Omslaget till Joe Jacksons nya

Som tidigare nämnts på denna sida så släpper Joe Jackson en hyllningsskiva till Duke Ellington 26 juni.

Omslaget till The Duke ser ut så här (bilden ovan).

Jag måste erkänna att jag är lite skeptisk. Jag har alltid uppfattat Joe Jackson som en äkta singer-songwriter, oavsett vilken musikalisk genre han för tillfället borrat i.

Nu återstår att höra om Jacksons snäsiga, stötiga röst kan sjunga 15 Ellington-klassiker.

Årets roligaste skiva

Jag brukar hylla Joel Plaskett, det är ingen nyhet.

I den mån någon känner till Plaskett över huvud taget, så kan jag förstå att man antingen älskar eller hatar hans musik. Han är grabbig, nördig och låter kanske lite väl mycket som en modern Jonathan Richman. (Det skulle kunna vara en olidlig kombination.)

På plussidan så skriver Plaskett bra melodier, återanvänder musikaliska rockklyschor på ett effektivt sätt och rimmar också roligt i sina texter.

Jag hakade upp mig på nya skivan, Scrappy Happiness, och tyckte Joel Plasketts maner kändes ännu mer ansträngda än vanligt. Tills det plötsligt bara lossnade och sånger som Lightning Bolt, Tough Love, Time Flies och North Star satt som en smäck.

Roligare än så här blir inte musikåret 2012.

Ebba Grön-medlemmar klara för hyllningsspelning för Stig Vig

Thåström, Fjodor och Gurra är tre av artisterna som är klara för hyllningsspelning till minne av Stig Vig, som avled tidigare i år.

Vi kanske inte ska hoppas alltför mycket på en återförening av Ebba Grön. I uppräkningen av artister står Thåström, Fjodor och Gurra mycket riktigt var för sig, snarare än tillsammans - men man kan ju drömma.

Bland övriga artister som kommer kan nämnas Stina Berge, Nationalteatern, Mats Ronander, Kajsa Grytt, Peter Puders, Pelle Alsing, Internal Dread, Benny Astor, Sture Allén, Jakob Sjöholm, Johan Johansson och Stefan Sundström.

Husbandet blir en rad Dag Vag-alumni, Tage Dirty, Teka Pukk, Zilverzurfarn, Beno Zeno, Kopp Te, Bumbaberra och Per Cussion.

Läs på Dag Vags sajt. 

Biljetter kan man köpa här.

Hur tänkte de?

På måndag släpps Joan Armatradings nya skiva.

Starlight, som skivan heter, är hennes 18:e studioalbum. En imponerande och mycket respekterad karriär.

Så varför väljer hon då att ha ett så urbota fult omslag på nya skivan? Hej hej, här står jag och hänger vid ett element. Heltossigt.

Jag letar förgäves efter några hemliga symboler eller budskap på väggen bakom henne, men icke. Hon står nog helt enkelt bara vid ett element. Med en käck tröja med fjärilar på.

Brooke Waggoners nya skiva kommer i september

Den ack så lovande Brooke Waggoner släpper sitt tredje album (fjärde, om man räknar ep:n Fresh Pair of Eyes) i september.

Titel, låttitlar, exakt releasedatum, omslag och övriga detaljer har ännu inte offentliggjorts.

Waggoner har den senaste tiden mest ägnat sig åt att spela piano och keyboards på Jack Whites soloskiva Blunderbuss, och därefter turnerat med White.

Tjuvlyssna på Regina Spektors nya

I nästa vecka släpps What We Saw from The Cheap Seats, Regina Spektors sjätte album.

Jag var lyrisk när hon släppte Soviet Kitsch 2004 och Begin To Hope 2006, hennes tredje och fjärde skivor. Nu är det för mig näst intill obegripligt att jag tyckte hon var en stor artist. På sin höjd gör Regina Spektor intressanta bagateller.

Jag kan givetvis ha fel - hon kanske är en betydande artist, men jag har svårt att se att vi lyssnar på All The Rowboats om ens 20 år.

Här, på NPRs sajt, kan du tjuvlyssna på Regina Spektors nya skiva.

Toni Holgersson tillbaka med ny singel

I augusti eller september släpper Toni Holgersson sitt nya album, hans första sedan 2010 års Ibland kallar jag det kärlek.

Redan i juni släpps singeln Blå moln (över Stockholm), en snygg hänvisning i titeln, tillbaka till Tonis bästa skiva, 1992 års Blå andetag.

Jag har ju alltid tyckt att Toni Holgersson är den felande länken mellan John Holm och Magnus Lindberg. Eller bättre än så, en artist med en unik röst (både faktiskt och tilltalsmässigt).

Nedan kan ni lyssna på nya singeln, producerad i samarbete med Tonis son Dante Kinnunen.

David Lee Roth: Därför ställer vi in

I videon ovanför förklarar David Lee Roth att bandet behöver ta en paus, men att de återkommer och att turnén kommer att hålla på i två år. Van Halen ställde här om dagen in 31 spelningar under perioden juli-september.

Black Sabbath gjorde första spelningen

I går, lördag, gjorde Black Sabbath sin första återföreningsspelning. Som väntat utan Bill Ward.

Hela återföreningen har ju tyvärr förvandlats till en dokusåpa, med Bill Ward i ena ringhörnan och Sabbaths management i andra hörnan. Det är trista detaljer som jag inte tänker upprepa.

Till råga på allt fick ju Tony Iommi cancer. Det fick hela den planerade turnén att förvandlas till tre spelningar - i Birmingham i går, Download i England 10 juni samt Lollapalooza i USA, 3 augusti. Resten av Sabbath-turnén, bland annat Sverigespelningarna, förvandlades till Ozzy & Friends.

Hur som haver verkar bandet vara i god form - med Ozzy Osbournes trummis Tommy Clufetos i stället för Ward. Läs recensioner här i Rolling Stone och här i NME.

Van Halen ställer in 30 spelningar

Van Halen turnerar fram till 26 juni. Därefter har bandet, utan närmare förklaring, ställt in de 31 konserter som skulle hållit bandet på vägarna fram till 25 september.

Det bådar naturligtvis inte gott för möjligheterna att få se Van Halen på den här sidan Atlanten.

En källa säger till Rolling Stone att medlemmarna bråkar. En källa säger till Billboard att bandmedlemmarna är trötta.

Alanis Morissettes nya singel

I augusti släpps Alanis Morissettes nya album, Havoc and Bright Lights.

Redan i veckan släpptes nya singeln, Guardian. Se Youtube-klippet ovan.

Låter inte anmärkningsvärt, men helt okej.

Tanita Tikaram gör comeback

Okej, hon har inte gjort ett riktigt bra album på 20 år. Så därför kanske vi kanske inte skall bli alltför upphetsade av att Tanita Tikaram har gjort sin första nya skiva på sju år, Can't Go Back.

Men första singeln Dust On My Shoes - som finns på Spotify, följ länken - låter helt okej.

Tanita Tikarams två första album, Ancient Heart och The Sweet Keeper, är små pärlor som jag gärna lyssnar på fortfarande, men därefter tappade hon fokus. Ett viktigt skäl kan vara att hon släppte producentteamet Peter van Hooke och Rod Argent efter tredje skivan.

Till nya skivan har hon anlitat Paul Bryan som bland annat har jobbat med Aimee Mann, vilket känns som ett gott tecken.

Albumet släpps 18 juni.

Shawn Colvins nya singel ute nu

All Fall Down, titellåten och första singeln från Shawn Colvins nya album finns nu ute via Itunes.

Låter precis lika bra som allting annat Shawn Colvin gjort. Hennes kommande skiva kommer att vara en av årets fem bästa skivor. Det är till och med sannolikt att det är årets bästa. Oavsett vad övriga artister i hela världen har på gång.

Albumet släpps 5 juni.

Springsteens hejaklackar

Svenska kvällstidningarna får inte skriva dåliga Springsteenrecensioner. Själv tycker jag det är trist när sommarens megakonserter alltid ska haussas upp. Expressen och Aftonbladet vet att det är bättre för deras business att hylla Springsteen så att den stora gruppen fans inte surnar till.

Själv har jag sett Bruce Springsteen i allt från världsklassform (Ullevi 1985, Stadion 1988, Stadion 2009) till klart trist (ja, 1992, turnén efter Lucky Town/Human Touch) och även medioker (E Street Bands comebackspelning på Stadion 1999 var bara "sådär".)

Men i Aftonbladets och Expressens värld är det alltid solsken över Springsteen. Även om konserterna bara är sparsamt besatta, som gårdagens Europapremiär i Sevilla. Det är faktiskt inte trovärdigt.

Mörkt och tyst

Rubriken ovan kanske uppfattas som negativ, men det är bara fakta. När Ryan Adams spelar på Stockholm Waterfront - nej, inte världens charmigaste konsertlokal - så är det mörkt i lokalen och scenen lyses upp av tända ljus. Volymen är på en låg nivå, även med hänsyn taget till att Adams bara spelar akustisk gitarr och piano.

Det är ytterst sällan - numera - som jag går på konsert utan att kunna artistens repertoar innan. Ryan Adams har jag bokstavligt talat lyssnat på enstaka gånger, enstaka låtar. Det behövs dock ingen förhandslyssning för att höra att Adams ägnar sig åt kvalitativ musik. Han bygger upp väldigt precisa stämningar, inom en traditionell countryrockram.

Hans berömda utbrott på folk som fotograferar eller hostar känns trivsamt gubbknarriga snarare än irriterande. Det är oklart om hans ståuppaktiga mellansnack faktiskt är spontant eller inrepeterat. Det är väl ingen högoddsare att han skämtat om amerikanska hostmedicinen Robitussin med flera europeiska konsertåhörare. Mestadels är det ändå underhållande. Att han två gånger beklagar att personalen på Stockholm Waterfront lär gå hem deprimerade känns som en gång för mycket.

Förartisten Jason Isbell hade inget excentriskt mellansnack, utan var bara lågmält Alabama-artig. Han spelar ballader som låter som John Prines bortglömda verk. Isbell kanske inte har samma status som Ryan Adams men borde förtjäna en stor publik, även han.

Omslaget till Lita Fords nya

Sedan The Runaways splittrades har Joan Jett fortsatt att vara riot grrl-inspiratör medan Lita Ford omfamnat hårdrockspubliken.

Nu ryktas det, mer intensivt än på länge, om en återförening av The Runaways. Spin är bara en av rocktidningarna som spekulerat under våren.

Cherie Curries lyriska beskrivning av ett möte med Ford har refererats överallt, ofta med rubriken "Dreams come true".

Passande då att Lita Fords nya skiva, hennes första på tre år, heter Living Like A Runaway. Den släpps 18 juni.

En av årets bästa skivor

Tretton års uppehåll mellan 1991 och 2004 har gjort Europe gott. Den stora skugga som The Final Countdown kastade har långsamt dragit bort.

Årets skiva, Bag of Bones, är bandets fjärde under den period som inleddes med Start from The Dark, 2004. Däremellan kom Secret Society (2006) och Last Look at Eden (2009). Nästan lite i tysthet har Europe byggt en stark katalog under karriärens andra hälft.

Bag of Bones är den hittills bästa skivan sedan comebacken. Ett helgjutet album på ett sätt som jag inte trodde existerade längre, i MP3:ans tidevarv. Låtarna bygger upp albumet till en helhet, kompletterar varandra. Utan rockaren Beautiful Disaster, som avslutar skivan, skulle inte föregående balladen Bring It All Home kännas lika meningsfull. Utan bagatellen Drink and A Smile, skulle inte efterföljande rockaren Doghouse kännas lika kraftfull.

Europe har helt enkelt gjort en av årets bästa skivor, fylld med tung bluesbaserad (jag höll nästan på att skriva dieseldoftande) rock. Det ska bli kul att höra låtarna live.

Omslaget till Peter Criss memoarer

I fjol gjorde Ace Frehley succé med sin livshistoria, No Regrets, som bland annat hamnade på New York Times bästsäljarlista.

I år blir det Peter Criss tur. 23 oktober släpps Makeup To Breakup. Återstår att se om trummisen får lika stora bokframgångar.

Inte nog med det, 15 juli släpps Nothin' To Lose, en bok av Ken Sharp som fokuserar på de tidiga åren i Kiss karriär. Boken innehåller intervjuer med samtliga originalmedlemmar, men Paul Stanley och Gene Simmons står som medförfattare - så det är väl ingen vild gissning att det framför allt är historien ur deras synvinkel som berättas.

Klart med Alanis Morissettes nya skiva

Nu är det klart att Alanis Morissettes nya skiva heter Havoc and Bright Lights och släpps 28 augusti.

Som vanligt blir det förvirring kring vilken skiva i ordningen detta är för fröken Morissette. Eftersom hon släppte två skivor som tonårspopstjärna så räknar många bort dessa.

Om man tvärtom räknar in de två första skivorna, så får jag detta till hennes åttonde studioalbum. Om man räknar in Jagged Little Pill Acoustic (som är klassad som samlingsskiva på Wikipedia) så är det hennes nionde studioalbum.

Billboard hävdar att nya skivan är hennes sjunde studioalbum.

Hur som helst ser jag fram emot skivan; hennes senaste skiva, Flavors of Entanglement, är en av de skivor jag spelat allra mest under de senaste fyra åren.

På hennes webbsajt får vi en föraning om typsnitt etc. på nya skivans omslag.

Singeln Guardian släpps redan 15 maj.

Mest spelade i april

De här låtarna lyssnade jag mest på i min iPod i april månad:

1. Several Shades of Why, J Mascis
2. Time of Year, Patrick Wolf
3. Är du redo?, Dag Vag
4. Little Emperor, Steve Earle
5. Mississippi, Bob Dylan
6. When I Write My Master's Thesis, John K. Samson
7. Running Up That Hill, Kate Bush
8. Let's Pretend, Bay City Rollers
9. Not Supposed To Sing The Blues, Europe
10. Mogi Mobo, Lorne de Wolfe

Sade om nya liveplattan

Notoriskt mediaskygga Sade Adu lättar på förlåten och låter sig intervjuas av Rolling Stone.

Anledningen är kommande (22 maj verkar ha blivit 13 juni i Sverige) releasen av Bring Me Home Live, live-cd:n och -dvd:n.

Sade medger att hon var tveksam till att släppa en livedokumentation av turnén, vars konserter hade en speciella atmosfär.

Angående framtida planer på ny musik eller konserter säger hon - surprise, surprise - ingenting.