Ny samling med XTC

Vissa artisters skivsläpp är så sällsynta att jag blir alldeles till mig även om det bara är en samlingsskiva som kommer. Som John Miles, som jag skriver om här. Eller XTC.

Samlingen Essential hånas av fansajten Chalkhills som "another compilation that Andy and Colin won't make any money on". Huruvida det stämmer att Andy Partridge och Colin Moulding inte tjänar några pengar på de samlingsskivor som nu kommer ut vet jag inte. Men det verkar inte osannolikt. XTC har aldrig framstått som bandet som framför allt tänkte på businessen.

Samlingen innehåller inte något överraskande, utan precis just de låtar som är "Essential", i någon mening. Typ: De mest kända. Samlingen släpps 21 mars.

Regina Spektors nya singel

Regina Spektor släpper ett nytt album - What We Saw from The Cheap Seats - den 12 maj.

Redan i dag anländer nya singeln All The Rowboats. Den kan avlyssnas via Soundcloud, se nedan.

Låter som vanligt.

Kejsaren är naken

När Imperiet gjorde en eller två skivor för mycket i slutet av sin karriär, så blev jag överraskad när kritikerna började ifrågasätta dem. Jag minns att Schlager skrev om sista studioalbumet, Tiggarens tal, att Imperiet var som en bilförare som stod och gasade och gasade fast bilen redan stod mot en mur.

Jag var förvånad - SKULLE man inte gilla Imperiet? Imperiet var väl BRA, mycket annat var DÅLIGT. När jag då var drygt 20 år hade jag ännu inte fattat att BRA artister kunde göra DÅLIGA skivor.

Nu finns det ingen kritiker som vågar tycka annat än att Joakim Thåström är fantastisk. Alltsedan Skebokvarnsv. 209 kom ut så har recensenterna ramlat över varandra för att betona Thåströms storhet.

Och Thåström är stor. Eller var stor. Men det han ägnar sig åt i dag är sjukt tråkigt, i mina öron. Han återanvänder samma sångmelodi i alla ballader. (De låter som Beväpna dig med vingar.) De så kallade rockiga låtarna manglar han och hans band sönder. Kvällens Du ska va president förvandlas från en hyggligt svängig låt till en koloss på betongfötter.

Jag vet att det ska anses vara "modigt" eller "industrirock". För mig är det inte det minsta provocerande eller spännande, bara långtråkigt. Vill du lyssna på bra industrirock, lyssna på Nine Inch Nails.

På Cirkus i kväll så hade jag som tur är mobilen med mig, så jag kunde läsa ikapp jobbmejlen och gå igenom nyhetsflödet i Reeder. (Jag hade gärna pratat med mina kamrater, men det gick ju inte på grund av volymen.)

PS: Okej, Kriget med mig själv var bra. Den har en egen melodi. DS

Dag Vags sista skiva

I tisdags, 21 februari, begravdes Per "Stig Vig" Odeltorp på Skogskyrkogården i Enskede.

30 juni i fjol släpptes, med nästan inget buller och bång alls, Dag Vags sista skiva. Ep:n Epette innehåller allt det som gjorde Dag Vag till ett genialt band.

En långsam eld är en av de där långsamma, vemodiga låtarna med stadigt gung i botten och blixtrande elgitarrer som ger färg.

Rysk Roulette är en struttig, rytmisk låt med Stig Vigs karaktäristiska ordvändningar. Texten är svart, men humöret är glatt. Borde blivit en hit, men svenskt musikliv hyllar numera dumhet och plast.

För ynka 49 kronor får du dessutom två livelåtar, Sanningens silverflod och Idioterna, samt en dubversion av En långsam eld, kallad En långsam gyldene dub.

Köp Epette här och gör det nu!

Shawn Colvins nya skiva släpps 5 juni

Tidigare talades det om 15 maj, men nu är releasedatum för Shawn Colvins nya skiva satt till 5 juni.

Dessutom kommer, enligt en tweet, även en bok samma dag. Oddsen är väl rätt låga för att det rör sig om något självbiografiskt.

Albumtitel eller låttitlar eller omslag till skivan har ännu inte offentliggjorts.

Småtrevligt av Hellstrand

Staffan Hellstrand har en superhygglo framtoning. Lite samma stil som Lars Winnerbäck. Hellstrand vinner SM i "se-ut-som-den-schyssta-musiklärarvikarien".

Det kanske verkar som om jag gör narr av Hellstrand. Men det gör jag inte; hans hygglighet är en av hans stora fördelar.

När han har releasekonsert för nya, självbetitlade skivan på Mosebacke, så är kvällens bästa låt Fanfar, där han hyllar vanliga människor som jobbar och sliter och tar hand om sina ungar. ("Verklighetens folk" antar jag att Göran Hägglund skulle kalla dem.)

På Mosebacke blandar Hellstrand gammalt och nytt. De nya låtarna låter bra, men höjer sig inte över tidigare nämna Fanfar eller Du går aldrig ensam och Romeo från Stocksund, två av kvällens övriga höjdpunkter.

Men nya skivan är lika välkommen som alla bidrag från Staffan Hellstrand. Jag har inga tvivel på att tre eller fyra låtar kommer utkristallisera sig som diamanter, precis som det brukar vara när Hellstrand gör musik.

Tjuvlyssna på Springsteen

Ni har redan hört singeln We Take Care of Our Own och förmodligen tänkt precis som jag: "Jaha."

Bruce Springsteen låter nu alla lyssna på en ny låt från Wrecking Ball i taget. När en låt lagts upp, tas gårdagens låt bort.

I går var det Easy Money som fanns tillgänglig via Backstreets.com, i dag är det Shackled And Drawn, som bland annat finns hos Rolling Stone. I morgon ska Jack of All Trades finnas tillgänglig via någon sajt (oklart vilken, men ni kan se i vilken ordning låtarna läggs ut via denna länk från Billboard).

Jag tror ju fortfarande inte att Wrecking Ball blir märkvärdigare än Working On A Dream eller Magic. Ingenting av de låtar vi hört hittills motbevisar det.

Wrecking Ball släpps 5 mars.

Mermaid Avenue Vol. III kommer i år

Billy Bragg & Wilco hade stora framgångar med sina två skivor med Woody Guthrie-tolkningar, Mermaid Avenue Vol. I och Vol. II.

I år - 100 år sedan Woody Guthries födelse - släpps Vol. III, 17 sånger som av någon anledning blev över från de ursprungliga inspelningarna, rapporterar Bragg på sin sajt.

De då totalt tre Mermaid Avenue-skivorna kommer att samlas i en box, tillsammans med dvd:n Man In The Sand, en dokumentär om samarbetet mellan Billy Bragg och Wilco.

Tyvärr finns det väl ingen anledning att tro att den tredje skivan innehåller några mästerverk, med tanke på att det trots allt var material som sorterades bort till skivorna som kom 1998 och 2000.

Billy Bragg kommer också att turnera med Woody Guthrie-materialet. Hittills tyder ingenting på att Wilco gör honom sällskap under konserterna.

David Lee Roth - Working Class Hero?

Brown M&Ms from Van Halen on Vimeo.

Den nya skiva jag lyssnat mest på i år är A Different Kind of Truth av Van Halen. Recensenterna har varit småsura - jag vet inte vad de baserar sina (uppenbarligen) höga förväntningar på? Jag tycker skivan låter utmärkt; sedan om den håller lika länge som Van Halens tidiga skivor, det vet ingen i dag.

En rolig detalj på skivan är att David Lee Roth kommer ut som fackföreningskämpe. I singeln Tattoo sjunger han:

"Uncle Danny had a coal tattoo
He fought for the union
Some of us still do

On my shoulder is the number
of the chapter he was in
That number is forever like
the struggle here to win."

Nu har jag inte brytt mig om att undersöka om David Lee Roth verkligen hade en farbror/morbror Danny som var medlem i kolgruvefacket, men...

Och när jag ändå hyllar Van Halen, så kan jag passa på att låta David Lee Roth berätta varför bandet inte tillät bruna M&M på backstageområdet vid sina konserter - skälet visar sig vara säkerhet. Och om du lyssnar tillräckligt noggrant så kommer han in på fackföreningsfrågor även där... (Se videon ovan.)

Black Sabbath ställer in turnén

Black Sabbath ställer in sin turné. Det väntade beskedet kom på fredagen.

En enda spelning kommer att genomföras, på Download-festivalen i England, 10 juni.

Övriga spelningar ersätts av Ozzy Osbourne-konserter, kallade Ozzy & Friends. Geezer Butler, Black Sabbaths basist, kommer tydligen närvara under konserterna, och tillsammans med Ozzy och bandet framföra ett Black Sabbath-avsnitt. Om Butler medverkar vid samtliga konserter eller bara vissa är oklart.

Tony Iommis sjukdom (cancer) är uppenbarligen svårare än man först trodde, vilket naturligtvis är ett sorgligt besked. På bandets Facebooksida hävdas att Iommi visar "excellent progress", men då kan man ju fundera på varför det plötsligt nu blev aktuellt att revidera turnéplanen som till en början låg fast när sjukdomsbeskedet kom.

Att bandets management sedan inte kommit överens med trummisen Bill Ward är bara ännu ett sorgligt kapitel. Ward gick i går ut och sade att han fortfarande vill både turnera och spela in med Black Sabbath.

När jag tröttnar på all annan musik...

... så lyssnar jag på Jay McShann.

Alla låtar låter likadant

Efter att ha hört Thåströms senaste skiva, Beväpna dig med vingar, kan jag bara konstatera: Alla låter låter likadant.

Inte nog med det. Alla låtar på Beväpna dig med vingar låter likadant som alla låtar på Kärlek är för dom.

Alla låtar på Kärlek är för dom, låter i sin tur exakt likadant som alla låtar på Skebokvarnsvägen 209.

Thåström har lyckats ge ut tre skivor på raken, där alla låtar låter exakt likadana som alla övriga låtar.

Det är en bedrift i sig.

Omslaget till Dexys nya

Dexys nya heter som tidigare meddelats One Day I'm Going To Soar och släpps 4 juni.

Nu har också omslaget offentliggjorts. Snyggt.

Vila i frid, Whitney

Tyvärr blir det allt oftare vi tvingas läsa och skriva om artister som gått bort i förtid. Whitney Houston var 48 när hon hittades död på Beverly Hilton Hotel på lördagen.

Tanken var att hon skulle närvara på en fest som skivbolagsmannen Clive Davis arrangerade inför Grammygalan, som äger rum i dag söndag. Enligt New York Times kommer Jennifer Hudson att sjunga en av Houstons låtar på Grammygalan, som ett sätt att hedra den avlidna sångerskan.

Whitney Houston var en remarkabel artist när hon debuterade. Hon lyckades kombinera pop och R&B på ett ovanligt attraktivt sätt och sålde miljontals skivor. Även ljumt musikintresserade reagerade inför hennes anmärkningsvärda röst.

Med hennes andra skiva, Whitney, lyckades hon bli den första kvinnliga artist som gick rakt in på nummer 1 på Billboardlistan.

Hennes sista skiva blev I Look To You, från 2009.

Läs New York Times minnesord här

4 juni släpps Dexys nya

Det är 27 år sedan Dexys Midnight Runners släppte Don't Stand Me Down. 4 juni återkommer bandet, nu omdöpt till Dexys, med skivan One Day I'm Going To Soar.

