Hyllningskonsert till Joni Mitchell släpps på skiva

Joni Mitchell fyllde 75 år den 7 november i fjol.

Hon hyllades vid en konsert av en mycket bred skara artister - alla från Chaka Khan till Emmylou Harris, Kris Kristofferson, Los Lobos, Graham Nash, James Taylor och Rufus Wainwright.

I en önskeuppställning skulle kanske Mitchells generationskamrater - och ofta ställda mot varandra eller jämförda - Bob Dylan och Neil Young också ha funnits med i hyllningarna. Inte känt för mig varför de inte är det. Hade Prince varit i livet hade han varit given i sammanhanget.

Joni 75 - A Birthday Celebration släpps 8 mars.

Vårrelease för SOAK

Nordirländska SOAK, döpt till Bridie Monds-Watson, släpper sin andra skiva 26 april, Grim Town.

Före årsskiftet fick vi höra Everybody Loves You och nu finns även Knock Me Off My Feet tillgänglig - se/hör ovan. Totalt innehåller skivan 14 låtar.

Debutalbumet Before We Forgot How To Dream blev nominerat till Mercurypriset.

Henning släpper andra skivan

Fjolårets debutskiva Galileo av Henning var anmärkningsvärd, i så måtto att det är sällan en artist är så uppenbar med sina influenser.

Henning lät som Dire Straits, med en släng av J.J. Cale och Chris Rea. Som om han var uppväxt med nattradio i slutet av 70-talet och början av 80-talet.

Galileo var inte dålig, bara... osannolik.

22 mars släpps uppföljaren, Nätter utan dagar. Och på de två singlar som släppts hittills, så låter Henning i princip som tidigare. Särskilt på Vilken kväll är Mark Knopfler-gitarren tydligare än någonsin. Belladonna har också glittrande gitarrer, men liknar mer en Don Henley-ballad. Eller Stevie Nicks... som ju av en händelse skrivit en låt som heter Bella Donna...

Första smakprovet från Jenny Lewis nya skiva

Nu är det klart att Jenny Lewis kommande soloskiva, On The Line, släpps 22 mars.

Första spåret som släpps är Red Bull & Hennessy, hör ovan.

On The Line är Jenny Lewis fjärde soloskiva. Dessutom har hon släppt en skiva med Nice As Fuck, en duoskiva med Jenny & Johnny samt fem skivor med Rilo Kiley (sex om man räknar med samlingen Rkives).

Lundell turnerar för att vi ska slippa extremvärmen

Det är glädjande att Ulf Lundell - som fyller 70 i november - åker ut på sommarturné.

Det blir 15 konserter med bland annat 1 augusti på Skansen i Stockholm.

Själv hävdar han att det bland annat beror på att vi ska få regn i sommar.

- Jag tar mitt ansvar. Vi kan inte ha en så torr och het sommar till. Jag ger mej ut på turné igen sommar 19. Det kommer garanterat att regna. Överallt.

Alice B släpper nya skivan i mars

Alice B släpper sin tredje skiva i vår.

På Facebook meddelar hon i dag att släppdatum är 15 mars och att skivan fått namnet Kanske.

Ni som följt bloggen vet att jag tycker att Alice Botéus är en av de mer lovande svenska artisterna. Läs till exempel detta inlägg och detta inlägg.

Tidigare har hon släppt debutskivan Alice B (2012), uppföljaren Så unga (2016) samt en box med demos kallad Mega (Skisser 2005-2016).

Bra inledning på skivåret

Nu för tiden väljer många artister att rivstarta året med att släppa en skiva redan i januari.

Redan på nyårsafton (vilket tekniskt gör skivan till en skiva från i fjol) släpptes Rickard Eklunds skiva 1. (ätt) i Sverige. Eklund, som är finlandssvensk, har haft skivan ute i Finland redan tidigare under 2018. Det är en ovanligt trevlig skiva som leder tankarna till Bill Fay, Ed Harcourt och till och med Tom Waits och Paul Simon. Ibland blir pianot väldigt Bruce Hornsby-igt.

Förra lördagen släppte Per Gessle sin skiva med Mono Mind - läs mer här.

I fredags kom åtminstone tre intressanta skivor - Juliana Hatfield släppte Weird, Joe Jackson släppte Fool och Mikael Ramel sin comebackskiva I huvet på varann.

Av dessa tre är det spontant Hatfields skiva som låter bäst, även om jag inte hunnit riktigt djupdyka i någon av dem än.

Men en lovande start på skivåret!

Battle Beast släpper femte skivan

No More Hollywood Endings heter finska Battle Beasts femte skiva.

Som bekant släpper även avknoppningsbandet Beast In Black - med förre låtskrivaren och Battle Beast-gitarristen Anton Kabanen - också en ny skiva i år, From Hell With Love, 8 februari.

Beast in Black är lite för poppiga för min smak. Battle Beast är mer rock.

No More Hollywood Endings släpps 22 mars.

Lindi Ortega släpper Liberty-variant

Fjolårets album, Liberty, med Lindi Ortega var bra. Ett sådant album som tar tid att komma in i, och som inte är helt lätt ens när du har lyssnat ett antal gånger.

