell, Rent förbannat (2012)

Joel Plaskett, Scrappy Happiness (2012)

Bob Dylan, Tempest (2012)

Julianna Barwick, Nepenthe (2013)

Motörhead, Aftershock (2013)

Neko Case, The Worse Things Get, the Harder i Fight, The Harder i Fight, The More I love You (2013)

Planningtorock, All Love’s Legal (2014)

Aina Myrstener Cello, Cellomusik (2014)

Ak von Malmborg, Hens Majestät AK von Malmborg (2014)

Seinabo Sey, Pretend (2015)

Courtney Barnett, Sometimes I Sit And Think and Sometimes I just Sit (2015)

case/lang/veirs, case/lang/veirs (2016)

Dinosaur Jr., Give A Glimpse of What Yer Not (2016)

Kate Tempest, Let Them Eat Chaos (2016)

Alice B, Så unga (2016)

Sparks, Hippopotamus (2017)

Courtney Marie Andrews, Honest Life (2017)

Steve Wickham, Beekeeper (2017)

Valerie June, The Order of Time (2017)

Lilly Hiatt, Trinity Lane (2017)

Docenterna, Kritstrecksränder och missiler (2018)

Caroline Rose, Loner (2018)

Paul McCartney släpper två nya låtar

Paul McCartney ligger inte på latsidan trots att han är 77 år.

I fjol släppte han sitt 17:e soloalbum, Egypt Station.

Nu kommer två låtar som spelades in samtidigt, Home Tonight och In A Hurry. De kommer släppas som fysisk singel på Black Friday, som också Record Store Day-arrangörerna har hakat på.

Hör låtarna ovan.

Jakob Hellman triumferar på Cirkus

Det är sällan du ser en artist som går mellan ytterligheter som Jakob Hellman.

Å ena sidan stämmer han gitarren, tar ganska långa pauser mellan låtarna, har ett mellansnack som kan tyda på både nervositet och tankspriddhet.

Å andra sidan har han ett fullsatt Cirkus fullständigt i sin hand. Det är faktiskt sällan du ser en publik så fullständigt ösa kärlek över en artist. Vi svenskar kan ju vara rätt reserverade, om man säger så.

Mellansnacket är... så roligt och bra att det helt enkelt måste vara scriptat. Flera riktiga punchlines.

På totalen är det en välmående och förhållandevis bekväm Jakob Hellman som nu åker runt och firar att det är 30 år sedan ... och stora havet, hans enda album. 

På Cirkus svarar han på frågan; blir det ny musik? "Ja."

Vi får höra en dryg handfull nya låtar, ingenting som solklart sticker ut men det låter bra.

Och vi får gästartister - Matti Alkberg, Per Persson och Kitok. 

Men den stora begivenheten är att få höra alla de där låtarna som ristade in sig i hjärtat på samtliga i publiken, våren/sommaren 1989. Nu är jag inte bombsäker (eftersom jag inte noterade låtlistan slaviskt), men jag tror att Hellman spelar alla låtar från skivan utom Sköra värld och Glada dagar.

Kvällens absoluta höjdpunkter är två: Du är allt jag vill ha och Vackert väder.

Det råder ingen tvekan om att Jakob Hellman är tillbaka på allvar.

Sarah Harmer släpper sjätte albumet

Kanadensiska Sarah Harmer är en av de där artisterna som jag varit vagt medveten om, via andra artister jag gillar, men aldrig riktigt kollat upp själv.

Nu dyker ett lämpligt tillfälle upp att orientera sig mer om Harmers musik. 21 februari släpper hon sitt sjätte album Are You Gone.

När skivan släpps i februari så är det tio år sedan hennes förra album, Oh Little Fire.

Ovan kan du lyssna på första singeln New Low.

Ny singel av Ulf Lundell

22 november släpper Ulf Lundell en ny singel, Stockholm i december.

B-sidan är en liveversion av En eld ikväll, inspelad i Göteborg 4 november 2008.

Härligt att Lundell återupptar den gamla fina idén att släppa "lösa" singlar som inte hör hemma på något album. Först ut i den kategorin i Lundells karriär var Bergets topp (som hade fina akustiska balladen Sista porten som B-sida).

Däremot var Snart kommer änglarna att landa faktiskt ingen singel - till att börja med. Den var ju nämligen först ut på samlingsskivan Glitter, Glögg & Rock'n'Roll som Parlophone gav ut 1979. Det dröjde till 1981 innan Snart kommer änglarna att landa gavs ut på singel, då med Natt som B-sida.

Många av lössinglarna samlades upp på Preskriberade romanser 1978-1981 (som sedan dessutom gavs ut i en utökad CD-version, då döpt till Preskriberade romanser 1978-1988).

Lösa singlar som kom efter 1988 har dykt upp på boxarna Livslinjen, Under vulkanen samt Hemåt genom Rift Valley.

Sedan vet ju inte jag om Stockholm i december faktiskt är första singeln från ett kommande studioalbum. Jag bara förutsätter att det är en lös singel.

Joel Plaskett släpper nytt i april

Inte många detaljer än så länge, men i ett mejl till fansen skriver Joel Plaskett att han släpper ett nytt album i april.

Det är hans första soloalbum sedan The Park Avenue Sobriety Test, som kom ut 2015.

2017 släppte han skivan Solidarity med sin far, Bill Plaskett. Klippet ovan är en hel konsert med dem.

Nya skivan ska vara inspelad med hans band Emergency samt även med andra musiker.

Bill Fay är tillbaka - igen

Bill Fay gjorde comeback efter 41 år (!) med skivan Life Is People 2012. Sedan kom uppföljaren Who Is The Sender tre år senare.

Därefter blev det tyst igen och det kändes som att Fay kanske gjort sin sista skiva.

Men nu är det dags igen. 17 januari släpps Countless Branches och redan nu kan du höra låten Filled With Wonder Once Again.

En försmak av något som sannolikt är en av 2020 års bästa skivor - redan nu.

Snart dags för årsbästalista

Någonstans i november börjar jag fundera på vilka som egentligen är årets bästa skivor.

Andra halvan av november och december bjuder sällan på några viktigare skivsläpp. Det är julskivor och återutgivningar för nästan hela slanten.

Åren är olika, 2019 känns som ett svagare år än 2018, utan lika tydliga toppar. Eller så är det jag som är en sämre lyssnare. Det kan inte uteslutas på något sätt.

Men jag vet att jag har lyssnat mer på två skivor än alla andra - Hennings Nätter utan dagar och Anja Bigrells Måste lägga av. Men är det de bästa? Mja, vi får se.

Fjolårets bästa skiva var Kajsa Grytts Kniven i hjärtat, men den skiva jag lyssnade mest på var Loner av Caroline Rose. Det var svårt att välja tio skivor till topplistan, så pass bra var 2018. Se 2018 års bästa skivor här.

2017 års tio i topp var intressant, med en ganska bra blandning av stilar och artister. Bästa skivan var Trinity Lane av Lilly Hiatt, men flera av skivorna lyssnar jag på fortfarande. Se 2017 års bästa skivor här.

2016 års bästa skiva var Give A Glimpse of What Yer Not av Dinosaur Jr. På den tio-i-topp-listan är jag mest fascinerad över att jag fick in Stings bleka skiva 57th & 9th. Se 2016 års bästa skivor här.

Återupptäcker Karin Wistrands soloalbum

Grämer mig fortfarande över att ha missat Lolita Pops återföreningsspelning i går, fredag. Utsålt sedan en tid tillbaka och arrangören var för slapp för att flytta till en större lokal.

Roar mig i stället med att återupptäcka Karin Wistrands första (och enda) soloalbum från 1993, Solen...

Skivbolagen och Spotify gör verkligen en kulturgärning att lyfta fram mer svensk musik som i dag inte går att få tag på. (Lycka till att hitta ett fysiskt ex av den här skivan, till exempel.)

Det räcker att titta på omslaget och lyssna på enstaka minuter av skivan, för att inse att skivbolagen tänkte sig en popkarriär för Wistrand. Jag vet inte om jag inbillar mig, men hon låter aldrig riktigt bekväm i den rollen. Lyssna på singeln Det var bara solen. Klockrent in i P4 var väl tanken, men såvitt jag minns blev det aldrig några listframgångar.

Caroline Spences första Stockholmsspelning

Jag skrev en tämligen likgiltig anmälan av Caroline Spences senaste skiva Mint Condition i våras.

Om jag var ljummet positiv då, är jag (nästan) förbehållslöst hyllande nu, efter att ha sett Caroline Spences första Stockholmskonsert. Nashvillebon Spence turnerar i Europa för första gången och har hunnit avverka Malmö i går och spelar i Göteborg i morgon, fredag.

Visst kan man tycka att Nashville svämmar över av liknande talanger, men Caroline Spence har också ett eget tilltal, en glimt i ögat och mycket värme i publikbemötandet. Och låtar som fäster, inte minst viktigt.

Lokalen skulle ha varit Bryggarsalen men blygsam biljettförsäljning har flyttat konserten till Twang på Katarina Bangata, en källare som tyvärr har en gigantisk pelare som skymmer sikten för en stor del av publiken.

Spence spelar stora delar av senaste skivan och även tidigare favoriter (som jag personligen dock inte känner till eftersom jag bara lyssnat på senaste skivan).

Förhoppningen inför framtiden är att Caroline Spence till nästa Stockholmsbesök fyller åtminstone Bryggarsalen.

En jullåt att se fram emot

Det är sju år sedan kanadensiskan Kathleen Edwards släppte ett album.

Det är ännu längre sedan jag lyssnade på henne, jag kollade som alla andra upp hennes debutskiva Failer när den kom 2003. Den hade det där lagom släpiga alt-country-twanget som var poppis på den tiden.

Men jag tror hon försvann bland alla andra liknande artister, när hon inte riktigt hade låtarna som fäste.

Tack vare Edwards landsman Jim Bryson, som jag följer på Twitter, så noterade jag att hon nu släpper en jullåt, som visade sig vara riktigt charmig.

Låten kommer släppas på samlingsalbumet A Dualtone Christmas, som kommer ut 6 december.

Billy Corgan släpper andra soloskivan

Billy Corgan fortsätter att vara produktiv, det är synd att kvaliteten inte är lika hög som under hans och Smashing Pumpkins storhetstid.

22 november släpper Corgan (under namnet William Patrick Corgan) sitt andra soloalbum, Cotillions.

Dubbelalbumet har hela 17 spår och är uppföljare till 2017 års Ogilala. I fjol släppte Smashing Pumpkins albumet Shiny And Oh So Bright.

Nu säger Corgan att även ett nytt Smashing Pumpkins-album kommer "soon enough", vilket väl antagligen betyder nästa år.