Ovan kan du höra två minuter från nya skivan. Kevin Rowland har sin bästa crooner-röst och inleder med att sjunga "Well, it was way back in the forties...". Då tror jag ni förstår hur det låter. Sedan byter låten tempo till något slags Come On Eileen-stompande.

Ny soloskiva av Smashing Pumpkins-gitarrist

Det är 14 år sedan James Iha, den förre Smashing Pumpkins-gitarristen, släppte sin soloskiva Let It Come Down.

Eftersom jag var i en svår SP-period när Ihas första soloskiva kom så köpte jag det mesta som hade med bandet att göra. Jag tvivlar dock på att jag lyssnat på skivan mer än kanske tre gånger.

14 mars återvänder han med nya soloalstret Look To The Sky. Kanske har jag kommit ikapp så pass mycket att jag kommer att gilla den.

James Iha är ju inte en del av Smashing Pumpkins längre - bara Billy Corgan återstår av det som var den klassiska lineupen av bandet.

Här hittas låtlista och lite annat.

Alanis Morissette kommer tillbaka

I mitten av 2012 ska Alanis Morissette släppa sitt åttonde studioalbum (om man räknar in hennes två första tonårspopskivor; många gör inte det utan räknar Jagged Little Pill som den riktiga debuten).

Morissette har tidigare sagt att hon väljer mellan 31 låtar till den nya skivan.

Nu hävdar NME att hon sätter "the finishing touches" på nya skivan. Ett annat tecken på det är att turnédatum börjar offentliggöras. I skrivande stund handlar det om elva konserter i England, Frankrike, Tyskland, Holland och Österrike, enligt hennes egen hemsida.

Det finns åtminstone ett litet hopp om att Sverige kan inkluderas i denna Europarunda. Om vi har tur har Sverige adderats strax efter att jag skrev den här notisen.

Två nya skivor av Billy Bragg

Lite i skymundan har Billy Bragg släppt två nya skivor.

I skymundan eftersom det inte är "riktiga" skivor. Fight Songs har underrubriken A Decade of Downloads, vilket innebär att låtarna tidigare funnits till salu via nedladdning från Braggs sajt.

Mycket riktigt känner vi igen låtar som Old Clash Fan Fight Song, The Battle of Barking och The Lonesome Death of Rachel Corrie. Fight Songs finns tillgänglig via Itunes och Spotify.

Den andra skivan som Bragg släppt heter Pressure Drop och är en sexlåtars cd med låtar från Mick Gordons pjäs med samma namn. Den verkar inte finnas tillgänglig via Itunes eller Spotify, utan måste beställas som cd från Billy Braggs sajt.

PS: Rättelse i efterhand, Pressure Drop släpptes faktiskt redan 2010, det är bara jag som missat den. DS

Counting Crows släpper coverskiva

Counting Crows har gjort tillräckligt många klassiska låtar för att förtjäna att bli ihågkomna länge än.

Låtar som Perfect Blue Buildings, A Murder of One, Miller's Angels och If I Could Give All My Love (or Richard Manuel Is Dead) är perfekt nutida pop-Americana.

Tyvärr var deras senaste skiva Saturday Nights & Sunday Mornings, som kom ut 2008, deras hittills sämsta. Skivbolaget Geffen var uppenbarligen inte heller nöjda, eftersom bandet och bolaget skiljdes åt året efter.

Nu släpper Counting Crows sin nya skiva med hjälp av indie-etiketten Collective Sounds den 10 april, rapporterar Billboard.

Underwater Sunshine (or What We Did On Our Summer Vacation) är en coverskiva som blandar alster från okända band (The Romany Rye, Dawes med flera) och mer kända artister (Dylan, Faces etc.).

Låt oss hoppas att detta är en nytändning för ett mycket älskvärt band.

Efterlängtat besked: Shawn Colvin är tillbaka

Shawn Colvins twitterkonto verkade ha dött ut. Sista uppdateringen var 19 oktober 2010.

