Det är inte alla rockartister som plötsligt gör en skiva med sin pappa. Men det har kanadensiske Joel Plaskett gjort.
Joel kan närmast beskrivas som indierockare med popkänsla, medan pappa Bill kommer från folkmusikhållet. (Det är ingen slump att det är han som sjunger Jim Jones, den traditionella visan som bland annat Bob Dylan sjungit.)
Jag ska erkänna att Solidarity är något av en splittrad skiva. Det blir just Bills folkvisor och Joels rock, och sällan mötas de två, annat än på titelspåret, som är skivans finaste. Att skivan är splittrad betyder inte att någon av de två delarna är dåliga, tvärtom. Kanske hade den bästa lösningen varit att släppa en dubbel skiva där både far och son fick varsin skiva?
2 + 2 blir inte 5 den här gången, men fyra är också ett starkt betyg - tillräckligt starkt för att vara årets åttonde bästa skiva.
Årets bästa skivor: 9. First Things First, Roadcase Royale
Årets bästa skivor: 10. Mega (Skisser 2005-2016), Alice B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar