Viktigt dokument

Jag var sur när Ulf Lundell släppte megaboxen Under vulkanen. 14 cd-skivor med mestadels akustiska demolåtar var inte värd priset.

Men Under vulkanens svulstighet får inte överskugga det faktum att en viktig Ulf Lundell-box numera inte går att få tag på. Jag syftar på Livslinjen, 1975-91. Den finns varken att köpa som fysisk box eller som nedladdning via Itunes eller någon av de andra MP3-butikerna.

Där Under vulkanen bjöd på bottenskrap, har Livslinjen, 1975-91 flera viktiga låtar som inte tidigare funnits utgivna, däribland För dom som älskar, Vänd dej inte om, Blues för en ung flicka, Livslinjen, Det är inte ensamhet och Du kan inte ljuga för ett hjärta.

Det är sant att flera av dessa sånger finns som extraspår på de remastrade versionerna av Uffes skivor, men boxen var ett behändigt sätt att samla dem.

Psykedelisk blues

Sällan har ett skivår börjat så ointressant som 2011. Förutom PJ Harveys Let England Shake har det inte släppts en skiva som jag velat lyssna på mer än en gång.

Sådana här år blir det lätt att jag i stället går tillbaka i musikhistorien och börjar gräva upp artister jag inte tidigare lyssnat på.

Captain Beefhearts död i december fick mig att gå vidare till Edgar Broughton Band. I januari släpptes samlingsskivan The Harvest Years (1969-1973).

Edgar Broughton Bands brittiska rötter märks, de plockar upp bitar från såväl bluesen som den progressiva rock som växte fram i Storbritannien under andra halvan av 60-talet.

Thin Lizzy-gitarrister med soloskivor

Nyligen släpptes ett antal remastrade Thin Lizzy-skivor, däribland klassiker som Jailbreak och Johnny The Fox.

Lizzy-fans kan också se fram emot gitarristen Brian Robertsons allra första soloskiva. Diamonds And Dirt släpps 28 mars och är resultatet av ett svenskt samarbete, där bland andra Europe-trummisen Ian Haugland medverkar.

Snowy White var med i Thin Lizzy under en period när bandet var på nedgång, men är en briljant musiker. Han släpper sin nya skiva i morgon, Realistic.

Omslaget + singel från Kajsa Grytt

Omslaget till Kajsa Grytts nya skiva En kvinna under påverkan har nu offentliggjorts.

Den första singeln, Du ska ramla och trilla, har också släppts. Tyvärr låter det som en trött outtake från 80-talet. Det låter som ett kallt kalkylerande för att få spelningar i P4. Det låter ängsligt.

Då hoppas jag att Allt faller, som släppts tidigare och också kommer på nya skivan, är betydligt mer representativ. Den låter som om den kommer direkt från hjärtat.

Nya Upplagan nu i Stockholm

Kulturtidskriften Nya Upplagan, med redaktion i Ystad, har kommit till Stockholm. Det är extremt goda nyheter.

För noll kronor får du oerhört mycket kvalificerad och relevant läsning.

Nya Upplagan har förvisso alltid kunnat hämtas som pdf på sajten, men det är en helt annan känsla att ha en papperstidning i näven.

Det senaste numret bjuder på artiklar av bland andra Noam Chomsky, Susanna Alakoski och Lech Walesa.

Kan hämtas på en rad ställen i Stockholm, exempelvis Kulturhuset och Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan.

Docenternas nya skiva

Den 9 mars släpper Docenterna skivan Medan vi spelar pop.

Det är en helt ny skiva, men ändå inte. Åtta av låtarna är tidigare utgivna på de två utmärkta ep-skivorna Vanligt folk samt Vi ser rätt bra ut tillsammans.

Det gör att fyra låtar - Koma, Du kan inte komma åt mig, En annan nu och Det gjorde jag - är helt nya.

Vi som redan langat upp 130-140 spänn för de två första ep:na hoppas att de fyra nya låtarna kan köpas som ep eller som löslåtar på Itunes.

Poppigt

Bortsett från Paul Weller så gillar jag ingenting som Andres Lokko gillar. Därför var jag förvånad när han gav Gruff Rhys nya skiva Hotel Schampoo bra kritik i Svenska Dagbladet.

Gruff Rhys har med sin nya skiva återuppväckt den eleganta, vuxna popmusik som Electric Light Orchestra, 10CC, Supertramp, City Boy med flera praktiserade under 70-talet.

Jag är rätt säker på att jag tröttnar på den här skivan om en vecka, men just nu och några dagar till är den rätt kul.

Årets biljett

Att Steven Demetre Georgiou numera uppträder under namnet Yusuf är inget som bekymrar konsertarrangörerna. De rubricerar Stockholmskonserten som "Yusuf som Cat Stevens".

Och okej då, vi vet att det är lika omöjligt för Yusuf Islam att inte bli ihågkommen som Cat Stevens. Lika svårt som det var för Symbolen att inte bli kallad Prince.

Tredje raden - jag har aldrig suttit så nära på Hovet någon gång. Det är nästan för bra för att vara sant. Hoppas hoppas hoppas att konserten inte blir inställd...

Årets bästa skiva - hittills

Jag är hopplös när det gäller PJ Harvey. Jag vet aldrig om jag älskar eller hatar hennes musik.

Senaste skivan White Chalk var förvisso helt hopplös. Det står jag fortfarande fast vid. Och hennes tidiga skivor låter så himla... 1993.

Men To Bring You My Love har tidlös styrka. Uh Huh Her är fortfarande helt okej, liksom Is This Desire? och Stories From The City, Stories From The Sea.