Sedan hände plötsligt någonting 1 februari, när en tweet kom ut om att Colvin lagt upp en bild på Facebook. Och i går, söndag, kom några obegripliga tweets där hon riktade sig till någon som heter Cayamo. ("Was it something I said?")

Men viktigast: senare på kvällen kom nyheten via Twitter och Facebook: Shawn Colvins nya skiva är färdigmastrad och släpps 15 maj!

Albumtitel, låttitlar eller omslag har ännu inte offentliggjorts.

Ramlösa Kvarn på Victoria

På lördagen spelade Anders F Rönnblom med band på Victoriateatern i Malmö.

Upplägget var att spela hela albumet Ramlösa Kvarn - Anders F:s andra skiva från 1972, som återutges på cd 15 februari.

Sagt och gjort: låt efter låt avverkades i relativt originaltrogna versioner. Lika hurtigt som på skivan lät det inte, utan lite mer jämntjockt.

Och här blir jag tvungen att lägga in ett stycke i efterhand för att förklara vad jag menar med jämntjockt. Anders F och hans band har - som så många artister - en tendens att vilja omdefiniera sina gamla låtar. Det är inget fel i det. Tyvärr innebär det oftast att göra låtarna långsammare och mer akustiska. Sångmelodierna brukar göras om så att de gamla melodikrokarna som publiken känner igen försvinner och ersätts med mer neutrala och mindre lättnynnade melodier. Jag vet att allt detta är något slags signal om att en artist har integritet och minsann inte flörtar med nostalgi. Tyvärr gör det allting tristare också. Ibland saknar jag gammalt hederligt publikfrieri. Det kan nämligen också kallas artisteri.

Efter paus blev det greatest hits - inte i konventionell bemärkelse, men en gedigen genomgång av de senaste årens livefavoriter, som Jazz, Kungarike, Lagom hårt och Hon sköt en yuppie idag.

Black Sabbath stänger dörren för Ward

Precis som jag misstänkte vill Ozzy Osbourne, Tony Iommi och Geezer Butler ta in en annan trummis än Bill Ward när Black Sabbath ska "återförenas". Även fast de skriver att de "håller dörren öppen" så är budskapet egentligen det motsatta, när de säger att de ska fortsätta spela in nya skivan utan originaltrummisen.

Bill Ward sade på torsdagen att han vill ha ett bättre kontraktserbjudande.

Det är inte klart vem som ersätter, men Vinny Appice lär ligga bra till.

Läs mer på Rolling Stones sajt.

Black Sabbaths återförening ser alltmer skakig ut

I januari aviserades att gitarristen Tony Iommi lider av cancer och ska genomgå behandling. Nu hotar trummisen Bill Ward att inte delta i Black Sabbaths återförening om han inte får ett "underskrivbart" (signable) kontrakt, rapporterar Rolling Stone.

I ett öppet brev skriver Bill Ward:

"Feeling somewhat ostracized, my guess is as of today, I will know nothing of what's happening unless I sign 'the unsignable contract'."

Det är tyvärr inte svårt att tänka sig ett scenario där Sabbaths management hellre ser Vinny Appice som trummis. Vilket alltså skulle sabotera en riktig återförening. Nu återstår att se vad som händer den planerade skivan och turnén.

Lång intervju med Paul Stanley via Wall Street Journal

Januari månads mest spelade

De här låtarna lyssnade jag mest på i min Ipod under januari månad:

1. Searching Through The Past, Bleached
2. Second Hand News, Fleetwood Mac
3. Life Boat, Ani DiFranco
4. For The Roses, Joni Mitchell
5. Long Time Comin', Bruce Springsteen
6. Highway 1 East, John K. Samson
7. Amen, Leonard Cohen
8. Vill du gå med mej, Staffan Hellstrand
9. On The Nickel, Tom Waits
10. Apollo Bay, Craig Finn