Högproduktiv Morrison släpper sjätte albumet på fyra år

Van Morrison ligger inte på latsidan trots att han är 74 år gammal.

Nu kommer sjätte albumet på fyra år - Three Chords & The Truth. 

Det är imponerande att Morrison denna gång inte förlitar sig på covers eller nyinspelningar av gamla låtar utan slänger fram 14 egenkomponerade nya låtar. 

De två första låtarna som släppts låter bra, mer i stil 80-tals-Morrison än på länge. Hör Dark Night of The Soul och If We Wait for Mountains här.

Skivan släpps 25 oktober.

Jeff Lynne's ELO släpper nytt album

Jeff Lynne lät ELO-förkortningen vara begraven länge. Men 2015 hade den vilat i 14 år och då kom Alone In The Universe.

Att han återuppväckt Electric Light Orchestra är inte riktigt sant. Ingen av de andra medlemmarna från de klassiska sättningarna finns kvar och i studio spelar han i princip allting själv, med några få undantag.

Så utåt är det Jeff Lynne's ELO som gäller, med betoning på Jeff Lynne snarare än ELO.

Nu, fyra år efter återkomsten, kommer ett nytt album, From Out of Nowhere.

Hör titellåten ovan.

Albumet släpps 1 november.

Ben Watt släpper nytt album

Ben Watts äkta hälft Tracey Thorn har varit flitig under de senaste åren. Om hon inte släppt kritikerrosade skivor så har hon skrivit kritikerrosade böcker.

Watt och Thorn har ju lagt Everything But The Girl åt sidan - oklart om det är permanent, även om Ben Watts hemsida deklarerar att bandet "finally came to halt" i slutet av 90-talet.

Watt har kanske inte varit lika publikt uppmärksammad som sin maka men har också, bland annat, skrivit böcker och släppt två soloskivor, Hendra och Fever Dream, sedan EBTG lade ned.

31 januari släpps Ben Watts totalt fjärde soloskiva (den första kom redan 1983), Storm Damage.

Första singeln Sunlight Follows The Night kan höras här.

Bruce Springsteen fyller 70

I dag är det 70 år sedan Bruce Springsteen föddes. Detta årsbarn med Gene Simmons, Ulf Lundell och Göran Persson firar säkert på lagom nivå.

Ingen hävdar i dag att Bruce Springsteen är rockens framtid, som blivande manager Jon Landau gjorde 1974. Och detta har inte bara med Springsteens egen ålder att göra. Även om han skulle vara 17 i dag så har tiden sprungit åt ett helt annat håll än Springsteen.

I dag ses Springsteen snarare som en traditionsbevarare, en man som vårdar 50- och 60-talsrocken som han kom ifrån. Senaste skivan Western Stars är en hyllning till mogen melodiradiorock i skarven 60- och 70-tal.

Vad av det Springsteen skapat är unikt och eget? Albumet Born To Run står i en klass för sig på det området - en mix av Phil Spectors Wall of Sound, rockopera och storstads-soul. Där fick han ihop delar som blev en unik helhet.

Sedan behöver musik inte vara banbrytande för att vara njutbar. Jag gillar väldigt mycket av det Springsteen gjort, men någon riktig fullträff till album har han inte gjort sedan The Ghost of Tom Joad. Efter det är Springsteens skivor blanda och ge - det går att hitta riktigt bra låtar även efter millennieskiftet, men de flesta är lättglömda.

Jag blev tvungen att undersöka vilka Springsteenlåtar jag lyssnat på mest under senare år. Itunes gav vid handen att följande är topplistan - en hel del överraskningar, måhända:

1. Black Cowboys (från Devils & Dust)
2. Just Like Fire Would (cover av The Saints, från High Hopes)
3. Lonesome Day (från The Rising)
4. Tomorrow Never Knows (från Working On A Dream)
5. The Ghost of Tom Joad (från The Ghost of Tom Joad)
6. Brothers Under The Bridge (från Tracks)
7. Streets of Philadelphia (från Philadelhia, soundtrack)
8. Into The Fire (från The Rising)
9. Devils & Dust (från Devils & Dust)
10. The Long Goodbye (från Human Touch)

Ulf Lundell släpper variant av Omaha

- Det här är den absolut värsta skivinspelning jag har varit med om.

Det sade Ulf Lundell när Omaha hade spelats in. Han och producenten Kjell Andersson - som återkom efter lång bortovaro - hamnade i en stor konflikt.

En del av det hela var att Lundell tyckte att produktionen blev totalt överlastad, med alldeles för många pålägg.

Sedan dess har Lundell pratat om att skivan borde ges ut i en ny version, mer avskalad. Nu kommer den, under namnet Omaha: ruff.

Skivan innehåller "alternativa, naknare mixar och i ett fall även en låt med en helt annan titel och form".

Skivan släpps 4 oktober.

Kajsa Grytt firar 40 år som artist

Det är bland det lyxigaste som finns, att få en artist på gott humör, med ett bra band och en kväll till förfogande att spela en karriärsammanfattning på 40 år.

När Kajsa Grytt och bandet kliver av efter knappa två timmar så känns det som att det gått en halvtimme. Och det finns inte ett utfyllnadsspår på hela kvällen. Inte ens den - uppenbarligen - nya låt som spelas, som möjligtvis heter någonting med "motorväg".

Det är få svenska artister förunnat att ha - minst - tre peakperioder i sin karriär. Tant Strul, Kajsa & Malena och solokarriären, alla perioder har sina höjdpunkter, sina hits och favoriter. Personligen har jag svårt att inte hålla Brev från ett torg och Vi kan göra det igen från Kajsa & Malenas Historier från en väg som de högsta höjdpunkterna.

Men också Allt faller och Jag klarar mig ändå från En kvinna under påverkan är sensationellt bra i händerna på detta band (förutom Grytt själv även Fabian Grytt Österling, Torbjörn Zetterberg, Daniel Gamba och Malena Jönsson).

Nog kunde man önskat sig en liten Tant Strul-återförening på scenen, men kanske är Liten Falkeholm och Nike Markelius upptagna av annat.

Låt oss hoppas att detta 40-årsfirande följs av nya firanden under kommande år. Det finns all anledning.

Ex-XTC-medlemmar släpper liveskiva

Basisten Colin Moulding och trummisen Terry Chambers från XTC gjorde comeback 2017 med EP:n Great Aspirations, under namnet TC&I.

I oktober och november 2018 spelade de sex konserter i hemstaden Swindon, deras första spelningar tillsammans på 36 år.

Nu släpps en liveskiva samlad från dessa tillfällen, Naked Flames: Live at Swindon Arts Centre. Skivan finns inte via några digitala kanaler utan måste köpas via Burning Shed.

Anledning att omvärdera Tanita Tikarams senare karriär

Erkänn - även du lyssnade på Tanita Tikarams första två skivor. Möjligtvis förstrött på nummer tre och fyra. Sedan tappade du bort henne? Eller hur?

Hon har fått dragits med one hit wonder-epitetet efter Twist In My Sobriety, men jag tycker nog hon borde omvärderas en aning. Det finns guldkorn att upptäcka, även om det kräver lite tålamod.

Det tycker även skivbolaget bakom nya samlingen To Drink The Rainbow, som innehåller 14 spår ända från 1988 fram till i år.

En akustisk version av Valentine Heart är den enda låten som får plats från de storsäljande två första skivorna. De övriga 13 sångerna är från mindre vittomsjungna alster.

Skivan släpps 27 september.

Storartat eller medelmåttigt

Recensenterna verkar tämligen eniga om att Melissa Horn åstadkommit ett album värt tre plus eller getingar eller vilka symboler man nu delar ut.

Markus Larsson i Aftonbladet har till och med ett resonemang om varför tre plus är så avskytt av många musiker. I själva verket borde Plura m fl vara nöjda med att bli bedömda som "godkänd", tycker Larsson.

Jan Gradvall i DI Weekend bränner dock i väg betyget 5 DI av 5 möjliga, och kallar skivan "fully realized" (Gradvall tycker det är dumt att det inte finns något riktigt bra svensk uttryck, men kallar ändå skivan fulländad senare i recensionen. Han kunde väl skrivit det från början?).

Jag har inte hunnit djupdyka, men konstaterar att Melissa Horn låter som hon brukar och sjunger om relationer, som hon brukar. Ett par låtar avviker lite från den vanliga balladmallen - till exempel titelspåret Konstgjord andning, som gungar framåt, försiktigt men ändå.

Om inte annat, kan man alltid beundra Melissa Horn för hennes konsekvens. Utan jämförelser i övrigt kommer jag att tänka på Sade, som plogat i sin egen fåra i nästan 35 år. Det kan nog Horn också göra.

Otippad release från Peter Gabriel

Det är inte lätt att vara Peter Gabriel-fan. Det är 17 år sedan han släppte en skiva med nytt material, 2002 års Up. Efter det har endast enstaka nya låtar kommit, ofta i samband med filmprojekt, välgörenhetsskivor etc.

2010 släppte han coverskivan Scratch My Back, året efter skivan New Blood, där han tolkade eget material.

