Bettye Lavette sjunger Dylan

Bettye Lavette skivdebuterade redan 1982, men producerade sig sparsamt fram till 2000-talet, under vilket hon hunnit med åtta album (av totalt tio).

Jag har hört namnet, men inte kollat upp henne förrän nu då hon släpper Things Have Changed, ett album med Bob Dylan-låtar. Det som framför allt gjorde mig nyfiken är att Lavette inte bara gör 60- eller 70-tals-Dylan utan flera av de hånade 80-talslåtarna och ännu senare (titellåten, till exempel).

Tyvärr gäller fortfarande att "nobody sings Dylan like Dylan", så alla coverskivor blir snäppet sämre från början. (Nej, jag kan inte komma på någon Dylantolkare som är bättre än Dylan själv. Jimi Hendrix har väl kommit närmast med sin stilbildande version av All Along The Watchtower, där Dylan själv lånade arrangemanget för livetolkningar. Byrds version av Mr. Tambourine Man kvalificerar sig väl också i den kategorin.)

Men det är ändå kul att Bettye Lavette uppmärksammar en sång som Don't Fall Apart On Me Tonight från Infidels, eller Seeing The Real You At Last från Empire Burlesque. Eller Emotionally Yours från samma 1985-album. Tolkningar som visar att Dylans 80-tal innehåller guldkorn. Tyvärr för Lavettes skull så väcker hennes album främst min önskan att höra Dylan sjunga originalversionerna.

Bra skivsläppsdag

Trots långfredag så är 30 mars en bra skivsläppsdag, med tre riktigt intressanta releaser.

Ulf Lundells Skisser, som vi hörde via hans hemsida redan tidigare, släpps som dubbel-CD. De 34 spår som fanns på sajten är nedbantade till 27. Tyvärr har jag inte noterat vilka spår som försvann, men på sajten låg ju bland annat några alternativa versioner, så de dubbeltagningarna är borta.

The Manhattan Transfer gör skivcomeback efter nio år med The Junction. Förhandssläppen har låtit mycket lovande. Tidlös vokaljazz med modern touch.

Men mest intressant är kanske ändå Lindi Ortegas Liberty, första fullängdaren sedan 2015 års Faded Gloryville. Liberty är ett konceptalbum som hon tydligen funderar på att göra om till Broadwayshow. I alla fall om vi ska tolka ett Twitterinlägg här om dagen seriöst.

Videopremiär för Docenterna

Docenternas nya singel Spelar roll har fått videopremiär!

Albumet Kritstrecksränder och missiler släpps 27 april.

Southside Johnny ger valuta för pengarna

Southside Johnny & The Asbury Jukes balanserar tidvis på en skör tråd under konserten på Kägelbanan på måndagskvällen.

Jag struntar i hur mycket vit soul-credd John Lyon ligger inne med. Det ska mycket till för att sjunga A Change Is Gonna Come, speciellt en kväll när ljudteknikern verkar lite ur form och sångaren själv inte heller är helt lycklig med allting.

Men som tur är har bandet en relativt diger katalog att plocka ur och det går att sortera bort några långa bluesjam som går på rutin och några sånger där de tar sig vatten över huvudet. 

Tillräckligt många publikfavoriter - I Don't Want To Go Home, The Fever, Hearts of Stone, Save Me och Trapped Again för att nämna några - gör det hela till en riktigt trivsam kväll. Personligen saknade jag bara I've Been Working Too Hard.

Och jag hoppas att liveskivan Reach Up and Touch The Sky blir tillgänglig på digitala kanaler, för mitt gamla vinylexemplar är borta...

Jennifer Warnes är tillbaka

Det finns ingen chans att du missat Jennifer Warnes, om du inte levt i en grotta de senaste 40 åren.

Om du inte hört hennes album med låtar av Leonard Cohen, Famous Blue Raincoat, så har du garanterat hört henne sjunga duett med Joe Cocker i Buffy Sainte-Maries låt Up Where We Belong från filmen En officer och gentleman. Eller duetten med Bill Medley, (I've Had) The Time of My Life från Dirty Dancing.

Det är 17 år sedan Warnes gav ut ett album. Som hon berättar i den här intervjun i Billboard så beror det bland annat på flera dödsfall bland familj och närstående.

25 maj släpps Another Time, Another Place med låtar av bland andra Pearl Jam (se ovan), Mark Knopfler och John Legend.

Att döma av versionen av Just Breathe ovan så har Jennifer Warnes sin unika röst väl bevarad.

Fjärde singeln från Kajsa Grytt

Sedan i höstas har Kajsa Grytt släppt fyra singlar - Bron, Mina girls, Kniven i hjärtat och - i går - Här nu.

Har jag begripit rätt kommer samtliga dessa låtar att återfinnas på albumet Kniven i hjärtat som släpps 13 april.

Jag gillar framför allt Bron och Mina girls, men sammantaget pekar allt mot ett riktigt starkt album.

Kajsa Grytt spelar på Nalen 1 september.

Docenterna släpper ny skiva och ger konserter

Som nämnts i detta inlägg så har ett nytt album med Docenterna varit i faggorna en tid.

Nu är det klart att nya skivan kommer redan 27 april och heter Kritstrecksränder och missiler.

Första singeln, Spelar roll, kan höras via Spotify.

Dessutom blir det spelningar, 10 oktober i Göteborg, 11 oktober i Helsingborg, 12 oktober i Stockholm och 13 oktober i Linköping. Förhoppningsvis tillkommer ännu fler.

Maritza Horn sjunger Ola Magnell

En nationalklenod sjunger en annan. Det är en rättvis beskrivning av Maritza Horns skiva med Ola Magnell-låtar, Innan elden brunnit ut.

I dagsläget är väl Maritza Horn betydligt mer okänd än sin populära dotter Melissa Horn, men i mina öron är hon en artist av en helt annan dignitet. Jag har ingenting emot Melissa, men kan tycka att materialet saknar variation.

Maritza Horn har gjort det mesta. De senaste åren har hon sjungit mycket Van Morrison. Och nu ger hon sig på Ola Magnell, en artist som förtjänar många hyllningsskivor.

För den inbitne Ola Magnell-fantasten kan det vara ovant att höra hans låtar utan den karaktäristiska rösten. Men Maritza Horn tillför sin egen röst, både rent faktiskt och tolkningsmässigt.

Låtvalet är både gammalt och nyare (Magnell har inte gett ut någon ny skiva sedan 2010), men vi får inte de allra mest sönderspelade Magnellfavoriterna, Nya perspektiv och Kliff saknas till exempel.

Seinabo Sey är tillbaka

I dag gör Seinabo Sey comeback med två nya låtar - I Owe You Nothing (se ovan) och Remember, som är "B-sidan".

Som ni minns gjorde hon en grym debut med albumet Pretend, för tre år sedan. Ett album så späckat med hits att sju av låtarna har givits ut på singel.

Nu tyder det mesta på att det nya albumet kommer senare i vår och heter Breathe. Jag har inte sett någon officiell bekräftelse på att det är albumnamnet, men av Seinabo Seys egna tweets kan man dra den slutsatsen.

Dessutom spelar hon i Globen den 5 oktober.

Joan Armatrading släpper 21:a studioalbumet

11 maj släpps Not Too Far Away, Joan Armatradings första studioalbum sedan 2016 års The Tempest Songs, som var musik till en teateruppsättning av Shakespeares The Tempest.

Teatermusik är, som filmmusik, svår att bedöma utan själva föreställningen eller filmen. Så jag är inte superförtjust i The Tempest Songs.

Däremot har Armatrading generellt sett en mycket hög lägstanivå, så jag ser fram emot Not Too Far Away. Om du förbeställer skivan på Itunes får du redan nu låten No More Pain.

På nya skivan spelar Armatrading alla instrument själv utom trummorna som hon programmerat själv...

Manhattan Transfer släpper första studioalbumet på nio år

Det är nio år sedan vokaljazzens giganter Manhattan Transfer släppte The Chick Corea Songbook. Och fyra år sedan bandets grundare Tim Hauser gick bort.

Nu har Trist Curless ersatt Hauser och bandet har samlat ihop sig till nya studioskivan The Junction.

Häpnadsväckande nog låter de tre låtar som släppts väldigt vitala. Jag antar att Janis Siegel, Cheryl Bentyne och Alan Paul inte var beredda att släppa ut något som skulle kasta en skugga över Hausers minne.

Vissa ortodoxa fans kanske får blodstörtning när de hör användningen av autotune, men i övrigt så har de nog ingenting att klaga på - sången och de instrumentala insatserna är som vanligt av högsta klass.

Skivan släpps 30 mars.

Ulf Lundell släpper ny roman

Jag skriver nästan aldrig om böcker här längre.

Men nu när Ulf Lundell verkar ha fått en kreativ nytändning så släpper han inte bara en ny skiva - Skisser, som kommer 30 mars.

I maj kommer han dessutom med sin första roman sedan 2014 års Visenterna. Den nya boken heter Vardagar och släpps 24 maj.

Van Morrison är oerhört produktiv

Van Morrison kommer att släppa sitt tredje album på åtta månader (!) i april.

Det är You're Driving Me Crazy som släpps 27 april.

Nu är det ju så att hans Roll With The Punches och Versatile som släpptes i september respektive december i fjol innehöll mestadels covers. Och det är samma sak med nya skivan - som innehåller jazz- och bluesstandards samt en del gamla Van Morrison-låtar, exempelvis The Way Young Lovers Do.

Men man får ändå säga att det är imponerande produktivt av en så pass senior man som Morrison.

Ovan hittar du smakprov i form av titellåten.

Äntligen nytt album från Neko Case

Det har häpnadsväckande nog gått fem år sedan Neko Cases senaste album.

Men hon har inte legat på latsidan, sedan 2013 har ju The New Pornographers släppt två album och Case har dessutom släppt album tillsammans med K.D. Lang och Laura Veirs.

1 juni, om jag begripit rätt, släpps Cases nya album Hell-On. Skivan har tolv låtar:

1. Hell-On
2. Last Lion of Albion
3. Halls of Sarah
4. Bad Luck
5. Curse of the I-5 Corridor
6. Gumball Blue
7. Dirty Diamond
8. Oracle of The Maritimes
9. Winnie
10. Sleep All Summer
11. My Uncle's Navy
12. Pitch or Honey

McKee ger ledtrådar

I det här inlägget skrev jag att Maria McKee planerade ett nytt album som skulle delfinansieras via Pledgemusic.

Någon Pledgemusic-kampanj dök aldrig upp och hon tog bort det Instagraminlägg där hon först nämnde albumet.

Men nu har hon hintat flera gånger om att skivan nästan är klar. Först talade hon om "Spring/Summer" som releaseperiod och nu "Summer/Fall". Så jag gissar att det blir "Fall".

Nu skriver hon så här om nya skivan, på Instagram:

"The record is wrapping up. I’m reluctant to call it a concept album, however... 'The Fedele d’Amore was an initiatic society of Italian poets, and Dante was the most prominent among them. For these poets, the image of the beloved revealed the Divine Sophia, thereby awakening higher stages of consciousness. For Dante, it was Beatrice who served as his guide.' The Divine Sophia is synonymous with ‘Gnosis’. Too operate in this state in regards to the creative process is life altering."

Låter spännande.

Första smakprovet från Issas nya album

Som jag skrev i detta inlägg så släpper Issa sitt första album på tre år.

Run With The Pack kommer 20 april och första videon, Come Back Again, kan du se ovan. Låter som vanligt som högklassig AOR.

Het skivfredag

Gårdagen, 2 mars, var en relativt het skivfredag, med många intressanta släpp.

Folkveteranen Joan Baez sjunger bland annat Tom Waits, i titellåten till albumet, Whistle Down The Wind, och det är en fin, lite oupptäckt diamant från albumet Bone Machine. Och det finns nog mer att upptäcka på den här skivan.

The Breeders är min favorit från gårdagens släpp, med en rad korta, snärtiga låtar på albumet All Nerve. Wait In The Car är den hittigaste av låtarna och skulle kunna bli en ny Cannonball. I alla fall om det fortfarande var 90-tal och MTV hade samma inflytande som förr.

Tracey Thorn har fått blandad kritik för Record. DNs recensent Nicholas Ringskog Ferrada-Noli tyckte ljudbilden var daterad, medan Jan Gradvall i DI tvärtom tycker att ljudbilden är en av poängerna med skivan. (Dvs. att den låter som gamla 80-talssynthalbum.) Personligen tycker jag skivan låter småtrevlig och är beredd att ge den en chans, framför allt för Thorns röst snarare än ljudbilden i övrigt.

Anna von Hausswolff har naturligtvis fått högsta betyg överallt, helt i enlighet med den totala överskattning som just nu råder kring svensk musik. Jag har bara lyssnat på hennes Dead Magic en gång, men är inte övertygad.

Ry Cooder släpper nytt

Det är omöjligt att inte gilla Ry Cooder. Men okej, jag är inte någon jätteanhängare av filmmusik i stil med soundtracket till Paris, Texas. Det är naturligtvis inget FEL på musiken, bara det att filmmusik är för film. Filmmusik utan film är ytterst sällan hörvärd på egen hand.

Därför gillar jag Ry Cooders album där han fokuserar på "riktiga" låtar, i stil med Get Rhythm eller Pull Up Some Dust and Sit Down eller senaste skivan Election Special som kom ut 2012.

Det har alltså gått sex år när Cooder nu återvänder med The Prodigal Son, som släpps 11 maj. Skivan är en blandning av nya egenkomponerade sånger och mer traditionella, av artister som Blind Willie Johnson och Stanley Brothers.

Första smakprovet, ett Cooder-original, heter The Shrinking Man och kan höras ovan. Det låter som något som Tom Waits hade kunnat göra ännu skramligare.