Ny skiva av Garbage

Av någon anledning kändes Garbage som en frisk fläkt i mitten av 90-talet. De hade några hits (Only Happy When It Rains, Push It, till exempel) och de hade rödhåriga, skotska yrvädret Shirley Manson som sångerska.

I dag känns musiken hopplöst daterad, utan några som helst förlåtande drag. Därför känns det mer som ett hot än ett löfte när Manson berättar för Herald Scotland att bandet just nu spelar in sin femte skiva. Releasedatum blir sannolikt nästa år, då även en turné kan bli aktuell.

Nya låtar i The Smashing Pumpkins 44-sångsprojekt

På The Smashing Pumpkins hemsida har det hittills lagts ut sex låtar, som kan laddas ned gratis, i projektet Teargarden by Kaleidyscope, som ska omfatta totalt 44 låtar.

Parallellt med att bandet lägger ut låtar gratis på sin sajt, släpps fysiska ep-skivor, om fyra låtar i taget.

Den andra ep:n, Teargarden by Kaleidyscope Vol II: The Solstice Bare, släpps den 23 november.

Poängen är att två av låtarna från ep:n ännu inte har släppts på sajten, utan kommer att kunna höras först på ep:n. Om jag har förstått det rätt.

Bandet har inte låtit så bra sedan Mellon Collie and The Infinite Sadness.

En brutalbox värd att inhandla

Brutalboxarna har jag berört flera gånger här på bloggen. Nu visar det sig att de blir ännu fler. Två av de kommande boxarna är dessutom Torsten "Totta" Näslund-relaterade.

Mil efter mil - en resa med Totta innehåller 10 cd med alltifrån hans solomusik till Tottas Bluesband, Nynningen och Nationalteatern.

Nationalteatern får en alldeles egen box, med 9 cd-skivor, kallad Lägg av! Historien om Nationalteatern.

Boxen släpps 24 november och är klart köpvärd, med tanke på att de flesta originalskivor med bandet är utgångna. Och ärligt talat - Totta var som bäst med Nationalteatern.

Nya ep:n från Docenterna

Docenterna har kläckt ännu en skenbart enkel men genial låttitel, Vi ser rätt bra ut tillsammans, tillika titeln på bandets nya ep, som kommer ut i morgon, onsdag 27 oktober.

Inte nog med det, en annan titel på ep:n är Medan vi spelar pop. Vem hade trott att den titeln var ledig?

De två övriga spåren är Min enda vän och Pärlemor.

Köp! För jösse namn.

Välförtjänt hyllning

Stefan Sundström är populär, men på något sätt får han aldrig fullt cred som musiker och låtskrivare, utan ses som en glad krumelur.

Men nu har han fått något som inte ens den store Ulf Lundell har förärats, nämligen en hyllningsskiva. (Varför har inte Lundell fått det, det är faktiskt närmast bisarrt. Om det inte är han själv som säger nej till idéerna.)

Skivbolaget Nationals motivering till hyllningen är att Stefan Sundström firar "50 år som mänska och 30 år som artist".

Det är en välförtjänt hyllning. Ju mer jag går tillbaka bland svensk musik jag gillar under de senaste 20 åren, desto oftare kommer jag tillbaka till Stefan Sundström. Hans sånger har visat sig äga långsiktiga kvaliteter.

Inte många nu levande svenska artister har fått hyllningsskivor. Plura är en. Ola Magnell är en annan.

Magnell medverkar också här, som den grand old man av svensk visrock han förblir. Han gör fina versioner av Sökte gud och Johnny Dunder, bägge från Hjärtats melodi, den Anders Burman-producerade skivan från 2004.

Miss Li gör hela tre låtar. Jag tröttnade otroligt fort på hennes egen påstridiga musik, men Sundströmcovers får hon gärna göra.

Lars Winnerbäck lyckas beröva all mening från Vårsamba och gör även Blåöga på sitt sedvanliga blodlösa och trötta vis. Hans popularitet är för mig en stor gåta.

Skivan släpps på onsdag, 27 oktober.

Här kan du provlyssna på alla låtar

Trailern till filmen om Cornelis

Av trailern att döma kan filmen om Cornelis Vreeswijk vara hur bra som helst. Eller en riktig kalkon. Sannolikt finns inget mellanläge.

Jag är mest skakad av att Anders Burman spelas av Johan Glans. Totalt felcastat.

Brutalboxarna blir bara fler och fler

Brutalboxar är årets julklapp - hoppas skivhandeln. Jag har naturligtvis gått på hypen. Jag har redan köpt en 11-cdbox med John Lennon och en 16-cdbox med Mikael Wiehe.

Snart kommer Bruce Springsteen med femtielva cd-skivor och hundranurton dvd-skivor i sin nyutgåva av Darkness On The Edge of Town.

