Fjolåret var ett sensationellt starkt skivår - Benjamin Clementine, Motörhead, Seinabo Sey, Kamasi Washington, Courtney Barnett, Nneka, Indigo Girls, Joel Plaskett, Buffy Sainte-Marie, Public Image Ltd...
Det ska sägas med en gång, att 2016 bleknar i jämförelse. Rakt över är årets tio i topp kanske av 40-procentig styrka, om vi rankar 2015 på 100 procent.
Ur den synvinkeln kan det kännas futtigt att presentera en tiondeplacering på årsbästalistan för 2016, men Sting ska inte skämmas för 57th & 9th. Det är inte den mest spännande produktionen han varit involverad i (samtliga studioalbum med The Police är mer intressanta), men det är en oerhört trevlig skiva.
2016 har rent generellt varit ett skitår, nu tänker jag på världsutvecklingen i första hand. Så världen kan må lite, lite bättre om Sting gör mysig popmusik.
57th & 9th börjar ganska poppigt, med melodiösa dängor som I Can't Stop Thinking About You och One Fine Day. Mot slutet blir det mest ballader, men också det ganska fina sådana.
Det är snyggt, melodiöst och, som sagt, genuint trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar