Albumen som försvann

2018 är snart över och vi kan konstatera att vissa förväntade skivor aldrig dök upp.

Och då tänker jag inte på Bruce Springsteens nästa planerade soloalbum, där det känts ganska givet att 2018 ägnas åt Broadwayshowen (vars inspelning släpps 14 december).

Nej, jag tänker främst på Jenny Lewis och Anja Bigrell.

Redan i mitten av 2017 meddelades det att Kulturrådet beviljat bidrag till Anja Bigrells kommande skiva som då hade arbetsnamnet Till åren (Tonårssymfonier). Sedan skrev Bigrell själv på Facebook i somras ett Facebookinlägg som bland annat hade hashtaggarna #anjabigrell2 och #skivsläpp.

Men något album verkar inte vara i faggorna. Vi har dock fått singeln Grannen som du kan höra via videon ovan.

Jenny Lewis har i intervjuer sagt att nya skivan i princip är klar, t ex i denna artikel. Men i artikeln reflekterar hon också över det tveeggade i att spela nya låtar under konserter, när de ännu inte är släppta.

Kanske blev publikreaktionen dålig - någon ny skiva har vi ännu inte sett och inte heller något releasedatum för 2019.

Konsertbeskeden för 2019 börjar droppa in

Konsertåret 2019 börjar forma sig. I dag kom beskedet att Bob Dylan spelar på Globen 26 juni och på Scandinavium 28 juni.

I går kom besked om att Phil Collins tar sin Still Not Dead Yet Live-turné till Stockholm 12 juni. Spelplats meddelas 3 december. Tele2 Arena eller Friends Arena är väl de enda tänkbara. För jag tror inte Collins nöjer sig med Globen.

31 maj spelar The Smashing Pumpkins på Gröna Lund för första gången. Det är ett antal år sedan bandet var i Sverige.

Tidigare har vi fått besked om, bland annat, att Mark Knopfler spelar i Globen 11 juni och i Scandinavium 12 juni. Kiss avskedsturné End of the Road når Sweden Rock-festivalen 7 juni.

Dom Dummaste släpper bok med CD

Kultbandet (ja, jag vet, slitet uttryck, men i det här fallet berättigat) Dom Dummaste har dött och återuppstått några gånger. 

Så sent som 2011 släppte de albumet Album - en skiva som dock tyvärr aldrig nådde samma höjder som 80-talsmaterialet. 

15 december kommer dock något nytt, nämligen en bok - en biografi om Dom Dummaste. Boken har också 2 CD-skivor med 44 låtar, inklusive en nyinspelad version av Jesu Kristi Hundra Krig, med originalsättningen Martin Rössel, Lars Cleveman, Anders Hernestam och Henrik Stawe.

Boken kan beställas via Dom Dummastes FB-sida eller köpas vid en boksignering 15 december.

Weezer släpper nytt album

1 mars släpper Weezer femte delen av bandets "färgalbum".

Nu har turen kommit till "Black Album" (skivorna heter ju egentligen bara "Weezer" men pga bakgrunderna har det blivit "Blue", "Green", "Red" och "White").

En första singel har också släppts, nämligen Zombie Bastards som kan höras ovan.

Cecilia Nordlund & Fullmånen från helvetet släpper album

Cecilia Nordlund & Fullmånen från helvetet släppte i fjol en EP med fem låtar.

28 november kommer debutalbumet, Åska & Blod.

Inför releasen har de samlat "röster" om albumet - "rösterna" verkar mest vara skrivna citat - och lagt ut dem på Youtube. Däribland Anja Bigrell, se ovan. Kajsa Grytt och Annika Norlin är andra som bidrar.

The Police släpper rariteter

The Police hade en kort men intensiv karriär - fem album 1978-1983, sedan var det i praktiken slut.

Därefter har det naturligtvis kommit liveskivor, samlingsskivor och den obligatoriska liveåterföreningen för tio år sedan.

Men under de korta åren 1978-1983 blev det också en och annan singelbaksida och lösa spår som inte hamnade på albumen.

Dessa låtar släpps nu på Flexible Strategies, en skiva som finns tillgänglig på Spotify och dessutom är en del av samlingsboxen (vinyl) Every Move You Make: The Studio Recordings som släpptes i fredags.

Det är ännu oklart om Flexible Strategies släpps som separat vinyl, CD eller på Itunes.

Fjärde singeln från Pablo Dylan

Det dröjer med besked om ett album, men Pablo Dylan fortsätter att släppa singlar.

Undone är årets fjärde singel efter Bells, Eye of The Storm och When We're All Free.

En antar ju att det dyker upp ett album efter en rad singlar, men dagens musikbransch kanske inte fungerar så längre.

Abbath ska spela in andra skivan

Abbaths debutalbum kom 2016 och var en av årets bästa skivor.

Som bekant hade Abbath lösgjort sig från Immortal för att inleda en solokarriär eller kanske snarare starta ett nytt band med samma namn som honom själv.

Inspelningen av andra Abbathskivan börjar, enligt Blabbermouth, 3 december i Dub Studios i Kristiansand i Norge.

Så en release under 2019 känns ju sannolikt, även om något exakt datum ännu inte är satt.

Årets bästa skivor 2009-2017

Sedan jag återupplivade den här bloggen för nio år sedan (yikes!) så har jag utsett årets bästa skivor, en tio i topp för året som gått.

Ibland har jag varit relativt seriös, lagt ned ganska mycket tid på att lyssna, jämföra, värdera. Andra år har jag lagt ned mindre tid och energi, och åstadkommit en lista som i bästa fall blir ett axplock av året som gått.

Snart är det dags igen, men först tänkte jag titta igenom de skivor som hamnade högst upp på listan och svara på tre frågor. Var förstaplatsen motiverad? Lyssnar jag fortfarande på skivan? Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga?

2009 - Poseidon and the Bitter Bug, Indigo Girls

Var förstaplatsen motiverad? Ja, med viss tvekan. Kanske skulle jag i dag ranka Joel Plasketts trippelskiva Three som strået vassare.

Lyssnar jag fortfarande på skivan? Ja, men det var ärligt talat ett tag sedan nu.

Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? Jag rankar fortfarande denna som Indigo Girls bästa skiva.

2010 - Vår tids rädsla för AK von Malmborg, AK von Malmborg
Var förstaplatsen motiverad? Nja, det här kanske var lite fusk i största allmänhet, eftersom denna skiva släpptes i december 2009. Men å andra sidan - decemberskivor har nästan aldrig någon chans på årsbästalistor så jag gav AK von Malmborg dispens. Och det här var ett knivigt år. Mer om det nedan.
Lyssnar jag fortfarande på skivan? Ja, men som jag antyder ovan så lyssnar jag i dag betydligt mer på andra skivor från 2010 - t ex I'm Having Fun Now med Jenny & Johnny (Jenny Lewis och Johnathan Rice) och July Flame av Laura Veirs. Samt naturligtvis The Wörld Is Yours med Motörhead.
Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? AK von Malmborgs bägge soloskivor på svenska är fortfarande mycket bra, de är i stort sett jämbördiga.

2011 - Pull Up Some Dust and Sit Down, Ry Cooder

Var förstaplatsen motiverad? Nej, jag var slarvig detta år och Ry Cooder hamnade på första plats nästan av en slump. Kajsa Grytts skiva En kvinna under påverkan borde ha varit etta och tvåa borde Several Shades of Why med J Mascis ha varit. Lupercalia av Patrick Wolf borde ha varit trea och sedan kunde Cooder ha fått komma fyra...

Lyssnar jag fortfarande på skivan? Ja, då och då, inte minst Dirty Chateau och No Banker Left Behind.

Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? Den är bra, efterföljande Election Special var svagare. Årets The Prodigal Son låter också bra.

2012 - Scrappy Happiness, Joel Plaskett

2012 - Provincial, John K Samson

Var förstaplatsen motiverad? Här fuskade jag lite också, och kunde inte välja mellan Joel Plasketts poprockiga refränger och John K Samsons mer seriösa stil. Bägge är från Kanada, så det fanns väl någon slags koppling där, antar jag. 2012 var ett ovanligt bra skivår och det finns många skivor från det här året jag fortfarande lyssnar på ganska flitigt, till exempel Shawn Colvins All Fall Down och Scott Millers och Rayna Gellerts Codependents. Men jag kan nog försvara att Plaskett och Samson hamnade högst upp.

