Cheap Trick släpper nytt album

16 juni släpps Cheap Tricks 18:e studioalbum, We're All Alright.

En skiva som tydligen innehåller helt nyskrivet material, blandat med låtar som är äldre, men som bandet tidigare inte har spelat in.

Cheap Trick har under det senaste decenniet upplevt något av en renässans, med flera bra skivor och regelbundet turnerande (dock i princip enbart hemma i USA, tyvärr).

PS: Som bekant är albumtiteln, We're All Alright, ett citat från Cheap Tricks version av Big Stars låt In The Street. Versionen som Cheap Trick gjorde användes som titelmelodi till That 70's Show. Serien använde originallåten under första säsongen, men gick över till Cheap Tricks version därefter. DS

Tori Amos släpper nytt - och hoppar över Sverige igen

8 september släpper Tori Amos sitt 15:e studioalbum, Native Invader.

Nya skivan sägs blicka mot naturen och hur "hon läker sig själv", samt vilket ansvar människan har för förstörelsen av "vårt land, liksom oss själva".

Det där är säkert bra, men jag just nu mest upprörd över att Tori Amos än en gång hoppar över Sverige på den kommande turnén.

Hon besöker både Köpenhamn och Oslo (23 och 24 september), men något Stockholmsdatum blir det inte. (Denna gång hoppar hon över också Helsingfors, som ändå fick besök förra gången.)

Ossler ger oss gott och blandat

Det är en fånig men rättvis metafor, tycker jag - Ossler är som den svenska vänstern, han verkar väldigt orolig för att framstå som publikfriande. I vänsterns fall gäller att den överlåtit populismen åt extremhögern.

I Osslers fall gäller att han gärna vill upplevas som lite svår, med ungefär samma manglande eller gnisslande musik han brukar ägna sig åt hos Thåström eller tillsammans med densamme i Sällskapet.

Men Ossler är ju som bäst när han kör de små, fina balladerna - som Luften är fri eller Något desperat eller Monsterman. (Monsterman! Han borde spela den!)

Eller hans mer poppiga alster, som han faktiskt har slängt in igen på senaste skivan Evig himmelsk fullkomning. T ex Här kommer hen, som skulle kunna vara ett lättare spår från The Cure eller New Order. Eller Slaget om Verdun, som till och med skulle kunna vara skriven av Osslers gamle antagonist i Wilmer X, Nisse Hellberg (som aldrig blivit anklagad för att vara svår).

På Debaser Strand på torsdagskvällen spelar Ossler nästan bara låtar från nya skivan. Om jag minns rätt, så slänger han bara in fyra gamla spår - Hem till mor från Krank, Fåglar faller och Grisarna och flugorna från Stas samt Ett slutet rum från Ett brus.

Sammantaget är det jättebra - jag önskar bara att Ossler skulle våga vara lite mer populär!

Alice B har släppt megabox

De roligaste skivfynden är när du nästan slumpmässigt hittar en ny skiva som en favoritartist kommit ut med. Jag minns fortfarande känslan när jag sommaren 1980 stod på Domus i Östersund och fingrade på Unmasked av Kiss. Jag hade hört att de skulle komma med en ny skiva men hade ingen aning om var, när eller hur.

Nu kanske en skivback i Östersund inte riktigt kan jämföras med att hitta en skiva på Itunes men av en slump sökte jag på Alice B och såg att hon släppt en riktig megabox, i ordets rätta bemärkelse. Mega (Skisser 2005-2016) innehåller 81 spår, i form av just skisser, demoinspelningar.

Den hade släppts tidigare i år, utan att jag haft en aning om det.

Jag har ju sågat artister för att göra liknande saker (Lundell, jag tänker på dig), men Alice B kommer undan eftersom du inte behöver köpa någon fysisk jättebox som kostar flera tusen, utan kan köpa de 81 spåren digitalt till det facila priset av 99 kronor.

Det tycker jag är bra, för att höra låtskisser från en lovande ung svensk artist.

Randy Newman släpper vinylbox

Lagom till Record Store Day, som var i går, 22 april, har Randy Newman släppt en vinylbox med de första fem studioalbumen, Lonely At The Top - The Studio Albums 1968-1977.

