Perfekt sommarpop med Docenterna

Helvetesvärmen har äntligen släppt och det är precis lagom svalt (16 grader) när Docenterna möter Fåfängan en av julis sista kvällar.

Det är gott om folk, glada miner och ett band på bra spelhumör som ska avsluta årets rekordkorta (2 spelningar...) sommarturné.

Precis som på Nalen i fjol får vi nästan hela senaste albumet, Kritstrecksränder och missiler, och dessutom alla de gamla favoriterna som Docenterna inte kan undgå att spela - Solglasögon, Bensin i blodet, Söderns ros, Utan dig, Chick-e-chack, Jag tar mitt liv med popmusik, Varma öl och kalla element.

Kvällens överraskningar är såvitt jag begriper två - Arg ung man, som dammats av från Söderns ros-skivan, och Vägg av tårar, från Docent Döds debutalbum. Gordini från Tusen heta kyssar är inte heller någon vanligt förekommande stapelvara, men spelades även i fjol, om jag minns rätt.

Sedan är det svårt att inte smittas av Joppe Pihlgrens goda humör. Han är så överväldigad av bemötandet att han föreslår att Fåfänganpubliken helt enkelt ska åka med Docenterna landet runt när de spelar.

Garry Tallent släpper andra soloskivan

The E Street Bands basist Garry Tallent väntade ända till 2016 innan han släppte sin första soloskiva, Break Time. En oförarglig, småtrevlig skiva som inte lämnade några bestående intryck, om jag ska vara ärlig.

Tallents andra skiva heter More Like Me och titellåten kan höras ovan. Någonting säger mig att den andra skivan inte heller kommer lämna några bestående intryck.

Skivan släpps på fredag, 2 augusti.

The Highwomen släpper debutskiva

Alla vi som var med på forntiden minns att Johnny Cash, Waylon Jennings, Kris Kristofferson och Willie Nelson hade supergruppen The Highwaymen redan innan Traveling Wilburys gjorde narr av hela idén med supergrupper.

Nu kommer den kvinnliga motsvarigheten, som The Highwomen - Brandi Carlile, Maren Morris, Amanda Shires och Natalie Hemby.

De släpper sin debutskiva - med samma namn som bandet - 6 september.

I väntan på detta kan vi njuta av när Dolly Parton gästade bandets uppträdande vid Newport Folk Festival i helgen.

Ovanligt vital synthpop från Lloyd Cole

Jag har aldrig varit en Lloyd Cole-man. Jag var alltid en Morrissey- och Matt Johnson-man. Om vi nu ska lista brittiska manliga sångare med förkärlek för personliga texter och storhetstid under 80-talet.

Nu har Morrissey blivit högerextremist och Matt Johnson har förvisso turnerat med en ny upplaga av The The, men ger inte ut någon ny musik.

Lloyd Cole var väl aldrig något hushållsnamn, ens med The Commotions, men han sålde guld när han hade bandet. Som soloartist har han som bäst sålt silver, med sin första soloskiva.

Jag vet inte varför, men jag har alltid haft för mig att Cole och bandet var skottar. Jag tror jag blandar ihop dem med några andra... Cole själv är född i Buxton i Derbyshire.

Nya soloskivan Guesswork är en stor överraskning för mig. Den är fylld med ovanligt spänstig och intressant synthpop. Inte så poppigt som, säg, Human League, inte så dystopiskt som Gary Numan. Men någonstans mitt emellan. En skiva som sannolikt skulle gått bra, typ, 1984.

Årets överraskning så här långt.

Robbie Robertson släpper sjätte albumet

På sitt nya album, Sinematic, blir Robbie Robertson mer personlig än han varit tidigare på sina soloskivor. Som bekant har Robertson varit mer av en historieberättare på skivor som Robbie Robertson (1987) och Storyville (1991). Men t ex i Dead End Kid så skriver Robertson om sin uppväxt i Toronto.

Jag var aldrig förtjust i How To Become Clairvoyant, albumet Robertson släppte 2011 efter att ha haft en lång lucka - 13 år - mellan skivor. Tyckte den kändes ansträngd och överarbetad.

Tyvärr får jag lite samma känsla av I Hear You Paint Houses, singeln från nya skivan. En låt som mal på, men aldrig riktigt kommer till någon poäng. Värt att notera är att Van Morrison gästsjunger.

Sinematic släpps 20 september.

Cajsa Stina Åkerström släpper ny skiva

Cajsa Stina Åkerström släpper 13 september sin tolfte studioskiva, XXV - Äventyret börjar här.

2019 firar hon också 25 år som artist, räknat från året då debutalbumet kom ut.

Singeln Aldrig försent kan höras ovan.

Indierockigt med Stef Chura

Detroitbaserade indierockaren Stef Chura släppte i juni sitt andra album, Midnight.

