Tony Curtis R.I.P.

När New York Times skriver dödsrunor räcker rubriken för att summera ett helt liv.

Jim Bryson och The Weakerthans samarbetar

19 oktober släpps The Falcon Lake Incident, ett album där kanadensiske singer-songwritern Jim Bryson kompas av The Weakerthans.

Här ovan syns Jim Bryson och John K Samson från The Weakerthans, sjungandes ett smakprov från The Falcon Lake Incident.

Manegen krattas för SD

En dryg vecka efter riksdagsvalet och alla är vi lite yrvakna. Plötsligt skall alla bedyra sin godhet och fördöma de onda (Sverigedemokraterna).

En kvällstidning försöker rädda sin ära med en kampanj som stulit symbolen från Rör inte min kompis. Chefredaktören vill väl att folk ska glömma att han gav Sverigedemokraterna utrymme på bästa plats för att framföra sitt hatiska budskap.

Det skulle aldrig falla mig in att ansluta mig till kampanjen. Jag gillar inte att mina åsikter kidnappas för ett marknadsföringsjippo.

Nu pågår krattningen av manegen för Sverigedemokraterna. Ledarskribenter i de borgerliga tidningarna (det vill säga i princip alla tidningar) riktar stenhård kritik vänsterut och påfallande milda förmaningar högerut. 2010-2014 är det nya 1991-1994.

Band of boredom

Medan samarbetet Raising Sand med Alison Krauss kändes friskt och vitalt känns Robert Plants nya album och projekt Band of Joy som fotriktiga skor och torrt kruskakli.

Det är inte dåligt, men det är inte roligt heller. Tvärtom känns det - återigen - som att tvingas sitta igenom farbror Roberts korrekta grundkurs i Americana.

Från början var det tänkt att samarbetet Plant-Krauss skulle få en fortsättning, men någonting stjälpte den möjligheten. Hoppas de gör ett nytt försök.

Ny liveskiva av Eldkvarn

Eldkvarn har gjort det till en tradition att spela in liveskivor i Annedalskyrkan i Göteborg.

Kärlekens väg - en mässa släpps den 27 oktober, en direkt uppföljare till Kärlekens törst (2000) och Kärlekens låga (2006). Skivan är inspelad i mars i år.

Eldkvarn har släppt ytterligare tre liveskivor, nämligen Cirkus Broadway (1989), Tempel av alkohol (1994) och Svart gig (2007).

Mozipedia

Som så många andra gamla hjältar har Morrissey förvandlats till ett skämt. Hans musik är numera tung, trög, förutsägbar och tråkig.

Men en gång i tiden var han själva sinnebilden för intelligent och empatisk popmusik. The Smiths första skiva är fortfarande bedövande bra. Till och med när bandet på slutet började närma sig stadiumrock (Shoplifters of The World Unite, Sheila Take A Bow etc.) så var de bättre än de flesta.

Därför lockas jag av nyligen utgivna Mozipedia, ett lexikon med 600 uppslagsord om Morrissey och The Smiths.

Jag får till och med lust att dra fram halvusla soloskivor som Bona Drag eller Southpaw Grammar.

Omslaget till "nakna" versionen av Double Fantasy

Som jag skrev här återutges flera av John Lennons soloskivor - och skivorna tillsammans med Yoko Ono - i anslutning till det som skulle blivit hans 70-årsdag, 9 oktober.

I Sverige kommer skivorna, inklusive en en stor box med 11 cd, den 6 oktober.

I dag offentliggjordes omslaget till den ommixade "nakna" versionen av Double Fantasy på John Lennons officiella Facebooksida.

Vega sjunger Vega

Suzanne Vega fortsätter att tolka sig själv på nya skivan Close Up Vol 2: People and Places, som släpps 4 oktober.

Close Up Vol 1: Love Songs från i vintras var en särdeles mjäkig historia.

Det är inget nytt fenomen, att artister gör nyinspelningar av gamla sånger, när deras nya material inte slår an hos publiken.

Sålunda får Suzanne Vegas fans nu hör nya versioner av låtar som Tom's Diner, Neighborhood Girls, Ironbound/Fancy Poultry och - givetvis - Luka.

Förmodligen måste du ha ett bisarrt intresse av Suzanne Vega för att bry dig om den här skivan.

Blåsvart röra

Sverige vaknade med baksmälla i morse och kräktes upp en blåsvart röra. Fascisterna i Sverigedemokraterna blir av allt att döma vågmästare.

Vems fel? Jag har redan läst miljoner förklaringar. En sak är klar: ingen ska ta ifrån Sverigedemokraternas väljare deras eget ansvar. Ingen har tvingat dem att lägga röstsedeln i kuvertet.

Men jag tror också att de etablerade partierna krattat manegen genom sitt flirtande med främlingsfientligheten. Ja, jag tänker på dig, Jan Björklund, och alla dina övertaktiska förslag med udden mot invandrare, särskilt muslimer. Men också på Socialdemokraterna och Moderaterna som redan på 90-talet lånade flera av Ny demokratis förslag.

Nu får ni så det ni har skördat.

Jaså och jaha

Jag är inte så förtjust i Trent Reznors nya inriktning.

Som bekant har Reznor lagt Nine Inch Nails i malpåse och ägnar sig numera åt bandet How To Destroy Angels, där även hustrun Maandig Mariqueen och Atticus Ross ingår.

Gratis-ep:n från How To Destroy Angels kändes som ett stort jaså och jaha.

Och nu har Reznor och Ross gjort klart soundtracket till den kommande filmen om Facebook, kallad The Social Network. På den här sajten kan du ladda ned en femspårsprovlyssning. Även där måste jag säga, jaså och jaha.

Än så länge kan vi bara ana den moderna vänstern

Slutdebatten inför riksdagsvalet har ägt rum. Jag kunde inte se den. Det gick bara inte. Jag tittade i sammanlagt kanske 45 sekunder, sedan började Fredrik Reinfeldt prata.

Reinfeldt är säkert en skicklig politiker - bevisligen populär - men det är någonting som skär sig när jag lyssnar på honom. Jag tror det är kontrasterna mellan orden och konsekvenserna av den politik regeringen för.

Och jag är alltid skeptisk när någon säger:
"Nu är jag en helt annan än den jag var. Jag var en bakåtsträvande riking som motarbetade alla sociala reformer i 80 år, men nu är jag plötsligt en mjukis som gillar arbetarklassen."

Personer förändras inte på det sättet, och inte heller partier.

Och det andra stora partiet, vad ska vi göra med det?

Här hade Sverige ett parti som hade ett exempellöst folkligt stöd, med över hälften av befolkningen bakom sig vid några tillfällen.

Socialdemokratin drev igenom reformer som var starkt önskade av folkflertalet - i efterhand till och med välkomnade av de som röstade emot när det begav sig.

"För jag vet att den svenska moderna historien är full av värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism, men sedan slåss ni om att ta äran av reformerna, när människorna fått erfarenhet av vad de betyder", sade Olof Palme i slutdebatten 1982, med riktning mot Thorbjörn Fälldin, Ola Ullsten och Gösta Bohman.

Vad vill socialdemokratin nu? Varför backar partiet? Gubbarna, av bägge könen, inom partiet och LO pekar - i smyg - på Mona Sahlin. Det är hennes fel. Och medierna kommer inte ge sig förrän hon är borta. Hon kanske i praktiken är uträknad redan fem över åtta på söndag kväll, när SVT:s vallokalsundersökning presenterats.

Men varför behöver vi Socialdemokraterna över huvud taget? Är inte det ett parti som totalt stelnat ihop till en trög maktapparat? Och en maktapparat som inte längre har makten är naturligtvis helt obsolet.

Jag tror vi än så länge bara kan ana den moderna vänstern. Socialdemokraternas omprövning har inte ens börjat. Om den över huvud taget sker, så kan den dröja till det nuvarande ledargarnityret gått i pension.

Miljöpartiet och Feministiskt initiativ har möjligheter att växa på lång sikt. Vad som händer med Vänsterpartiet är höljt i dunkel. Kan en ny pragmatisk linje få fäste eller förblir partiet kvar i ett slags ingemansland där frasen "Vi är inte längre kommunister" känns lika trovärdig som Moderaternas beskrivning av sig själva som ett arbetarparti?

5-10-15-20

Pitchfork har en intervjuform som de kallar 5-10-15-20, där artister får berätta om musik de älskade i femårsintervaller.

Jag tror tanken är att intervjun ska avslöja något om artistens musikaliska influenser och utveckling.

Det är naturligtvis omöjligt att motstå, för min serie intervjuer med mig själv.

5: Mitt första musikaliska minne är The Beatles. Jag gillade också Ville, Valle & Viktor och den oändligt häftiga sången de sjöng ovanpå Svampen på Stureplan. Men jag minns också att jag gillade Peter, Paul & Marys skiva Peter, Paul & Mommy, där de sjöng klassiker som Going To The Zoo.

10: Som tioåring var mitt musikintresse i full blom, framför allt gillade jag Electric Light Orchestra, Bay City Rollers, Abba och Boney M. Väldigt poppig och snäll musik. 1977 var punkens år, men det dröjde något år innan jag fattade Sex Pistols, Elvis Costello, The Jam och The Clash.

15: Som femtonåring hade jag en svår Thin Lizzy- och Kiss-period. Thin Lizzys Live and Dangerous och Kiss Alive! var de nya favoritskivorna. Året efter började jag bli seriös musikknarkare som köpte det mesta nya som kom ut.

20: Bob Dylan, Bruce Springsteen, Ulf Lundell och Van Morrison var de nya husgudarna. Det här var ÄKTA musik!

25: Mer desillusionerad. The The, The Smiths, P.J. Harvey och andra artister som sjöng om hur jävligt och komplicerat livet är stod högt i kurs.

30: Började mer och mer acceptera att gubbrock är rätt. John Hiatt, Maria McKee (även kvinnor kan vara gubbrock), Aimee Mann och Steve Earle stod för visdomen.

35: Jag hade upptäckt att musik inte nödvändigtvis behöver vara gitarr- och melodidominerad. Nine Inch Nails är nya favoriter. Musik kan vara politisk fortfarande, men inte på något plakataktigt sätt, utan smartare: Ani DiFranco är en ny bekantskap efter 30. Ed Hamell med sitt enmansband Hamell On Trial är i samma stil.

40: Riktigt gammal börjar man bli när jazzen dyker upp. Mellan 35 och 40 börjar jag lyssna på allvar på Miles Davis, Ornette Coleman, Charles Mingus, John Coltrane, men också på nyare artister med jazzinfluenser, som Nellie McKay. Även mogna, sofistikerade singer-songwriters som Joni Mitchell och Paul Simon blir allt viktigare.

Oktobersläpp för Hansson de Wolfe United

Hansson de Wolfe United släpper sitt första album med originalmaterial på sexton år. Den 15 oktober kommer Elektriskt blått, snygg titel och snyggt omslag.

Sångaren och låtskrivaren Lorne de Wolfe har inte varit helt inaktiv under de sexton år som gått sedan 1994 års Utanpå allt. 2001 släppte han soloskivan Lorne de Wolfe United och tidigare i år kom samlingsdubbeln med gammalt HdWU-material, Retrospektiv.

Personalen på Elektriskt blått är Lorne de Wolfe på sång och keyboards, Jonas Isacsson på gitarr, bas och keyboards och Per Lindvall på trummor.

Låtlistan:

1. Där hallonen växer vilt
2. Lilla människan i stora världen
3. Parfait amour
4. Det är nära nu
5. Generositet
6. Elektriskt blått
7. Livet är kort, kyss mig långsamt
8. Du gör så stor differens
9. Arholma-Landsort
10. Älskade monster
11. Kärlekens pris

Matt & Kims nya skivomslag

Matt & Kims kommande album Sidewalks släpps den 2 november och har detta tjusiga omslag.

Albumet innehåller följande tio sånger, varav singeln Cameras redan har släppts:

1. Block After Block
2. AM/FM Sound
3. Cameras
4. Red Paint
5. Where You're Coming From
6. Good for Great
7. Northeast
8. Wires
9. Silver Tiles
10. Ice Melts

Precis så

Jonas Gardell skriver i Expressen en text om hatet mot Mona Sahlin.

Det är en text som, i all sin enkelhet, sätter ett mycket precist finger på vad som hänt under den exempellösa hatkampanjen som pågått i två decennier nu och kulminerat den senaste veckan.

Den viktigaste bloggen just nu

Läs inte min blogg. Läs Den allierade journalistens blogg i stället.

http://denallieradejournalisten.blogspot.com/

Och läs de anonyma journalisternas artikel om den kampanj som medierna nu driver på nyhetsplats mot de rödgröna och för alliansen.

Läs också Åsa Linderborgs motivering till varför Aftonbladet Kultur publicerar artikeln utan signatur.

Politiken når inte längre bortom plånboken

Det finns inget som tydligare illustrerar det faktum att politiken förvandlats, än uttrycket "mer i plånboken". Tydligen ska medborgarna helt reduceras till dumma våp som frågar sig "What's in it for me?".

Röster ska köpas med skattesänkningar och avdrag på strategiskt utvalda tjänster. Gärna sådana tjänster som återskapar arbetslivet vid 1900-talets mitt.

Jag minns valdebatter som handlade om stora, viktiga saker. Internationell utblick, miljöfrågan, den offentliga sektorns framtid, bostadsfrågan, jobben.

Det där är över nu. Nu är valdebatten en enkel räkneoperation. Vem har du "förtroende" för? Och hur mycket får du i plånboken med de olika alternativen?

Det här måste vi naturligtvis ändra, eftersom vi har stora ödesfrågor som väntar på en lösning. Klimatkrisen och jobbkrisen är två sidor av samma mynt; vi lever i ett ohållbart samhälle. Då kan inte politikens gräns vara den egna plånboken.

Ny dvd med Anders F Rönnblom

Live från välfärden är titeln på den dvd med Anders F Rönnblom som släpps i höst.

Det rör sig om en konsertinspelning från Victoriateatern i Malmö från 5-6 mars i år.

Med dvd:n medföljer ett 24-sidigt häfte med texter och bilder och en cd med tidigare opublicerat "hemligt bonusmaterial".

De 100 första dvd-boxarna kommer att vara signerade och numrerade. Dvd:n kan förbokas genom att mejla info@andersf.com

Hoola Bandoola Band återförenas

På söndag 12 september kl. 17.00-22.00 på Rival i Stockholm återförenas Hoola Bandoola Band. Det sker vid en konsert under vinjetten Bort med borgarna.

Jag skulle gärna se Hoola Bandoola Band, men det blir väl inte samma sak nu när Björn Afzelius inte längre finns med bland oss?

Stefan Sundström, Love Antell, Ebba Forsberg, Ale Möller med flera spelar också.

Ishockeysången

Det ska till en kanadensare som John K Samson att skriva vettiga sånger om ishockey.

Petition handlar om en namninsamling för att få Reggie "The Rifle" Leach invald i Hockey Hall of Fame.

Provlyssna på John K Samsons Facebooksida.

På The Weakerthans skiva Reunion Tour handlade en av låtarna om målvakten Gump Worsley.

Petition finns med på ep:n Provincial Road 222 som släpps den 21 september.

Värdigt

Det är svårt att tänka sig något mer tryggt och värdigt än This Charming Life, Joan Armatradings senaste skiva. Hantverks- och yrkesskickligheten är imponerande, utan att tråka ut.

I det avseendet påminner Armatrading om andra veteraner med meriter från 70-talet, som Richard Thompson, Steve Winwood eller Robert Wyatt.

I årets skivskörd har Joan Armatrading en hel del gemensamt med Beth Nielsen Chapman, både i attityd och skicklighet.

Armatrading är mångsidig också, kan blanda poppiga tongångar med rock, blues och vackra ballader. Two Tears och Goddess of Change är bäst.

Vila i frid, Mike Edwards

Förre Electric Light Orchestra-cellisten Mike Edwards har avlidit i en bisarr olycka där hans bil krossades av en gigantisk höbal.

Mike Edwards spelade med bandet 1972-1975 och hoppade av precis när ELO stod inför ett världsgenombrott, med skivor som Face The Music, A New World Record och Out of The Blue.

I boken The Electric Light Orchestra Story skriver ELO-trummisen Bev Bevan om hur Mike Edwards under en USA-turné började läsa böcker om zenbuddhism. Edwards sade att han skulle sluta med musiken och bli brevbärare. Tillbaka på Heathrow i London, efter turnén, skakade han hand med sina bandkamrater och konstaterade:

"It has been nice knowing you, fellas. But this is the end."

Edwards kommer dock alltid att minnas för sin medverkan på ELO II, On The Third Day, Eldorado och liveskivan The Night The Light Went On In Long Beach.

Mike Edwards blev 62 år gammal. I fjol avled förre ELO-basisten Kelly Groucutt, 63 år gammal.

Stefan Sundström gör comeback

Det kanske verkar skevt att kalla 5 dagar i augusti för en comeback, men så känns det.

Förutom Hjärtats melodi, producerad av nestorn Anders Burman, har Stefan Sundström inte åstadkommit några särskilt minnesvärda skivor under 2000-talet.

Nu är Sundström tillbaka i det slängiga, svängiga gung som präglade skivor som Håhåjaja och Vitabergspredikan.

Nu är också Sabina och Marguerite tillbaka i texterna, vilket också signalerar en återgång till första halvan på 90-talet då Sundström blev känd för en bredare allmänhet.

Om min attityd verkar bakåtsträvande, så får ni förlåta mig. Jag tror bara det är så enkelt att Stefan Sundström hittat tillbaka till det sammanhang där han låter bäst.

Svenska folket älskar hårda tag mot svaga grupper

Det finns ett grundläggande missförstånd i debatten inför valet. De rödgröna pekar gärna på vilka försämringar alliansen har genomfört, till exempel av sjukförsäkringen, arbetslöshetsersättningen med mera.

Men det är en röstvinnare bara om vi förutsätter att människor vill varandra väl. Jag är inte säker på att den välviljan finns. Av vad jag läser och hör drar jag slutsatsen att 65 procent av befolkningen vill ha hårdare tag, lägre skatter, lägre förmåner, strypt invandring och mer krav på svaga grupper, så som arbetslösa, skolbarn - i "fel" kvarter, i friskolornas "rätta" kvarter är det istället inflation i goda betyg - och invandrare.

Vi ser helt enkelt det berömda två tredjedelssamhället i full blom. De 65 procent som har jobb, är välmående, ska få det ännu bättre. De 35 procent som saknar jobb eller har låga inkomster ska få det ännu sämre. Klyftorna vidgas nu. Om fyra år kommer en ravin gå igenom Sverige.

Så ser slutresultatet ut: Vi har inte skapat ett samhälle, vi har skapat två. Ett för de rika och ett för de fattiga. 65 procent av oss vill ha det så.

Ny dvd från Brooke Waggoner

Jag har hyllat Brooke Waggoner så många gånger på den här bloggen att det nog är onödigt att göra det en gång till.

Den 29 september släpps hennes nya dvd med liveframträdanden och lite annat. Den heter And The World Opened Up.

För 20 dollar kan du köpa den från hennes butik på webben. Om du drämmer in 39 dollar så får du dvd:n plus hennes tre skivor. En fantastiskt bra affär.

Bra tv

Det är sällan som termen "bra tv" fungerar, men när det gäller Elvis Costello med gäster så är det verkligen bra tv. Även om det egentligen skulle funka lika bra på radio.

Värden Elvis Costello är genuint nyfiken på sina gäster, och beundran är ömsesidig. Musiken var nästan onödig när Costello satt ned i fredags med Bono och The Edge från U2. Den stora behållningen var att höra dem prata om musik som hantverk och yrke.

De nästkommande två veckorna är Bruce Springsteen gäst, sedan följer bland andra Neko Case, Sheryl Crow och Nick Lowe.

Mest spelade i augusti

De här låtarna har jag lyssnat mest på i min Ipod under augusti månad:

1. Vitt ljus och luft, Ossler
2. Someday Baby, Bob Dylan
3. It's A Fact, Matt & Kim
4. Rise Up With Fists, Jenny Lewis
5. Inner Peace, Nellie McKay
6. Wishes and Stars, Harper Simon
7. The Sweet Part of The City, The Hold Steady
8. Every Little Thing She Does Is Magic, The Police
9. In Gratitude For This Magnificent Day, Eels
10. Every Time You Leave, Joel Plaskett