Dvs. Randy Newman, 12 Songs, Sail Away, Good Old Boys samt Little Criminals. En bonussingel i boxen innehåller alternativa versioner av You Can Leave Your Hat On och Last Night I Had A Dream.

Nu ska du inte ha några större förhoppningar om att lägga handen på denna box, för upplagan är begränsad till 1 000 exemplar.

Men du kan alltid glädja dig åt att höra Randy och producenten Lenny Waronker diskutera boxen i Youtubeklippet ovan. Och så finns naturligtvis albumen tillgängliga på många olika sätt.

Matthew Sweet släpper nytt album

Hur många artister följer jag för att de gjorde ett eller två eller tre magiska album för 20 år sedan eller mer?

Varje gång hoppas jag, att nu ska det bli lika bra som 1982 eller 1987 eller 1993 eller 1999.

Det är alldeles för många artister som jag följer på precis det viset.

Matthew Sweet gjorde framför allt två skivor - 100% Fun och Blue Sky On Mars - som jag rankar bland de bästa skivorna jag någonsin hört. Framför allt 100% Fun som är så nära perfekt powerpop man kan komma. När flygrädde Sweet toppade de två skivorna med att faktiskt besöka Stockholm och Vattenfestivalen för en spelning så var jag i sjunde himlen.

Problemet är att efter Blue Sky on Mars, som kom ut för precis 20 år sedan, så har han tragglat vidare och släppt ett drygt tiotal skivor - soloskivor, duettskivor (med Susanna Hoffs, de spelade coverlåtar tillsammans) och trioskivor (under namnet The Thorns, tillsammans med Pete Droge och Shawn Mullins).

Jag vågar säga att egentligen ingen av de skivorna som kom 1998 och framåt har lämnat något bestående avtryck. Coverplattorna med Susanna Hoffs var kul, men de var just det - coverplattor.

Till och från har en och annan låt satt sig lite mer - t ex Trade Places eller Write Your Own Song från skivan In Reverse. Men på det stora hela; njä.

Så kort sagt; det är med lite hopp jag annonserar att Matthew Sweet släpper nya skivan Tomorrow Forever 16 juni.

Det är tydligen hela sex år sedan förra skivan Modern Art, vilket förvånar mig, och indikerar att jag kanske ändå inte lyssnat egentligen någonting på den skivan.

Det bästa

Som bekant har Matt Johnson och The The nu låtit BBC premiärspela bandets första singel på tio år (15 år om man bara räknar singlar som fysisk produkt).

Det skedde i Steve Lamacqs program på BBC 6, och du kan lyssna på en intervju med Matt Johnson samt höra den nya låten We Can't Stop What's Coming via denna länk.

Intervjun med Matt Johnson börjar cirka 1.11 in i programmet och den nya låten spelas cirka 1.21 in i programmet.

Som framgår av intervjun handlar låten om Matt Johnsons bror Andys bortgång. Det var Andy som gjorde de geniala omslagsteckningarna till klassiska album som Infected och Dusk.

Och just nu är nya låten det bästa jag någonsin hört. Jag kommer säkert vara lite mindre euforisk om några veckor...

Singeln kommer släppas i 2 000 kopior lagom till Record Store Day, på lördag 22 april. Än så länge finns inget digitalt släppdatum, men Johnson säger i intervjun ovan att låten är en del av ett "större projekt", kopplat till dokumentärfilmen The Inertia Variations, som kommer i slutet av året. Låter som nytt album!

Steve Earle släpper ny skiva

16 juni kommer Steve Earles nya skiva So You Wanna Be An Outlaw.

Det finns alltid bra låtar på Earles skivor, men jag hävdar att duoskivan med Shawn Colvin från i fjol var väldigt blek. Tråkigt nog eftersom bägge artisterna - särskilt Colvin - är bland mina favoritartister.

Enligt Earle själv är So You Wanna Be An Outlaw hans minst politiska skiva hittills. Tydligen hade han skrivit hela skivan när det stod klart att Donald Trump skulle vinna presidentvalet. Läs mer i denna intervju från Billboard.

Hör titellåten ovan.

Sparks släpper ny skiva

Jag skulle vilja gilla Sparks lite mer förbehållslöst. Det är förvisso svårt att värja sig mot de klassiska 70-talshitsen från bandets gyllene era, men ibland känns det som att de försöker lite för mycket.

Det ska liksom vara så smart-roligt hela tiden att det väcker ett motstånd i alla fall hos mig. Titta till exempel på omslagsbilden till nya skivan, ovan.

Å andra sidan, när Sparks träffar rätt, som bandet till exempel gjorde på Hello Young Lovers från 2006, då är de svåra att stå emot. Lyssna på Perfume, både rolig och smart utan att det känns tillgjort.

8 september släpper bandet sin första studioskiva på hela åtta år, Hippopotamus. (Däremellan har Sparks haft ett gemensamt projekt med Franz Ferdinand, som släppte albumet FFS, 2015.)

Kamasi Washington släpper ny skiva

Här skrev jag om att Kamasi Washington skulle framföra  nya verket Harmony of Difference.

Nu är det spikat att Harmony of Difference även släpps på skiva. Ovan kan du höra ett av de sex spåren från skivan.

Exakt releasedatum framgår ännu inte, men skivan ska släppas i sommar.

Förbryllande skiva

Det är kul med artister och skivor som delar kritikerkåren.

Jag har läst både hyllningar och ganska präktiga sågningar av Father John Mistys nya skiva Pure Comedy. En av sågningarna talade om gymnasiala texter.

Och det är ännu roligare att jag inte ens själv vet vad jag ska tycka. (Ofta är jag rätt tvärsäker på om jag gillar eller ogillar någonting.)

I mina öron låter Pure Comedy i sina bästa stunder som om Elton John fått en 70-talistisk nytändning, i stil med Madman Across The Water. Många stämningsfulla pianoballader i en luftig, snygg produktion.

Men samtidigt... en 13 minuter lång sång som heter Leaving L.A... Låttitlar som When the God of Love Returns There'll Be Hell to Pay.

Kort sagt; är Pure Comedy bara snygg yta men torftigt innehåll? Jag vet inte, men det känns roligt att få fortsätta undersöka det. Och det i sig gör ju att skivan har ett värde.

Omslaget till Buckingham McVie + turné!

Först fick vi beskedet att nya Fleetwood Mac-skivan i stället blir en duoskiva med Lindsey Buckingham och Christine McVie.

Sedan fick vi releasedatumet, 9 juni. 

Nu har vi även fått omslaget och besked om att det blir en turné. Hittills är det bara datum i USA som har offentliggjorts men vi kan ju drömma om Europa och Sverige också.

Nya skivan kan förbeställas via Itunes redan nu.

Ani DiFranco släpper ny skiva i juni

Ani DiFranco fick lite av en nytändning med albumet Red Letter Year från 2008, men tyvärr är de flesta av hennes skivor under de senaste dryga 15 åren intill förväxling lika.

Låtmaterialet är för anonymt och det känns som om hon inte riktigt haft någon riktning att gå efter, vare sig budskapsmässigt eller musikaliskt. Det finns säkert hardcorefans som tycker jag är orättvis när jag säger så.

9 juni släpps hennes 19:e studioalbum, det 21:a om vi också räknar de två skivor hon gjorde med folksångarkollegan Utah Phillips. Och det fnörtinörtonde om vi även räknar in liveskivor och samlingar.

Nya skivan heter Binary och kan beställas via Pledge Music här.

Ny skiva med Ron Sexsmith

Jag tillhör dem som argumenterar för att internet skapat en större mångfald och bredare urval i den musik vi möter. Andra hävdar att artisternas ekonomiska förutsättningar blir sämre och sämre, vilket snart kommer att föröda hela musiklivet.

Jag vet bara att det finns så många artister jag BORDE följa mer noggrant. Ron Sexsmith är en av de där artisterna som jag tyvärr har sorterat lite åt sidan, inte minst för att det blir både ekonomiskt och tidsmässigt ohållbart om du ska ta del av hundratals artisters samlade verk.

Men som vanligt kommer jag nog i alla fall lyssna en eller två gånger när Sexsmith 21 april släpper sin nya skiva, The Last Rider. Kanske anspelar just detta på att hans karriär är på upphällningen?

Little Steven gör comeback

Little Stevens två första soloplattor är klassiker, vill jag hävda. Souliga Men Without Women och rockiga Voice of America.

Även några av de senare plattorna har sina stunder.

Därför är det kul att han nu gör comeback 19 maj med skivan Soulfire.

Skivan innehåller 12 låtar varav flera tydligen är nyinspelningar av låtar som Little Steven tidigare hade skrivit till bland andra Gary U.S. Bonds och Southside Johnny & The Asbury Jukes. Kan tyda på viss skrivkramp, men det är ändå trevligt att Little Steven gör comeback.

Men en sak... Omslaget... Vad i hela friden tänkte karln?

Förhandslyssna på The New Pornographers nya skiva

Visserligen behöver du vara vänta en dag till innan den officiella releasen, men du kan fortfarande förhandslyssna på The New Pornographers nya skiva, Whiteout Conditions, här! 

Jag är naturligtvis främst intresserad av bandet eftersom Neko Case medverkar. Oavsett hur sparsamma hennes bidrag är, så är de alltid värda att höra. Att döma av Case Twitterflöde sliter hon just nu med sitt eget nya album.

Whiteout Conditions låter som ett ganska piggt album. Roligt i alla fall för 3-4 lyssningar.

Kvartalsrapport

Ett skivår börjar sällan med en rivstart. De bästa releaserna släpps nästan alltid under september-oktober-november.

Så första kvartalet 2017 är inte unikt. Lite försiktigt, lite avvaktande. Men några skivor tror jag kommer stå sig även när vi summerar årsbästalistan i december.

Honest Life, Courtney Marie Andrews
Courtney Marie Andrews var på Debaser Strand häromsistens och spelade en gratiskonsert. Tyvärr upptäckte jag det för sent och var bokad av annat. Inte minst synd eftersom hennes Honest Life är årets bästa skiva hittills. Det är tredje skivan och 27-åringen är redan en fullfjädrad artist. Americana med tyngd utan att hemfalla till bredbent rock.

Burn Something Beautiful, Alejandro Escovedo
Den gamle Rank and File-snubben Alejandro Escovedo har varit igenom många eländen - sjukdomar och orkaner. Så han tappade lusten även till musiken. I Don't Want To Play Guitar Anymore sjunger han. Men paradoxalt nog åstadkommer han, med hjälp av gamla R.E.M.-gitarristerna Peter Buck och Scott McCaughey, ett piggt och bra album.

Mental Illness, Aimee Mann
Det är fem år sedan hennes förra soloalbum. Därefter har Aimee Mann gjort skiva och turnerat med Ted Leo, som The Both. Mental Illness är en stark comeback, där hon gått all-in för att låtarna ska vara "akustiska och i valstakt", som hon skämtat i intervjuer. Det är sant att produktionen nästan är som en Aimee Mann-parodi. Men det är bra och det är vackert.

Ossler, Evig himmelsk fullkomning
Jag har inte riktigt hunnit komma in i den här skivan som släpptes för en dryg vecka sedan, men det hörs att Ossler är mer på tårna än på sina två senaste alster. Mer variation, en lättare känsla än den ganska dystra, dova stämning som vilade över föregångarna. Lovande!

Slowgold, Drömmar
Amanda Werne, som kallar sig Slowgold när hon gör egen musik, förekommer lite överallt nu för tiden. Till exempel på tre skivor som jag nu lyfter fram - sin egen Drömmar och Freddie Wadlings liveskiva, samt Osslers nya skiva. Drömmar är ett typiskt "på kanten till genombrott"-album. Förmodligen blir detta inte en stor hit, men nästa skiva kan bli det...

Freddie Wadling, Live 2016 Slagthuset Malmö 8 april
Liveskivor brukar sällan vara minnesvärda, men den här är ett undantag. En provkarta på Freddie Wadlings storhet, med alltifrån de nyare spåren från skivan Efter regnet och gamla favoriter som I Can't Kill The Bogeyman och Walk.