Lyssnar jag fortfarande på skivan? Absolut ja, i bägge fallen. I år har jag lyssnat en knapp handfull gånger på bägge skivorna.

Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? Både Plaskett och Samson har efter dessa skivor släppt något svagare alster, även om skivorna fortfarande är bra.

2013 - Nepenthe, Julianna Barwick

Var förstaplatsen motiverad? Ja, det tycker jag. I backspegeln är jag förvånad över att jag missade att sätta Harper Simons Division Street ens på tio i topp? Liksom Motörheads Aftershock? Märkligt... Bägge de skivorna skulle också försvarat en förstaplats, men det gör Nepenthe med.

Lyssnar jag fortfarande på skivan? Ja, men det går ganska långt mellan gångerna. Julianna Barwick är ingen artist du bara slölyssnar på. Jag rekommenderar en promenad eller en tågresa där du helst inte gör något annat än lyssnar på skivan.

Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? Julianna Barwick har bara släppt en fullängdsskiva efter denna, Will från 2016, och den håller inte samma nivå.

2014 - Gnista+Gas, Alina Devecerski
Var förstaplatsen motiverad? Ja, med undantag för att det kanske är slappt att låta en EP vinna en årsbästalista. Hade jag valt en LP hade nog All Love's Legal av Planningtorock vunnit, eller Aina Myrstener Cellos Cellomusik.

Lyssnar jag fortfarande på skivan? Jadå, och längtar till att Alina Devecerski släpper något nytt, vilket hon - med undantag för enstaka låtsamarbeten med andra - inte gjort sedan den här skivan kom ut.

Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? Ja, hon har som sagt egentligen inte släppt något sedan dess.

2015 - Bad Magic, Motörhead

Var förstaplatsen motiverad? Ja.

Lyssnar jag fortfarande på skivan? Ja, regelbundet. Det är en av de skivor jag lyssnat allra mest på sedan den kom ut.

Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? Ja, tyvärr dog ju Lemmy Kilmister några månader efter att skivan släppts och bara några veckor efter att turnén avslutats, så efter detta har bara postuma utgivningar kommit från Motörhead.

2016 - Give A Glimpse of What Yer Not, Dinosaur Jr

Var förstaplatsen motiverad? Jadå, även om det kom vassa konkurrenter, som t ex Case/Lang/Veirs och Alice Bs andra skiva.

Lyssnar jag fortfarande på skivan? Ja, regelbundet.

Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? Dinosaur Jr har inte släppt något album sedan 2016 - J Mascis kom med en soloskiva i år, har inte riktigt hunnit värdera den än.

2017 - Trinity Lane, Lilly Hiatt
Var förstaplatsen motiverad? Utan tvekan. Både den skiva jag lyssnade mest på under året och den bästa. Den märkliga Beekeeper av Steve Wickham rankade jag tvåa i fjol och den är fortfarande lika fascinerande. Märkligt nog kanske den kommer visa sig vara mest långlivad.
Lyssnar jag fortfarande på skivan? Inte lika mycket som i fjol, men med viss regelbundenhet.
Hur värderar jag denna skiva i relation till senare släpp av artisten i fråga? Lilly Hiatt jobbar förhoppningsvis på uppföljaren, men ännu har inget släppts ut.

Sade släpper ny låt

Som jag tidigare nämnt på bloggen så släpper Sade nya låten The Big Unknown, en del av soundtracket till Steve McQueens nya film Widows.

Nu kan låten höras via videon ovan.

Tidigare i år släppte Sade låten Flower of The Universe, som en del av soundtracket till en annan film, A Wrinkle In Time.

Ett nytt album från Sade sägs också vara på gång - detaljerna är ännu oklara.

Bra skivdag

Flera intressanta skivsläpp i dag, och eftersom jag varit ledig har jag hunnit lyssna - inte på precis allt, men en hel del.

Planningtorocks nya skiva Powerhouse - omslag ovan - har jag faktiskt hunnit lyssna på två gånger redan. Känns redan given som en topp-tio-skiva för året. Mycket om könsidentitet och en sång som oroande nog verkar handla om att Jam Rostrons bror förgrep sig på henne när hon var barn. "I wrote this song to heal myself and so that I could forgive", är det enda som Rostron skriver när hon går igenom albumet spår för spår på Instagram.

J Mascis solokarriär är i sina senare delar nästan alltid akustisk och ytterst nedtonad, jämfört med den elgitarrock Dinosaur Jr brukar ägna sig åt. Detsamma gäller på Elastic Days. Jag har hunnit lyssna på skivan en gång och det låter lovande.

Samlingsskivan Sjung för fan - Forsa Studio 1978-1989 är en stor kulturgärning och guldgruva för alla som gillar svensk punk och musik i samma stil. Entusiasm och spelglädje - trots de många gånger desillusionerade texterna - som man inte hittar längre i svensk musik.

Sheryl Crow har i dag släppt Live At The Capitol Theater. Låter ytterst habilt och samlar många av hennes starkaste låtar.

Smashing Pumpkins släpper ännu ett smakprov

Om en dryg vecka, 16 november, släpper Smashing Pumpkins sitt nya album med 3/4-delar av den klassiska lineupen, dvs. Billy Corgan, James Iha och Jimmy Chamberlin.

Sedan tidigare har bandet släppt smakprovet Silvery Sometimes (Ghosts) och nu är det dags för smakprov nummer två, nämligen Knights of Malta, hör låten ovan.

Nya skivan heter Shiny Oh So Bright Vol.. 1. / LP: No Post. No Future. No Sun.

Hatfield slår ett slag för att stanna hemma

Juliana Hatfield har - lite otippat på förhand - gjort en av årets bästa skivor med Juliana Hatfield Sings Olivia Newton-John.

Nu har hon sin nya skiva med originalmaterial på gång, Weird släpps 18 januari.

"I wanted to make an album about the contentment of being inside an apartment and living inside a very small radius", förklarar Hatfield i albumtexten.

"Romantik", "kapitalism" och "politik" är tre saker hon vill fly från genom att stanna hemma i lägenheten.

Första singeln, It's So Weird, kan höras ovan.

Courtney Barnett är numret större än lokalen

Om man bortser från festivaler så är det väldigt sällan du ser två riktiga höjdarkonserter under samma vecka. Någon gång har det kanske hänt, men Neko Case på måndagen och Courtney Barnett på lördagen är två sällsynta lyckträffar på raken.

Medan Neko Case - läs här - sannolikt har stabiliserat sig på relativt hög nivå av framgång utan att vara en megastjärna, så kommer Courtney Barnett att gå betydligt längre.

Barnett och hennes band har byggt framgångarna på ett flitigt turnerande. De är fantastiskt samspelta och verkar så bekväma i situationen, att alla i lokalen - precis som det alltid borde vara - kan koncentrera sig 100% på musiken.

På skiva framstår Courtney Barnett ibland som en Bob Dylan-arvtagare som lever mycket på finurliga texter och gungig rock. På scen kommer hennes Neil Young-takter fram, och på slutet är det rena Motörhead-rundgången som får avsluta konserten.

Vi får det mesta från nya skivan Tell Me How You Really Feel, låtar som växer rejält live. (Oss emellan har jag upplevt skivan lite ljum, fram till nu.) Och vi får alla gamla favoriter - Avant Gardener, Depreston, Pedestrian at Best, Elevator Operator, Debbie Downer... och dessutom nya låten Small Talk och covers på Gillian Welch och The Go-Betweens.

Kägelbanan är utsåld och nästa gång Courtney Barnett spelar i Stockholm får vi rimligtvis uppleva henne i en större lokal. Den här resan kan sluta i de riktigt stora lokalerna.

Springsteen släpper Broadwayshow på skiva

14 december släpper Bruce Springsteen skivan Springsteen on Broadway, med musik från Broadwayshowen.

Albumet ska vara "the complete live performance", dvs även inklusive mellansnack från showen på Broadway.

Dagen efter skivsläppet, 15 december, har Springsteens Broadwayshow premiär på Netflix.