Helt otippat kommer nu Flotsam and Jetsam, en omfattande samling med B-sidor och rariteter. Hela 62 låtar ingår i samlingen - men varning, det är inget för nybörjare; många av låtarna är alternativa mixar etc., som bara überfansen kan uppskatta...

Tredje gången gillt med Randy Newman?

Två gånger har jag haft biljett till Randy Newman. Två gånger har det blivit inställt. Senast på grund av en knäoperation.

Nu blir det ett tredje försök, eftersom Newman aviserat en konsert på Lilla Cirkus 17 maj.

Detta skaver lite extra, eftersom Randy Newman är en av mina absoluta favoritartister som jag aldrig har sett. (Joni Mitchell är en annan.)

Genom åren har många stora artister i princip haft klippkort till Sverige, men Newman är en av de där sällsynta som undvikit landet alltför länge.

Biljetterna släpps i dag kl. 09.00.

Ambitiöst av Lina Nyberg

Ibland återknyter du oförhappandes bekantskapen med artister du följt för länge sedan.

Jag följde Lina Nyberg när hon kom fram på 90-talet och köpte hennes fyra första skivor innan jag tappade henne ur sikte. Då spelade hon hyfsat traditionell jazz, på debutskivan Close tillsammans med pianisten Esbjörn Svensson.

Sedan dess har det hänt mycket. Hon har gett ut 18 skivor totalt och spelar in ett nytt livealbum på Fasching, med både gamla och nya låtar.

Med min begränsade referensram för jazz så associerar jag mycket av det Lina Nyberg gör nu till artister som Laura Nyro, starkt influerade av friformsjazz men inte låst vid en genre.

Hon spelar tillsammans med sin Tentet, där jag ska erkänna att det enda namnet jag känner igen är Per "Texas" Johansson (mannen i mitten på bilden ovan).

Mycket går nog över mitt huvud, men samtidigt är det härligt ambitiöst och det blir nog en spännande skiva.

Americana-drottning på Stockholmsbesök

Bokningsbolaget Northern Trail importerar Americana-artister på löpande band till bland annat Bryggarsalen vid Odenplan.

Courtney Marie Andrews är ingen dussinbokning utan har gjort sig ett namn som glänser lite extra efter de två senaste skivorna Honest Life och May Your Kindness Remain. Bryggarsalen är utsåld.

Hon konstaterar själv att hon inte varit i Stockholm efter May Your Kindness Remain och nu har hon redan en ny skiva på gång, som ska spelas in i höst. Vi får höra ett par nya låtar.

När Courtney Marie Andrews är bra så är hon knäckande bra. Skicklig gitarrist och strålande sångerska i låtar som Rookie Dreaming, Table for One, Rough Around The Edges eller Irene. Sedan går det lite på tomgång mellan några låtar som inte riktigt är lika vassa, men de stunderna är få.

En högklassig artist som borde kunna spela på större ställen än Bryggarsalen.

Mångsidig Clemons överraskar

När jag söker på bloggen ser jag att jag levererat en ganska magsur kommentar om Jake Clemons första soloskiva, Fear & Love, från 2017. Jag antydde att han fått skivkontrakt primärt tack vare sitt medlemskap i E Street Band.

Jag tror inte jag lyssnade speciellt noggrant på skivan, för hade jag gjort det hade det nog låtit annorlunda.

Nu har Clemons släppt andra skivan, Eyes On The Horizon, och det är en väldigt varierad och trevlig upplevelse.

Vi får bland annat en pigg tolkning av Leonard Cohens Democracy (se/hör ovan) och flera fina ballader som Mom Deserves Better, Regression (Wasted In London) och Goodnight.

Inte ens Tom Morello, som brukar slänga in okänsliga gitarrsolon hos Springsteen, lyckas förstöra Consumption Town.

Emily Jane White släpper sjätte albumet

Det är lustigt hur det kan vara ibland. Det slog mig att jag inte hade köpt Emily Jane Whites senaste skiva, They Moved In Shadow All Together, som kom ut 2016.

Så gjorde jag det i veckan och lyssnade lite. Lät bra, en uppryckning efter att hon haft en nedåtgående trend sedan den briljanta debuten Dark Undercoat från 2007.

Några dagar senare fick jag se att Emily Jane White nu släpper uppföljaren, tre år senare.

Skivan heter Immanent Fire och släpps 15 november. Första singeln Light kan höras ovan.

Maria McKee lättar på förlåten

Visa det här inlägget på Instagram

So it’s September 1st and as promised I am offering a rewards special over at @seemesafeffsfund to coincide with Trans Pride Month in London. Anyone who donates 25 US Dollars (or more) to See Me Safe FFS Fund will receive a rare iPhone demo of the title track of my upcoming album LA VITA NUOVA, not released until Spring 2020. Anyone who donates 50 US Dollars (or more) will receive a rare iPhone demo of a song that did not make the final cut of the album and will not be released in the foreseeable future. Just go to @seemesafeffsfund and click the GoFundMe link in the bio, donate and I will contact you via the thank you note where we can exchange emails. Offer ends October 1st. 🎼Facial Feminization Surgery is a life affirming and protective step for many trans women and trans feminine individuals and yet it is still not routinely covered by insurance. Most people seeking FFS are self funding via platforms like GoFundMe and most of the people contributing to these campaigns are other trans and gender non conforming people. It’s about time for the cis privileged to step up and begin to help lighten this labor. Thank you🕊Artist, Antonio Donghi

Ett inlägg delat av Maria McKee (@thisismariamckee) 1 Sep 2019 kl. 12:59 PDT

Maria McKee har haft albumet La Vita Nuova på gång länge nu.

Trots att hon ordnade skivkontrakt redan i fjol så kommer skivan inte släppas förrän våren 2020.

Nu bjuder hon dock på ett smakprov, i form av en demo på titellåten. Detta förutsatt att du donerar minst 25 dollar till en fond som stödjer transsexuella, se info i instagraminlägget ovan.

Om du donerar minst 50 dollar så får du en låt som inte kom med på skivan.

Billy Bragg samlar BBC-inspelningar

Som så många andra artister ägnar sig Billy Bragg nu för tiden mest åt att vårda sin historia. De nya skivorna och låtarna har en tendens att komma ut och... försvinna. Jag minns åtminstone inte en enda låt som Bragg gjort efter... 1996 eller så?

Nu har Billy Bragg samlat ihop 38 spår från sina BBC-inspelningar hos bland andra John Peel, Tom Robinson och Phill Jupitus.

Det som väcker mitt intresse är att Bragg själv skriver att BBC-inspelningarna blev ett sätt för honom att testa nytt material. Sånger som var halvfärdiga eller nästan färdiga gjordes klart, ibland direkt under inspelning.

Tillägg: Ursprungligen nämndes att skivan skulle släppas 25 oktober, men den släpptes i dag, 20 september.

Förhandslyssna på Status Quos nya skiva

Jag vet inte om Status Quo fortfarande har så hängivna fans att de darrar av spänning inför morgondagen, då nya skivan Backbone kommer.

För det första är det Status Quos 33:e studioalbum, så upphetsningen torde inte vara på samma nivå som inför, säg, det tionde.

För det andra så låter väl Status Quo likadant varje gång? Åtminstone i grunden?

Men hur som haver, så kan alla som inte kan hålla sig höra en snutt av varje låt via klippet ovan. Det låter bra.

En skiva behöver inte vara längre än 27 minuter

När CD-skivan kom så hände något trist. En vinylskiva sträckte sig ytterst sällan längre än 30-40 minuter, av det enkla skälet att materialet hade sina begränsningar. Men med CD öppnade sig möjligheten för långrandiga artister att dra ut sina alster till gammal dubbelalbumslängd, 50 minuter eller en timme eller så.

Nu har å andra sidan Spotify och andra streamingtjänster nästan slagit ihjäl albumet. Lösa låtar är viktigare. Sägs det. Fast trots allt ägnar sig de allra flesta artister åt att sätta ihop sina låtar till just... album.

Desto roligare då när Ezra Furman insett att den gamla LP-längden var rätt fräsch. Således klockar Twelve Nudes in på 27 minuter och 33 sekunder. Och jag kan i alla fall inte se något skäl till att en skiva ska vara längre.

Furmans skramliga skiva är dessutom det hittills piggaste som kommit ut efter sommaren (och i år). Länge leve de korta skivorna!

Hanoi Rocks-legendar släpper soloskiva

Det är inte bara sångaren Michael Monroe från Hanoi Rocks som släpper en ny skiva i höst. Läs mitt blogginlägg om detta här.

Gitarristen Andy McCoy släpper sitt första soloalbum på 24 år, 21st Century Rocks.

Att döma av singeln Seven Seas - delvis inspelad i Stockholm - så är det inga överraskningar som väntar, även om McCoy själv i en intervju med Hufvudstadsbladet säger att det förekommer både flamenco och reggae på skivan. Seven Seas låter som den vanliga brötrocken (sagt utan kritik).

21st Century Rocks släpps 25 september.