Skivan är producerad av Will Toledo (från Car Seat Headrest) och är, som brukligt, ett steg framåt på mognadsskalan jämfört med den råare debuten, Messes.

Chura är, oavsett om hon medger det eller ej, skyldig massor till artister som Liz Phair och Juliana Hatfield. Än så länge har hon inte dessas egenart eller individuella styrka som artist, men det kanske kommer. Midnight låter lovande.

Franska Trion släpper tionde albumet

Om jag inte hade fått tips om låten Tillbaka i grått så hade jag nog lämnat Franska Trion åt sitt öde. Även om jag lyssnar mycket på ny musik, så är min tröskel för att ta till mig nya artister hyfsat hög. Och det gäller särskilt svenska artister, där jag är snudd på pinsamt dålig på att upptäcka nytt.

Men Franska Trion visar sig ha en fascinerande bakgrund. På första skivan låter de som improvjazz. Senare i diskografin spelar de blues eller låter som spattiga pianotrubadurer. Allt är väl inte fantastiskt vid första lyssningen, men värt att gräva vidare i.

Franska Trion släpper på fredag, 26 juli, sitt tionde album, Dom ensammas planet. Singeln Lättare finns tillgänglig redan nu.

Iggy Pop släpper ny skiva

Iggy Pop är en av de där artisterna som alltid tycks ha funnit där - men som jag aldrig riktigt begripit.

Den enda skiva jag lyssnat riktigt mycket på är den basala gitarrockskivan Instinct, där bland annat Sex Pistols-gitarristen Steve Jones medverkade.

I övrigt är Iggy Pop ett mysterium för mig.

6 september släpper Iggy ännu ett album. Jag orkar inte ens räkna efter vilket i ordningen det är. Smakprovet - med samma namn som albumet - Free hörs ovan. Och bara det spåret räcker för att cementera bilden av Iggy som obegriplig - åtminstone för mig.

Livepärla från Ulf Lundell

Eftersom Ulf Lundell är på turné - och jag ska se honom på Skansen 1 augusti - så har jag lyssnat lite på hans liveskivor.

En halvt bortglömd pärla är Bosnia från 1996, en inspelning av en konsert till förmån för projektet Ship to Bosnia.

Konserten är lite unik för helt plötsligt lyfte Lundell fram flera gamla 70-talspärlor, som Snön faller och vi med den, Stackars Jack, Jag går på promenaden och Hav utan hamnar. Detta är ju låtar som har spelats endast i undantagsfall under de senaste decennierna.

Ljudet är inte helt perfekt, vilket paradoxalt nog gör livekänslan ännu mer autentisk. Det känns verkligen som att du står på Annexet och lyssnar på Uffe och bandet.

Bosnias nio livelåtar kompletterades med de två, utmärkta, nya studiosångerna, Museum och Soldat kommer hem. Framför allt den förra betraktar åtminstone jag som en Lundellklassiker.

Somrigt av Bleached

Systrarna Jennifer och Jessica Clavin i Bleached fick först uppmärksamhet när de släppte tre EP-skivor 2011. Två år senare kom debutalbumet Ride Your Heart. Tre år senare uppföljaren Welcome The Worms.

Men känslan var att Bleached inte visste om de skulle kliva ur det tonårspoppiga för att bli ett "vuxet" band eller inte. Den punkiga entusiasmen från EP-skivorna kändes inte lika bekväm i albumformat.

Till tredje albumet har de landat på den vuxna sidan, får man säga. Produktionen är proffsigare, snyggare och de hoppar bekvämt mellan stilinfluenserna, likt ett Blondie som bestämt sig för att rocka hårt.

Don't You Think You've Had Enough? är en utmärkt skiva för lata juliveckor, återstår att se vilken livslängd den har när hösten kommer.

Shawn Colvin släpper akustisk version av debutskivan

Shawn Colvins debutskiva Steady On är en av de bästa debutskivorna som gjorts.

Colvin hittade omedelbart, i samarbete med låtskrivarpartnern och producenten John Leventhal, sin egen röst.

Sedan dess har Colvin som bekant haft både artistiska (tre Grammys) och kommersiella framgångar.

Nu släpper Colvin en akustisk version av debutskivan. Smakprovet Ricochet In Time kan du höra ovan. Videon berör, bildmaterialet är hämtat 30 år tillbaka i tiden, när skivan just kommit ut.

Skivan släpps 13 september.

Anders F Rönnblom släpper nytt album

Diskografin är lite osäker men jag tror Anders F Rönnbloms kommande skiva är hans 27:e album, live- och samlingsskivor oräknade, liksom återutgivningar.

Kommande skivan heter Blärk! och släpps 27 september. Undertiteln är Nya fosterlandsssånger.

Rönnblom gör också ett antal spelningar i sommar, däribland 8 augusti på Stockholms Visdagar.

Lloyd Cole släpper singel

Juli brukar vara en torr månad vad gäller skivsläpp, men det kommer några skivor värda att uppmärksamma.

Lloyd Cole släpper sin 12:e soloskiva, om jag räknat rätt, med Guesswork som kommer 26 juli.

Nu har han också gjort sin första musikvideo på sex år, till singeln Violins. Se och hör ovan. Cole är uppenbarligen tillbaka i synthpopen.

Fjärde albumet från Black Star Riders

Scott Gorham insåg att det inte gick att behålla namnet Thin Lizzy när det blivit dags för hans band att spela in ny musik. Och när dessutom vare sig Brian Downey eller Darren Wharton är involverade längre, så blev bandnamnet Black Star Riders i stället.

Black Star Riders är nu etablerade och släpper fjärde albumet Another State of Grace 6 september.

I oktober och november kommer Black Star Riders till Sverige, se här.

Trevligt med Lindbom och Hylander

Den som trodde att den klassiska svenska sommaren var död har fått anledning att ompröva sin inställning första veckan i juli. Klimatet förändras tveklöst till det varmare, men fortfarande kommer vi få en och annan sommarkväll då det är 9 grader och spöregn. 

Vädermakterna är med andra ord kraftigt emot Lasse Lindbom och hans band - med gästen Dan Hylander - på torsdagskvällen på Fåfängan. 

Band och publik har trängts in i ett partytält modell större. Lasse Lindbom och hans kompisar - mest notabelt Pelle Alsing på trummor - spelar någon slags after ski-rock med bland annat Joe Cocker- och Texas-covers (!). Och en och annan originalkomposition av Lindbom, naturligtvis bland annat Tänd ett ljus.

Kvällen lyfter när Dan Hylander kliver på och höjer professionalismen och ambitionsnivån med åtskilliga procent. Trots att publiken uppgår till kanske 200 så ger Hylander sitt bästa och levererar, snudd på, alla hitsen - Skuggor i skymningen, Svart kaffe, Farväl till Katalonien. Dessutom med ett lagom ambitiöst, trevligt mellansnack.

Mersmak för Hylander, Fåfängan som spelplats lever helt klart på vädret. Sol och uppehåll och stället blir nog 100 procent trevligare.

Alina Devecerski gör comeback

Visa det här inlägget på Instagram

Ska jag släppa en ny låt nästa vecka??

Ett inlägg delat av Alina Devecerski (@alinadev) 4 Jul 2019 kl. 4:30 PDT

Det är fem år sedan Alina Devecerski släppte minialbumet Gnista+Gas och sju år sedan det
populära debutalbumet Maraton.

Däremellan har Devecerski gjort enstaka inhopp i låtar för andra artister, men inga egna släpp.

Nu verkar det dock hända saker enligt artisten själv som i sociala medier ställer frågan: "Ska jag släppa en ny låt nästa vecka??"

Don Cherrys popskiva låter samtida

Trumpetaren Don Cherry - i Sverige fortfarande kanske mest känd som styvfar till Neneh Cherry och far till Eagle-Eye Cherry - uppmärksammas i en stor, läsvärd artikel i New York Review of Books. (Tyvärr bakom betalvägg, värd att läsa antingen i pappersutgåvan som finns i svenska butiker just nu, eller på webben.)

I artikeln uppmärksammas att allt fler av Don Cherrys skivor nu finns tillgängliga, bland annat via Spotify.

En skiva som helt gick mig förbi när den kom ut 1985 var Don Cherrys "popskiva" Home Boy, Sister Out. En skiva som lika gärna hade kunnat komma ut 1995 eller 2005 eller 2019. Tycker jag, alltså. Skivan har uppmärksammats i flera medier och sägs bland annat ha "outdated sonics"...

En skiva som borde vara inspelad i New York, men - visar det sig - är inspelad i en av Cherrys många hemstäder, Paris, under fem dagars tid.

Vad de flesta ändå är överens om är att skivan är värd att uppmärksamma, inte minst för dess sömlösa blandning av jazz, funk, hiphop, reggae med flera musikstilar. På skivan är det inte främst Cherrys trumpet som är i centrum, utan att han sjunger, pratar, nästintill rappar på några spår.

Brittany Howard släpper soloalbum

Alabama Shakes frontkvinna Brittany Howard släpper sin första soloskiva i höst.

Ytterligare en av bandmedlemmarna, basisten Zac Cockrell, medverkar på Jaime, som Howards skiva heter.

Första singeln, History Repeats, kan höras ovan. Albumet släpps 20 september.

Melissa Horn släpper sjätte albumet

13 september släpper Melissa Horn sitt sjätte album, Konstgjord andning. Det är fyra år sedan föregångaren, Jag går nu.

Två singlar har släppts från skivan, dels Du brukade kalla mig för baby och, senast, Regnet. Bägge är i ett trevligt, småstruttigt mellantempo.

18 oktober inleder Melissa Horn en höstturné, i Uppsala.