Episkt är rätta ordet

Om ett namn på en skiva någon gång varit motiverat så är det The Epic.

Kamasi Washingtons solodebut är en trippelskiva med nästan tre timmar musik. Och det är episkt, tro inte annat.

Oundviklig association är John Coltrane, eftersom Kamasi Washington spelar saxofon. Men musikaliskt tycker jag många spår även påminner om Miles Davis längre "sessions", exempelvis The Complete On The Corner Sessions.

Det mesta är instrumentalt men på ett fåtal spår får vi sång, och det känns väl avvägt. Det är inte bara sången som gör att dessa låtar känns mest traditionella och avslappnade.

Som helhet är The Epic episk och kommer att finnas på många årsbästalistor när året är slut, även min.

Veruca Salt kommer med nytt album

Återförenade indieveteranerna Veruca Salt släppte i fjol en ny singel, The Museum of Broken Relationships. 10 juli kommer ett helt nytt album, Ghost Notes.

Nya singeln, Laughing In The Sugar Bowl, låter löjligt bra. Dessutom har spåret The Gospel According To Saint Me också släppts via Spotify.

Tror du att du aldrig har hört Veruca Salt? Jo, jag tror att du hört Seether, bandets monsterhit (med indiemått mätt) från 90-talet.

Smyger sig in

Vissa band och artister är hopplösa. Även om du intellektuellt värjer dig mot dem så smyger de sig in i din hjärna. 

Florence and The Machine är ett sådant band. Rent intellektuellt avskyr jag deras blandning av pophits, arenarock och tidvisa soulwailningar.

Men ibland kan intellektet besegras. Sålunda lyssnade jag igenom deras två första skivor, Lungs och Ceremonials, och framför allt den första har en tendens att bli beroendeframkallande.

Därför ser jag plötsligt fram emot bandets tredje skiva, How Big How Blue How Beautiful, som släpps 29 maj.

Av omslaget att döma verkar allt fokus nu för tiden ligga på Florence själv, dvs. sångerskan Florence Welch. Men officiellt är skivan ett släpp från Florence and The Machine så bandet verkar inte ha fått sparken.

Intressant livesläpp av Bruce Springsteen

Som bekant har Bruce Springsteen börjat släppa inspelade konserter till försäljning via sin egen sajt.

Klassiska konserter från 1975 och 1980 samsas med spelningar från senaste turnén, efter skivan High Hopes.

Jag har inte köpt någon av konserterna, men nu har Springsteen släppt en konsert som faktiskt frestar mig - en konsert från 5 augusti 1984, Born In The USA-turnén. Det första officiella släppet av en komplett konsert från denna turné.

Detta var ju första turnén som jag såg Springsteen - fast året efter, när han kom till Europa.

Just nu kan jag inte lyssna på något annat...

... än Bäddat för trubbels tolkningar av Alf Robertson.

Det kan tyckas märkligt i och med att jag egentligen aldrig tidigare lyssnat på vare sig Bäddat för trubbel eller Alf Robertson (salig i åminnelse).

Bäddat för trubbels tolkningar av Alf Robertson kom ut 2013.

Bandet har också en helt ny skiva ute,  som kom ut så sent som i tisdags, Två sjundedelar av ett liv.

Stöd filmen om The Slits

Ett av de allra häftigaste banden att komma fram ur den brittiska punkvågen var The Slits.

För visst var de punk, men de var så mycket mer. De lånade från reggae, de (Viv Albertine) uppfann ett helt nytt sätt att spela gitarr - staccatoliknande rytmer som hackade fram spänningen i musiken - och de gjorde covers på Marvin Gaye.

Nu kan du stödja filmen om The Slits via Kickstarterkampanjen som du hittar här. Se en kortis ur filmen i klippet ovan.

Tjuvlyssna på Buffy Sainte-Maries nya

NPR - amerikansk public service - låter oss tjuvlyssna på Buffy Sainte-Maries nya skiva Power In The Blood, som släpps först på tisdag i nästa vecka.

Skivan innehåller både nya låtar och repriser, som titellåten från debutalbumet från 1964, It's My Way.

Det är alltså 51 år sedan hon debuterade, men av Power In The Blood att döma har hon inte tappat bettet. 

Lyssna via denna länk.

Bra besked av Indigo Girls

Amy Rays countryutflykt med albumet Goodnight Tender, i fjol, var aldrig min kopp te.

Därför är det skönt att hon och Emily Saliers nu är tillbaka med ett nytt Indigo Girls-album, One Lost Day.

Det vill säga, skivan har ju inte kommit ut än, men kommer 2 juni.

Två låtar är dock redan tillgängliga via Itunes, nämligen Happy In The Sorrow Key (en Amy Ray-låt) och Learned It On Me (Emily Saliers).

Skaffa dem nu!