Let England Shake fick jag första smakprovet på via någon engelsk tv-show, som någon lagt ut på Youtube. Jag kan inte säga att jag var övertygad efter det.

Men nu när hela skivan finns tillgänglig står det klart att PJ Harvey gjort årets hittills bästa skiva. Visserligen är konkurrensen näst intill obefintlig, men Let England Shake är helt klart en skiva som står ut.

Englands blodiga sekel som kolonialmakt tycks vara ett övergripande tema, även om jag inte är säker på exakt vilken sida som PJ Harvey egentligen landar på.

Det viktigaste är att PJ Harvey än en gång lyckas engagera genom att oroa.

Yusuf Islam till Sverige!

Det är sällan jag blir riktigt upphetsad över musiknyheter nu för tiden. I år har det dock faktiskt hänt vid hela tre tillfällen, när det blev känt att Stevie Nicks, Robbie Robertson och Paul Simon skall släppa nya skivor.

Och nu har årets bästa konsertnyhet kommit: Yusuf Islam, tidigare känd som Cat Stevens, spelar på Hovet i Stockholm den 7 maj! Spelningen ersätter den tidigare aviserade spelningen i Herning i Danmark, som jag skrev om här.

Tjoho!

Simon berättar om kommande skivan

Nya skivan So Beautiful Or So What innebär att Paul Simon återgår till att skriva låtar med melodierna i högsätet. Paul Simon säger till Rolling Stone:

"Since Graceland, I've always made the record based on either making the tracks or the percussion first. This time, the stimuli was a guitar in my lap. That takes me back to Still Crazy After All These Years or Something So Right, those more complicated ballads."

Ett annat tecken på hur det låter är att Simon återförenas med producenten Phil Ramone, som medverkade på många av 70-talsskivorna.

Till Rolling Stone säger Simon också att "I'd like to sing with Artie one more time, but that's down the road". Simon & Garfunkel var tvungna att ställa in sin senaste sommarturné på grund av Art Garfunkels stämbandsproblem.

Rolling Stones släpper singelbox

Den 11 april släpper Rolling Stones en gigantisk singelbox med 45 singlar, totalt 173 spår (varav 83 låtar som inte finns officiellt utgivna någon annanstans än på singlarna).

Det är inte en komplett samling med Stonessinglar utan sträcker sig från 1971 (Brown Sugar) till 2006 (Biggest Mistake).

För er som struntar i att köpa en stor kartong, kommer samlingen också släppas digitalt.

Läs mer här

Premiär för ny låt av Cat Power

Chan Marshall jobbar på ett nytt album sedan i höstas. I fredags var det premiär för en ny låt, när hon spelade på Fillmore Auditorium i San Francisco.

Låten har ganska långt intetsägande intro som störs av folk som snackar, så hoppa gärna in cirka 1,30 med en gång.

Paul Simons nya singel

Paul Simons nya singel The Afterlife kan höras på Stereogum. Det är en hel del Graceland-vibbar, både vad gäller arrangemang och melodi.

I april kommer nya skivan So Beatiful Or So What. Redan före jul släpptes - logiskt nog - Getting Ready For Christmas Day, ett annat av spåren från skivan.

Kajsa Grytts nya skiva är klar

En kvinna under påverkan är titeln på Kajsa Grytts nyinspelade skiva.

"Vi ville göra en refräng- och melodiskiva. Inga långa texttransporter. Det skulle bygga på ett direkt uttryck, lite som i Tant Strul", skriver hon på sin sajt.

Producent är Jari Haapalainen och bolag är Playground. Det verkar vara släppmånad april som gäller för skivan, liksom för Kajsa Grytts bok, Boken om mig själv.

"Idag ska jag ha ett sista redigeringsmöte. Det blir väldigt läskigt att ge ut den. En ny grej. Vet ingenting om hur det är att ge ut en bok", skriver Grytt på sajten.

Releasefest för både bok och skiva blir det på Folkbaren den 14 april.

Ny skiva av Emily Jane White

Vissa artister är så mycket under radarn att de kan släppa skivor utan att det märks.

Emily Jane White är en sådan artist. Hon är så mycket under radarn att hennes hemsida ligger nere med ett felmeddelande om att "The hosting account expired."

Hennes debut - solodebut, får man säga eftersom hon tidigare spelade i bandet Diamond Star Halos - släpptes 2007, Dark Undercoat. Ett litet mästerverk i genren dyster folkrock.

2009 släpptes uppföljaren Victorian America och i november 2010 smögs hennes tredje skiva, Ode To Sentience, ut. Jag upptäckte inte att den kommit ut förrän i går.

Skivan låter lovande, något mer distinkt än Victorian America.

Frehleys och Criss memoarer på väg

Kiss bägge "bad boys", Ace Frehley och Peter Criss, släpper memoarer.

Redan 26 april släpps Ace Frehleys bok, No Regrets, som är skriven med hjälp av Joe Layden, som tidigare bland annat hjälpt Dave Mustaine från Megadeth skriva sina memoarer.

Först hösten 2012 kommer Peter Criss bok, med titeln Makeup to Breakup. Criss medförfattare är Larry "Ratso" Sloman.

Mest spelade i januari

De här låtarna lyssnade jag mest på i min Ipod under januari månad:

1. Say You Will, Fleetwood Mac
2. Saknar dig så, Docenterna
3. Sable On Blond, Stevie Nicks
4. Rock And Roll Records, JJ Cale
5. Wishful Thinking, Joel Plaskett
6. Deuce, Kiss
7. A Song for A Son, The Smashing Pumpkins
8. Nobody's Daughter, Hole
9. Message In A Bottle, The Police
10. Constructive Summer, The Hold Steady