Stig Vig hyllades för andra gången

Den andra spelningen till minne av Stig Vig ägde rum på onsdagen, 19 juni, på Mosebackes terrass.

Överlevande medlemmar av Dag Vag fanns på plats - Tage Dirty, Zilverzurfarn och Teka Pukk, liksom Dag Vag-alumni som Bumpaberra, Per Cussion och Kopp Te. Även Bosse Skoglund och kördamerna Stina Berge, Kärsti Stiege och Carina Carlsson tillhörde husbandet. Liksom naturligtvis Rock-Owe, som ju får äran att traktera basen i stället för själva den frånvarande huvudpersonen. Beno Zeno - Kenny Håkansson - var med på spelningen i fjol, men inte i år. Från scenen nämndes inte varför.

Precis som vid första minnesspelningen i fjol så var gästlistan diger. Tyvärr dök två av gästerna inte upp, Kajsa Grytt hade brutit armen (!) och Peps Persson uteblev av "diverse privata skäl", som Bumpaberra sade. Kajsa Grytt ersattes vid solomikrofonen, under Flyger, av Carina Carlsson som annars stod i kören.

I fjol var det Mats Ronander, alias B.B. Damage, som hade brutit någonting och inte dök upp. I år fanns han på plats, tyvärr kanske en smula dragen, som det heter. Men han lirade gitarr hjälpligt och tutade i munspelet och sjöng God bok.

Starka framträdanden av alla från Johan Johansson (videosnutt ovan), Micke Alonzo, Lars Demian, E-type (!), Magnus Carlsson, Sture Allén, Stina Berge till Nationalteatern (Nikke Ström, Mattias Hellberg). Inte att förglömma Sture från Svenska akademin och Kent Norberg från Sator. Naturligtvis dök Jakob Sjöholm och Titti Sjöholm upp och sjöng Sanningens silverflod.

Har jag glömt någon? Ja, naturligtvis Nike Markelius, men det var med flit. Hon fick inte bara hylla Stig Vig med sånger, utan också det allra första stipendiet till Stig Vigs minne, kallat Det gyldene benet. Hon blev så glad att hon sjöng inte bara När vården slår till utan också Du får aldrig nog.

Det gyldene benet delades även ut till Scen 44 på Kafé 44, som ger plats åt unga musiker.

 Låt oss hoppas att detta blir en årlig återkommande tradition i midsommarveckan!

Jon Pareles intervjuar Joni Mitchell och Brian Blade

New York Times musikkritiker Jon Pareles intervjuar Joni Mitchell och hennes trummis Brian Blade vid en intervju vid Luminatofestivalen i Toronto.

Brian Blade har satt ihop musikerna som ska framföra en hyllningskonsert till Joni Mitchell senare under festivalen. Mitchell fyller 70, 7 november.

Lång intervju med Joni Mitchell

CBC har gjort en timslång intervju med Joni Mitchell, vilket verkligen måste tas tillvara eftersom hon så sällan låter sig intervjuas nu för tiden. Se intervjun ovan.

I nästa vecka, 18-19 juni, hyllas hon av Luminatofestivalen i Toronto, under rubriken Joni - A Portrait In Song.

7 november fyller Joni Mitchell 70 år. Hennes senaste skiva är Shine, som kom ut 2007.

Provlyssna på Nine Inch Nails nya

Nine Inch Nails släpper 3 september bandets första skiva på fem år, Hesitation Marks.

Redan nu kan du lyssna på Came Back Haunted, via Soundcloud (se ovan).

Hur låter det? Jo, som om Trent Reznor aldrig varit borta.

Tre stjärnor för Kiss Europapremiär

Kiss begick Europapremiär på sin Monsterturné på Friends Arena i går, lördag.

För oss diehards, som frossar i detaljer och noterar varje liten förändring, så innebar gårdagen tre saker att ta ställning till:

1. Är den nya "spindelscenen" så cool som den utmålats som?
2. Är Paul Stanleys röst usel eller bara dålig?
3. Är det några nya låtar med?

Svaren?

1. Nej, bandet har som vanligt överdrivit kring den nya scenshowen, men spindeln ser cool ut.
2. Någonstans mellan dålig och usel. I Heaven's On Fire blir det uppenbart att Stanley aldrig kommer att bli den sångare han en gång var.
3. Få ändringar jämfört med de närmaste föregående turnéerna. Psycho Circus (se videon ovan) gör comeback som öppningslåt och tidigare nämnda Heaven's On Fire kom tillbaka i låtlistan. Annars var det ganska mycket same-same jämfört med konserter Kiss spelat på sistone.

Var det bra då? Ja, musikaliskt är Kiss ruskigt stabila nu för tiden. Du kan tycka att Eric Singer och Tommy Thayer är gråare och tristare jämfört med Peter Criss och Ace Frehley, men de gör sitt jobb tämligen fläckfritt.

Gene Simmons är, nu när Paul Stanley har röstproblem, det där lilla extra som gör att Kiss fortfarande känns som Kiss. Under God of Thunder, War Machine och I Love It Loud känns han precis så där demonisk som han skall.

Helhetsbetyg: Tre stjärnor med ett litet plus i kanten. Det är svårt för oss som väntar oss att Paul Stanley ska vara den obestridliga stjärnan under en Kisskonsert, att ge ett så högt betyg som fyra eller fem när hans röst är en skugga av sitt forna jag.

Maj månads mest spelade låtar

Dessa låtar har jag lyssnat på mest i min Ipod under maj månad.

1. Indigo, Peter Gabriel
2. Sustain, The Waterboys
3. Divine, Antony And The Johnsons
4. The First Cut Is The Deepest, Cat Stevens
5. Charmer, Aimee Mann
6. Bully, Cat Power
7. King of The Night Time World, Kiss
8. Feather Pluckn, The Presidents of The United States of America
9. All Fall Down, Shawn Colvin
10. The One Who Loves You Now, Agnetha Fältskog