Peter LeMarc vill inte vara sämre. Starkare än ord - samtliga album 1987-2008 och mer därtill innehåller 12 cd-skivor, en dvd samt en karaoke-dvd (!).

Här pratar vi alltså LeMarcs karriär från och med hans första "seriösa" skiva. De fyra första, poppigare skivorna Buick, Circus Circus, Efter tusen timmar och Marmor, som släpptes mellan åren 1982-1986, förblir utgångna och omöjliga att få tag på.

En fullständig brutalbox med Peter LeMarc skulle givetvis ha innehållit även dessa skivor. Törs vi hoppas på att den person som sitter på rättigheter och möjligheter att ge ut 1982-1986-produktionen släpper en egen, konkurrerande box? Skulle ha svår nostalgieffekt på mig, i alla fall.

Småtrevligt

Jag vet inte ett dyft om hur väl The Falcon Lake Incident av Jim Bryson & The Weakerthans kommer att stå sig.

Men just nu, i regniga oktober, är den här skivan en perfekt tröst.

Småputtrigt, småtrevligt, utan några större anspråk på att ta plats. Ändå tillräckligt smart för att inte helt försvinna i bakgrunden.

Live från välfärden kommer i november

Den 17 november släpps Live från välfärden, en live-dvd med Anders F Rönnblom med band.

Inspelningen är gjord 5-6 mars i år på Victoriateatern i Malmö.

Allra mest glädjande är kanske att boxen innehåller en ny studioskiva som bonus! Tambourines & Lovers innehåller 16 nya låtar med Rönnblom och gästartister som bland andra Toni Holgersson och Stina Berge.

Om du förhandsbeställer får du en numrerad och signerad box till det facila priset 300 kronor. För instruktioner om förhandsbeställning gå till Anders F Rönnbloms hemsida.

Collapse Into Now är R.E.M.s nya album

Någon gång under första halvåret 2011 släpps R.E.M.s femtonde studioalbum, som fått titeln Collapse Into Now.

På NME.com finns ett par Youtube-klipp med ytterst sparsamma ljudsnuttar från skivinspelningen.

R.E.M.s förra skiva, Accelerate, var en rejäl uppryckning och lite av en återgång till bandets tidiga sound.

Cornelisbox på väg

Det är 23 år sedan Cornelis Vreeswijk dog, men det släpps fortfarande skivor i en jämn ström. Den 24 november släpps Telegram från medborgare Kees, en box som samlar "15 legendariska album" under hela Cornelis karriär.

Det som förbryllar är att det helt och hållet rör sig om redan utgivna skivor. Vad jag förstår är ingenting tidigare outgivet.

För vem görs en sådan här utgåva? Knappast för hardcorefanset som redan har allting, och inte heller för nybörjaren som hellre vill börja lyssna på Cornelis i mindre skala.

Årets julskiva i år också

Om en artist nu ska göra något så corny som en julskiva, så får hon anstränga sig lite. Inte bara ta ett knippe standardjulsånger (inklusive det "överraskande" låtvalet, som brukar vara någon udda psalm), plåta en omslagsbild med låtsassnö och ge ut skivan.

Tori Amos ansträngde sig när hon släppte Midwinter Graces förra hösten. Framför allt fattade hon att en julskiva behöver ha någon slags idé.

Hennes idé var att göra en julskiva som lät precis som en vanlig Tori Amos-skiva. I alltifrån omslagsbild till produktion är Midwinter Graces en ytterligare förstärkning av myten om Tori Amos som halvexcentrisk pianotossa/-geni. Välj vad ni vill.

Julskivan fungerade också som intressant pendang till den starka comebackskivan Abnormally Attracted To Sin, som hade släppts tidigare under året. Tillsammans visade skivorna att Tori Amos återigen var en artist att räkna med på allvar.

Exakt språk

Efter att ha läst Osäkerhetsrelationen, som kom tidigare i år, och nyutkomna Det barnsliga manifestet kan jag konstatera att Helena Granström har ett väldigt exakt språk. Varje ord känns noga utvalt.

Den tunna volymen Det barnsliga manifestet går fort att läsa, men efteråt kommer en känsla av att jag borde ha läst långsammare och noggrannare. Det är ett slags mättnadskänsla. Orden borde ha tuggats mer omsorgsfullt.

Helena Granström vill att vi "uppvärderar den omognad som är barnets". Det är ingen ny tankegång, men Granström lyckas plöja en egen fåra i den debatten.

Ny skiva av Willie Nile

Under 20 år mellan 1980 och 2000 släppte Willie Nile bara fyra studioskivor. Nu kommer snart hans tredje skiva på fyra år.

Skivan heter The Innocent Ones, släpps den 18 oktober och innehåller följande spår:

1. Singin' Bell
2. One Guitar
3. The Innocent Ones
4. Hear You Breathe
5. Song For You
6. My Little Girl
7. Topless Amateur
8. Rich And Broken
9. Can't Stay Home
10. Sideways Beautiful
11. Far Green Hills

Nu är det jul igen

Det är bara två julskivor som är värda att lyssna på, nämligen Shawn Colvins Holiday Songs and Lullabies och Aimee Manns One More Drifter In The Snow.

Därför har det varit surt när artister man gillar, som Sheryl Crow och Bob Dylan, släppt meningslösa julskivor.

Nu är det dags igen, när Indigo Girls kommer med Holly Happy Days den 12 oktober. Fast jag tror deras skiva kan snudda vid samma lite kärva julstämning som präglade Shawn Colvins skiva.

PS: Jag glömde att Midwinter Graces av Tori Amos som kom i fjol faktiskt också är riktigt, riktigt bra. Okej, tre julskivor är lyssningsbara. DS

Ingen oro över mångfalden

Enligt musiksajten Prefix står 50 låtar för en tredjedel av alla (lagliga, får man förmoda) nedladdningar av musik.

Är detta alltså ännu en symbol på likriktningen och att mångfalden dör? Alla lyssnar på Lady Gaga, Justin Bieber och Taylor Swift?

Jag tror inte det. Dels så tror jag dominansen av vissa artister och låtar faktiskt var ännu större förr. Vi har bara förträngt vilka skivor Svensson köpte 1975. Dels så tror jag digitaliseringen skapar en större bredd. Med relativt billig och enkel utrustning kan du i dag spela in din egen musik och distribuera den till hela världen, via internet.

John Lennon-boxen släpptes i dag

Oj, nu kommer gastuba här

Carl-Axel Thernberg gillade jazz, bar aldrig jeans, satt gärna på krogen och var därför alltid utan pengar. Hans första fru skiljde sig för att hon var trött på att vara mamma till sin make.

Det var inte mycket bevänt med hemlivet eller ekonomin för allas Kalle Sändare, men han var ändå älskad av många när han dog våren 2008.

Nu två år senare har Lars Carlsson skrivit en bok om mannen, myten, människan, kallad Väggen e' klar - världens första bok om Kalle Sändare.

Ofrånkomligen ställer Lars Carlsson Kalle Sändare mot 90-talets motsvarighet Hassan. Medan Fredrik Lindström, Kristian Luuk och Henrik Schyffert har byggt framgångsrika karriärer på basen av sitt busringande, så fick Kalle Sändare nöja sig med några svarta tusenlappar här och där vid olika företagsuppdrag.

Att Kalle Sändares insatser i telefonluren är av större konstnärligt värde råder det inget tvivel om. Givetvis varierar kvaliteten på det inspelade materialet, men i bästa stunder är hans humor så absurd, infallsrik och - på samma gång - trevlig att han utklassar alla bleka efterföljare.

Cat Power om nya skivan

Chan Marshall försöker spela alla instrument själv på den kommande Cat Power-skivan. Enligt Rolling Stone är hon besviken på sig själv för att hon bara sjungit på de senaste skivorna.

Något releasedatum för skivan har inte offentliggjorts.

Urkraft

Maria McKee är en artist som är oroväckande tyst mellan skivsläppen. Jag undrar alltid om vi hört det sista av henne.

Nu har det gått tre år sedan Late December och ingenting nytt verkar vara på gång. Då kan vi njuta av henne på Youtube, ovan med Lone Justice 1986 i New York.

Avsnoppande svar på dumma frågor

Den legendariske tecknaren Al Jaffees liv skildras i den nyutkomna boken Al Jaffee's Mad Life.

Vid 89 års ålder tecknar han fortfarande för tidningen Mad.

För de flesta är han mest känd som mannen bakom Snappy answers to stupid questions ("Avsnoppande svar på dumma frågor"), en serie som kunde varieras i det oändliga och har publicerats i flera egna böcker.

I New York Times porträtteras Jaffee och där bidrar han med några nya pärlor i genren, till exempel svaret på frågan som hans fru Joyce ställde:

"It's cold out."
"Then don't leave it out."

Eller denna, också från fru Jaffee:

"I'm going to diet."
"What color?"

Dagens citat

"I valrörelsen visade ett borgerligt medielandskap upp sig från sina mest groteska sidor."

September månads mest spelade

De här låtarna har jag lyssnat mest på i min Ipod under september månad:

1. Kamerasmashing Time, Stefan Sundström
2. Border Reiver, Mark Knopfler
3. Soldier, Ingrid Michaelson
4. This Charming Life, Joan Armatrading
5. The Last And, John K Samson
6. Mother of Pearl, Nellie McKay
7. Vanligt folk, Docenterna
8. My Pet Snakes, Jenny and Johnny
9. Telefon till himlen, AK von Malmborg
10. Live for The Sounds, Brooke Waggoner