Buffy Sainte-Maries 2015 har varit bra.
När hon släppte skivan Running For The Drum 2008, så var det en comeback efter många års offentlig tystnad, men uppmärksamheten den gången kom inte i närheten av den som årets skiva Power In The Blood har fått.
Det är som att först nu inser kritiker och skivlyssnare att Buffy Sainte-Marie inte är en nostalgiakt som lever på gamla meriter, utan en relevant artist som lever i nutiden. Power In The Blood tilldelades det prestigefulla kanadensiska Polarispriset som årets album.
Flera skribenter har slagit fast att Power In The Blood är den skiva som förmodligen säger allra mest om tidsandan 2015.
För att måla upp 2015 använder Buffy Sainte-Marie både gammalt och nytt material. Hon inleder nya skivan med samma låt som avslutade hennes första album, för 51 år (!) sedan - titellåten från debuten, It's My Way. Uppdaterad med modernt sound, naturligtvis.
Titellåten till denna skiva är en cover av Alabama 3:s låt från 2002.
Alla olika bitar formar en helhet som säger väldigt mycket om Buffy Sainte-Maries karriär, hela vägen från 1964 fram till i dag. Det är en rak linje som beskriver mod, frispråkighet, musikalisk experimentlusta kombinerad med traditioner.
Årets bästa skivor: 7. The Epic, Kamasi Washington
Årets bästa skivor: 8. Sometimes I Sit And Think, And Sometimes I Just Sit, Courtney Barnett
Årets bästa skivor: 9. One Lost Day, Indigo Girls
Årets bästa skivor: 10. My Fairy Tales, Nneka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar