Turné och album för Fleetwood Mac?

Att Fleetwood Mac ska turnera 2013 är en illa dold hemlighet. Stevie Nicks bekräftade här om sistens och Lindsey Buckingham konstaterar nu i en Billboardintervju att turnén förmodligen börjar i april.

Buckingham avslöjar också att han, tillsammans med Mick Fleetwood och John McVie, spelat in ny musik. Han har spelat upp låtarna även för Stevie Nicks.

"We may be able to organize something -- I wouldn't think a whole album, but possibly something before we hit the road or, if not then, possibly something a little more extensive after the tour, depending on what everybody wants to do", säger Lindsey Buckingham.

Flera låttitlar från Osslers kommande skiva

Jag hade ju inte lusläst Osslers Facebooksida och därför missat att flera låttitlar från kommande skivan Stas nämns där.

Hundön ska, som tidigare nämnts, tydligen vara öppningsspåret.

Andra titlar som nämns på Facebook är:

Tysk höst
Fåglar faller
Tiden lider
Skönhet i förfall
Fars dag
Huset vid sjön
Grisarna och flugorna
La complainte du partisan (möjligtvis med den svenska titeln Partisanens klagan? Eller Partisanen?)
Solen och ängeln

Ossler är tillbaka

I fredags gjorde jag en spellista med Osslers bästa låtar. Tänkte i förbifarten, "Hm, vad synd att det är så länge sedan han släppte en skiva." (2008 kom Ett brus.)

Sagt och gjort - 30 januari släpps Osslers nya skiva, Stas. Vet tyvärr inte så mycket mer än så länge - har ingen låtlista, inget skivomslag. Enligt en Facebook-uppdatering ska låten Hundön inleda skivan.

Hoppas kunna rapportera mer, inom kort.

Lovande debut

Jag är dålig på att följa Sveriges unga musikhopp. Jag kan inte skilja på det ena och det andra - allt låter likadant.

Men Alina Devecerski sticker ut. Mitt i det sedvanliga gnisslet och dunket (jag är verkligen gammal...) så hörs på albumet Maraton en talang som är omöjlig att förneka. Alina Devecerski går en ljus framtid till mötes.

Naturligtvis är det den kaxiga attityden som många tycker är spännande. Men det hörs att det i Devecerskis fall inte bara rör sig om manér, utan det finns faktiskt någonting där bakom, en egen stark vilja.

Kanske slipper Alina Devecerski förlita sig på att puta och posera, som så många andra av de förment starka kvinnor som finns i musikindustrin - som ändå måste förlita sig på så tajta kläder som möjligt och stylade "smakfulla" halvnakna bilder.

Det ska bli intressant att se hur Devecerski utvecklas. Hon kan nog ta stora kliv mot ett musikerskap som kan landa bortom listpopen.

Indigo Girls-abstinens kan botas

Indigo Girls två senaste studioalbum, Poseidon and The Bitter Bug (2009) och Beauty Queen Sister (2011), är två av de skivor jag lyssnat allra mest på under de senaste åren.

Nyss fick jag Indigo Girls-abstinens och undrade varför bandet inte hört av sig på länge. Jag har slutat drömma om att de ska spela i Sverige, det verkar inte prioriterat. Men någonting kunde väl vara på gång? En dvd? (Ännu) en julskiva?

Då visar det sig att Amy Ray - ena halvan av duon, tillsammans med Emily Saliers - släppt en soloskiva i februari, som jag helt har missat. Säg så här, vare sig svenska eller amerikanska medier ägnar särskilt stort utrymme åt Indigo Girls.

Lung of Love är Amy Rays fjärde studioalbum som soloartist. Eftersom hon är den av medlemmarna, vars låtar jag tycker bäst om så är det nästan som att få ett helt nytt Indigo Girls-album. Jippi!

Hyllning av obskyra AOR-låtar

80-talets dolda AOR-klassiker hyllas av norska Issa (som heter Isabell Översveen när myndigheterna får bestämma) på albumet Can't Stop.

Tjutande gitarrer, dundrande trummor och överdramatiska sångerskor eller sångare brukar känneteckna 80-tals-AOR. Så är det även när Issa hanterar låtarna, men det är - hör och häpna - smakfullt gjort.

Och hon lyfter inte fram de spår som var stora radiohittar (tänk Foreigner etc.) utan band som - åtminstone jag - knappt har hört talas om, som Aviator, Regatta och Tower City.

En av årets stora överraskningar.

Premiär för Johnny Marrs solosång

Johnny Marr släpper soloalbumet The Messenger 25 februari. Nu har han spelat in en trevlig video till titellåten. Gitarrljudet låter dock fruktansvärt och han är väl ingen större sångare... Men alla vi The Smiths-fans håller naturligtvis tummarna ändå.

Årets julklapp är här

Mauro Scocco skriver inte lika bra låtar som när han sjöng om Jackie eller Nelly, men han har fortfarande humor och självdistans. Att döpa julskivan till Årets julklapp (från Mauro Scocco) är, i sin enkelhet, genialt.

För andra gången tolkar Scocco Ulf Lundell, nu är det Snart kommer änglarna att landa (förra gången En sprucken vas).

Nine Inch Nails nära comeback

Trent Reznor har inte legat på latsidan när Nine Inch Nails haft en paus. Han har bland annat skrivit filmmusik och ägnat sig åt sitt andra band, How To Destroy Angels (som släpper ep:n An Omen 13 november).

Men nu är Nine Inch Nails på gång med ny musik igen och Reznor utesluter inte turnerande, trots att den senaste turnén faktiskt kallades avskedsturné.

"Yeah, there will be new music. There are some things in the works", säger Trent Reznor till Rolling Stone.

Roger Waters nya skiva heter (kanske) Heartland

Pink Floyd-mannen Roger Waters har inte hunnit så långt på sitt nya album, men han har skrivit en låt i alla fall, rapporterar Rolling Stone.

Den hittills obetitlade sången är tänkt för ett album med den preliminära titeln Heartland. Låten handlar om "religiös extremism".

Någon Pink Floyd-återförening är inte aktuell, åtminstone kommer inte hans förra kollegor David Gilmour och Nick Mason att spela på Waters nästa skiva. (Keyboardisten Richard Wright avled som bekant 2008.)

Roger Waters senaste skiva kom 2005, operan Ça Ira. Waters senaste "popskiva" var Amused to Death som kom för exakt 20 år sedan. Så en ny skiva med Waters är en stor händelse.

Johnny Marrs första soloalbum

25 februari är det dags för förre The Smiths-gitarristen Johnny Marr att solodebutera.

Marr har, efter The Smiths, bland annat spelat med The The och The Cribs, men nu ställer han sig alltså längst fram på scenen, eller åtminstone i studion.

Marrs solodebut heter The Messenger.

Pratigt och fascinerande

Jag har märkligt nog aldrig läst någonting av Stig Larsson. Ja, det vill säga, varje gång jag ser en tidningsartikel av honom, så kastar jag mig över den. Jag läser också alla intervjuer jag kommer över.

Desto underligare att jag aldrig har läst någon bok av Stig Larsson. Jag stod och fingrade på Modernistas nyutgåva av debuten Autisterna, men köpte den aldrig.

Nu har jag dock köpt och börjat läsa När det känns att det håller på ta slut (observera, inte När det känns att det håller på ATT ta slut).

Precis som i sina tidningsartiklar så har Stig Larsson en pratig stil när han skriver. Inledningen av boken gör det klart att det hela är mycket medvetet:

"Hur ska jag börja? Det får börja som det blir. Jag ska inte tänka så mycket. Det behöver inte vara snyggt skrivet. Det här är någonting annat. Det här är allvar."

Även om det är allvar, så blir det som läsare svårt att slita sig från den romantiska bilden av den excentriske författaren, i sin etta på Lilla Essingen, utan internet, med amfetaminet redo och nattliga vanor.

Det där livet har dock en baksida, och det är sjukdomen, som tar honom till S:t Görans sjukhus, när han inte får luft. Det är detta som är det allvarliga med den här boken.

Oktober månads mest spelade låtar

I oktober har jag lyssnat mest på dessa låtar i min Ipod:

1. When I'm President, Ian Hunter & The Rant Band
2. Redan där, Ulf Lundell
3. Kamerasmashing Time, Stefan Sundström
4. Hell Or Hallelujah, Kiss
5. Don't Pretend You Didn't Know, Dinosaur Jr.
6. Slinky Thing, Donald Fagen
7. Ledeno Doba, Golem
8. Together, Patrick Wolf
9. There Is A Valley, Bill Fay
10. Sinaloa Cowboys, Bruce Springsteen