Skivan var ambitiös och ett brott med den jämförelsevis lättillgängliga stil Ortega haft tidigare.

25 januari släpper hon Liberty: Piano Songbook - en instrumental version av skivan som innehåller 12 av 15 låtar från originalalbumet.

Tidigare har hon dessutom släppt en EP - Liberty: The Parkhill Sessions, med tre omarrangerade låtar från skivan.

Allt detta uppenbarligen ett tecken på att Lindi Ortega själv är väldigt nöjd med skivan.

Grattis Gessle - firar med ny skiva

I dag fyller Per Gessle 60 år - grattis!

Jag hyser en stor beundran för Gessle, men det betyder inte att jag lyssnar särskilt ofta eller mycket på hans musik. Gyllene Tider och Roxette har utan tvekan gjort kvalitativ pop, men det är ändå inte riktigt min kopp te.

Däremot är det svårt att inte imponeras av idérikedomen och produktiviteten hos en popentusiast som Gessle. Han är uppenbarligen helt besjälad av musiken.

Födelsedagen innebär också skivsläpp för senaste projektet, Mono Mind. Det är ett något krystat upplägg där Gessle först nu avslöjar att han ligger bakom.

Mono Mind har fram till nu sagts vara ett band med fyra - fiktiva - karaktärer. Men i själva verket är det Gessle och hans team Christoffer Lundquist, Clarence Öfwerman och Helena Josefsson som utgör kärntruppen.

Mono Mind har uppenbarligen rönt vissa listframgångar med tidigare släppta singlar. Albumet låter som väldigt mycket annan listpop i dag. För mig är det rätt anonymt, plastigt och blippigt och bloppigt, men återigen - det är svårt att inte beundra Per Gessles initiativkraft.

Ryan Adams är tillbaka

Big Colors är det första av tre (!) kommande album från Ryan Adams.

Doylestown Girl är första smakprovet, som har nått oss via radiostationen WXPN. Det låter mycket bra, får jag säga.

Doylestown är en stad i Pennsylvania.

Big Colors kommer att släppas 19 april. Andra skivan har namnet Wednesdays. Något exakt releasedatum för den andra och tredje skivan har jag ännu inte sett.

Steve Earle hedrar Guy Clark på ny skiva

1974 fick Steve Earle sitt första stora gig - som basist i Guy Clarks band i Nashville.

Nu hedrar Steve Earle & The Dukes Guy Clark genom att släppa skivan Guy - 16 spår av mannen själv

Första smakprovet kan höras ovan. Och plötsligt förstår man varifrån Steve Earle fick inspirationen till Ft. Worth Blues!

Skivan släpps 29 mars.

Ramel gör comeback

Mikael Ramel har gett ut skivor sedan 70-talet, men under de senaste decennierna väldigt sporadiskt.

Om jag räknar rätt är kommande skivan I huvet på varann hans nionde studioskiva i eget namn, och den första sedan Vilken skillnad som kom ut för 14 år sedan.

Själv har jag lyssnat en del på 70-talsskivorna, men ska jag vara ärlig så måste jag svara Små partiklar i min Pernod, om någon säger "Nämn en låt av Mikael Ramel". Och det är ju som bekant en cover på No Particular Place To Go... Så, nej, jag har inte jättebra koll.

Skälet till att jag nu blev nyfiken är att Ramel även ska spela live, till exempel på Fasching 4 april, och då har med sig ett jättebra band bestående av Kenny Håkansson, gitarr, Göran Lagerberg, bas, Mats Öberg, keyboard, och Benna Sörman, trummor.

Nya skivan, I huvet på varann, släpps 18 januari.

Francis Rossi går vidare

Francis Rossi håller än så länge Status Quo vid liv (bandet ska turnera även 2019), trots att andre gitarristen Rick Parfitt dog på julafton 2016.

Men Rossi verkar också planera för ett liv utan Quo. 15 mars släpper han en skiva tillsammans med sångerskan och violinisten Hannah Rickard. Rickard fanns med när Status Quo gjorde sina Aquostic-spelningar.

Nu har de skrivit och spelat in We Talk Too Much, en skiva tydligen fylld av "countryduetter". Bara termen får mig att rysa. Men Rossi har alltid varit en sympatisk snubbe, så det är väl värt en lyssning.

KSM3 släpper nytt material

På nyårsafton bekräftade KSM3s Facebook-sida att bandet kommer göra spelningar och dessutom spela in nyskrivet material.

KSM3 är Johan Johanssons och Peter "Ampull" Schölanders svar på att KSMB numera ägs (varumärket) av Micke Alonzo. Alonzo har hävdat att Johan Johansson snott låtskrivarrättigheter till låtar som bandet gjort gemensamt. Johan Johansson hävdar att KSMB lever på att, till stor del, spela låtar som han skrivit.

Det inbördeskriget verkar för tillfället vara nedlagt, men både KSM3 och KSMB kommer vara skivaktuella under 2019. KSMB med inspelade föreställningen En slemmig torsk, släpps 22 februari. Och KSM3 då som sagt med nyinspelat material.