Ökade orättvisor bakom SD:s framgångar

Sverigedemokraterna växer eftersom klyftorna i samhället ökar. Partiets väljarandel har ökat när politikerna slutat bekämpa orättvisor och intolerans. Det skriver Linnea Nilsson och Emil Schön på DN debatt.

Nilsson och Schön har i boken Fult folk intervjuat Sverigedemokraternas väljare, en grupp som i större utsträckning än andra partiers väljare ser sig som arbetare. SD:s väljare har lägre utbildning och äger i liten utsträckning sitt boende.

Jag kan hålla med om slutsatserna att politiken direkt och indirekt uppmuntrat intolerans. Och att politiken måste tillbaka till att bygga ett gemensamt samhälle för alla som bor i Sverige. Men naturligtvis har SD:s väljare ett eget ansvar när de tar ställning för en politik som vill bygga murar mellan svenskfödda och utlandsfödda.

Medierna har gjort beställningsjobbet

Synovate bekräftar att Bonniers och Schibsted är framgångsrika i sina kampanjer. Min prognos är att oppositionen får noll procent i valet.

The Wall till Stockholm

Nu är det klart att Roger Waters anländer till Globen i Stockholm med sin The Wall-turné. Konsertdatum blir 4 maj 2011.

Världsturnén inleds 15 september i Toronto i Kanada. Europadelen av turnén inleds i Lissabon i Portugal den 21 mars nästa år.

Omslaget till nya Eels-skivan

Eels kommande skiva Tomorrow Morning släpps den 24 augusti. Nu har Mark Oliver Everett offentliggjort omslaget och låtlistan.

Den produktive herren släppte 18 låtar på januariskivan End Times, inklusive bonus-ep:n. Nu adderar han 14 låtar på Tomorrow Morning.

Av låttitlarna att döma är det en gladare Mark Oliver Everett på denna skiva än på förra, End Times.

1. In Gratitude for This Magnificent Day
2. I'm A Hummingbird
3. The Morning
4. Baby Loves Me
5. Spectacular Girl
6. What I Have To Offer
7. This Is Where It Gets Good
8. After The Earthquake
9. Oh So Lovely
10. The Man
11. Looking Up
12. That's Not Her Way
13. I Like The Way This Is Going
14. Mystery of Life

Hysteriskt rolig roman

Karl Johan Nilssons roman Död åt Karl Johan Nilsson är en riktig läsfest. Jag tycker den är hysteriskt rolig. Texten är lekfull och spritter av skrivglädje. På så sätt påminner den lite om Martina Lowdens Allt.

Handlingen i boken påminner till en del om Johan Jönsons Livdikt, eftersom den leker med författarens/huvudpersonens identitet. Karl Johan Nilsson iakttas från olika håll, av olika personer och med olika tidsperspektiv.

Död åt Karl Johan Nilsson har fått blandad kritik. DNs Malin Ullgren tyckte boken var "hemskt jobbig att läsa".

Då har jag större förståelse för Elise Karlsson i Svenska Dagbladet som "skrattade tills ögonen tårades". Precis!

Eller Kulturnytt som konstaterar att "Karl Johan Nilsson har något genialt över sig".

Retro-Petty

Tom Petty And The Heartbreakers kommande 15-spårsskiva Mojo, som släpps 16 juni, har ett väldigt retroaktigt omslag. Eller så är det i själva verket futuristiskt.

Tom Petty är en av de där artisterna vars skivor jag, i ärlighetens namn, ofta kan ha eller mista. Därför kanske jag inte har några jättestora förväntningar på Mojo. Men när allt faller på plats är The Heartbreakers ytterst trevlig rock'n'roll.

Hjärtekrossarna börjar för övrigt se lite lagom luggslitna ut, vilket syns på omslagsbilden.

Lata journalister firar triumfer

Den politiska journalistiken har helt tappat stinget. Varannan artikel om politik är numera en enkät eller en opinionsundersökning. Tramsjournalistik för lata journalister. Eller rättare sagt, det är inte journalistik, det är reklam eller propaganda.

Alliansens medier vet att utnyttja sina opinionsinstitut. Undersökningar och åter undersökningar ska få alliansen att stanna kvar vid makten.

Nu senast: S-väljarna vill ha Fredrik Reinfeldt som statsminister. Det vill de givetvis inte alls, men rubriksättarna bryr sig inte om en sådan detalj. S-väljarna vill ha Mona Sahlin som statsminister, men opinionsinstituten är listiga. De vet att det finns en liten hård kärna män inom socialdemokratin som aldrig någonsin kan tänka sig en kvinnlig partiledare, än mindre en kvinnlig statsminister.

Dessa reaktionära gubbar kommer att fira liten julafton varje dag fram till valet. Alla medier kommer att stå i kö för att höra dem harkla sina korkade plattityder om hur dålig Mona Sahlin är och hur Fredrik Reinfeldt är underbar och fin och stark på samma gång.

Och politiken då, vem bryr sig om den? Väljarna, kanske. Men medierna skiter uppenbarligen i den.

Finns det inte en sida till av saken?

Jag håller alltid med Lena Andersson i allt hon skriver. Men likväl skaver någonting i debatten om Lars Vilks, yttrandefriheten och islam.

Ja, jag försvarar Lars Vilks yttrandefrihet till 100 procent. Och ja, det är absolut fruktansvärt att han inte kan hålla en föreläsning på Uppsala universitet utan att bli avbruten av en våldsam mobb. Det är skamligt (och, givetvis, brottsligt) att Lars Vilks tvingas vara bokstavligt talat livrädd efter attentatsförsök.

Jag har ingen förståelse för folk som vill tysta debatten, i värsta fall med våld.

Men vi måste samtidigt kunna se att Sverige av i dag är ett stenhårt mobbarsamhälle där sjuka, arbetslösa, etniska, religiösa och sexuella minoriteter knuffats åt sidan. Det finns en stark opinion som tycker att man inte ska "klema bort" folk, som viftar bort idéer om likabehandling och stöd till svagare grupper. (Ja, många som slåss mot ökad jämställdhet mellan könen finns i religiösa grupper.)

Tystnad och hämmad yttrande- och åsiktsfrihet gynnar ingen. Men samtidigt kan jag önska att vi i Sverige ägnade oss lite mer åt att sparka på makteliten i stället för de lätta måltavlor som blir följden av mobbarmentaliteten.

Tomorrow Morning är Eels nya skiva

Mark Oliver Everett och hans band Eels har redan gjort 2010 års bästa skiva, End Times. Det hindrar inte den högproduktive Everett från att släppa Tomorrow Morning den 24 augusti.

Enligt Eels hemsida ska Tomorrow Morning ses som del tre i en trilogi som inleddes med Hombre Lobo i juni 2009 och fortsatte med End Times i januari i år.

Mark Oliver Everett har inte spelat live sedan Hombre Lobo släpptes, men ger sig nu ut på en turné som tyvärr inte kommer närmare Sverige än Köpenhamn.

Ny liveskiva från Indigo Girls

Liveskivor är sällan lyssningsvärda, med ytterst få undantag. Band som normalt gör fantastiska konserter, kan plötsligt låta platta och trista när konserten hamnar på skiva.

Jag tror att Indigo Girls låter helt okej på liveskiva och en sådan släpper de 29 juni, Staring Down The Brilliant Dream.

Dubbel-cd:n innehåller 31 låtar från konserter 2006 och 2009. Det är en blandning av akustiska duolåtar och låtar med fullt band.

Indigo Girls har tidigare släppt en liveskiva, 1 200 Curfews, och ett par live-ep.

I fjol släppte bandet en av årets allra bästa skivor, Poseidon and The Bitter Bug.

Hyllningarna till Dio strömmar in

Hyllningarna fortsätter strömma in till Ronnie James Dio som avled i söndags. Alla tycks vara eniga om att han var en stor artist och en äkta gentleman.

Måhända något oväntat drar Rob Sheffield paralleller mellan Dio och Morrissey, i sin blogg på Rollingstone.com. Bägge sjöng för tonåringar som känner sig utanför; Dio var en av få straighta hårdrockstjärnor som sjöng sånger riktade till homosexuella ungdomar. Men det fanns en viktig skillnad, menar Sheffield:

"Unlike Morrissey, Dio was famous for not being a dick."

Blabbermouth har en rad artiklar om andra artisters hyllningar av Dio.
Även Billboard summerar reaktionerna.

Hamell On Trials 250:e sång

Ed Hamell har skrivit en sång om dagen i 250 dagar. 15 av de 100 första låtarna finns utgivna på skivan som logiskt nog heter 15 of 100. Här är sång nummer 250, It's That Kind of Party.

Ronnie James Dio 1942-2010

Ronnie James Dio, sångare i Black Sabbath, Heaven & Hell, Rainbow och, inte minst, det egna bandet Dio, avled på söndagen i sviterna efter magcancer.

När jag tänker på Ronnie James Dio är det några skivor som särskilt står ut. Black Sabbaths skiva Heaven & Hell från 1980, det egna bandet Dios debut Holy Diver samt fjolårets skiva The Devil You Know från Heaven & Hell, bandet med Dio, Tony Iommi, Geezer Butler och Vinny Appice.

Fjolårsskivan blir sannolikt Dios testamente, såvida det inte finns några ännu inte utgivna inspelningar liggande i byrålådan.

Undersökningar vinner valet åt alliansen

Så här är det: I opinionsmätningar om hur väljarna ska rösta i riksdagsvalet, så leder de rödgröna alltjämt. Och har så gjort sedan Fredrik Reinfeldt satte sig i Rosenbad. (Ja, jag vet, någon enstaka mätning har visat alliansmajoritet.)

Därför har alliansen fattat galoppen: Nu gäller det att få opinionsinstituten att vräka på med hundratals andra typer av undersökningar som visar ett större förtroende för alliansen. Till exempel denna och denna.

Bilden i medierna är solklar: de rödgröna får bara negativa rubriker, oavsett vad de föreslår, från alla medier, även sådana som har en socialdemokratisk ledarsida.

Alliansen får en betydligt mer nyanserad publicitet i de flesta medier och rena hyllningsartiklar i de borgerliga medierna, det vill säga bland annat 95 procent av Sveriges samlade dagstidningsupplaga.

Visst, jag kan tycka att det är paradoxalt, de rödgröna får underkänt för de flesta av sina enskilda politiska förslag och lägre förtroende på alla områden. Samtidigt säger folk att alliansen ska röstas bort från regeringstaburetterna. Det bristande sambandet är ologiskt bara om du tror att opinionsundersökningar är vetenskapliga och opartiska.

Bakom de frågor som ställs från opinionsinstituten finns alltid starka intressen. De flesta medier som beställer undersökningar har en agenda. Den agendan är solklar: Undersökningar ska vinna valet åt alliansen.

Dubbel-Molly

Den här covern av Some Postman, av Presidents of The United States of America, är hysteriskt bra. Tyvärr är Molly Lewis originalmaterial inte lika bra. Hennes cd har dock en av de bästa titlar jag hört, I Made You A CD, But I Eated It.

Vanligt folk i nästa vecka

På onsdag 19 maj släpps Docenternas fyraspårs-ep Vanligt folk, den första i en serie av tre under året.

På måndag 17 maj har Docenterna förhandslyssning i sin replokal i Münchenbryggeriet i Stockholm.

Vanligt folk kan förhandsbokas hos Bengans och innehåller följande spår:

1. Sheena
2. Saknar dig så
3. Vanligt folk
4. Dom andras liv

Årets svenska debutant

Karolina Stenström, alias Steso Songs, intervjuas ovan och intervjuas även här av Per Sinding-Larsen. Den senare intervjun är inte särskilt informativ, men vi får i alla fall höra Karolina Stenström dissa glad musik.

Strunta gärna i bägge intervjuerna, men missa absolut inte albumet Now It's Dark.

Bra av Benny

Benny Andersson skänker 300 000 kronor till Feministiskt initiativ för att bekosta bland annat tryckning av valaffischer och valsedlar. Politiskt engagerade musiker har vi haft gott om i Sverige, men få som gjort så konkret nytta som Benny Andersson.

Jag förutsätter att han helt enkelt röstar på Feministiskt initiativ, men det går inte att ta för givet. Enligt SVT tycker Benny att FI gör ett "viktigt jobb". Det tycker jag - i princip - att alla demokratiskt sinnade partier gör.

Det kanske är det som är poängen och det stora i Benny Anderssons gest, att stödja framväxande demokratiska krafter oavsett egenintresse. Han kanske till och med röstar borgerligt, men tycker att den feministiska kampen är viktig ändå?

Stark klass- och samtidsskildring

Jag läser Johan Jönsons Livdikt just nu. Drygt 700 sidor av text som förefaller självbiografisk, men som vanligt är det väl inte så enkelt.

Huvudpersonen lider av depression, förakt för sin egen (feta) kropp och förundras över sin sexfixering. När kroppen i övrigt strejkar så är sexdriften oförändrad, eller till och med stegrad under depression.

Han är trött på att söka skitjobb inom vården eller på McDonald's, där han blir nobbad och reser sig och går utan att ha sagt ett enda ord under intervjun förutom när han hälsade på chefen.

När huvudpersonen vänder sig utanför sin privata sfär ser han Stockholm, "moderatstaden", som han beskrev så här i en text i DN i fjol:

"moderatstaden Stockholm nu en plats varifrån nästan ingenting estetiskt intressant kommer. Som svag, konkurrensoduglig och relativt fattig är det mycket svårt och ofta direkt äckligt att bo här. Jag lever inte här, är bara skriven här. Man blir paranoid, eftersom man, trots segregeringen, vet att man är omgiven av en sorts spökaktiga och fientliga hybridfigurer, en dominant sammansmältning av självgod borgerlighet och juridisk person, utrustade med förenklade f-skattsedlar och Hobbeska begär."

Livdikt är en bok som skulle kunna ha varit outhärdlig, men Johan Jönson har ett känsligt handlag som låter berättelsen flyta fram samtidigt som han nästan smyger in de tunga, mörka bitarna.

Det här är den första bok jag läser av Johan Jönson. Allt tyder på att jag kommer att läsa fler.

Tjuvlyssna på The National

För tre år sedan var The Nationals fjärde skiva Boxer en oväntat trevlig bekantskap och något av ett bredare genombrott för bandet. Rockmagasinet Paste utsåg albumet till 2007 års bästa och kallade The National för "the white collar E Street Band".

Jag tyckte skivan var trevlig eftersom jag fick flashbacks till allehanda musik från tidigt 80-tal, som Psychedelic Furs och The Triffids. Mycket tack vare sångaren Matt Berninger som kunde vara röstmässig tvilling med The Triffids sångare David McComb.

Jag har knappt lyssnat på Boxer sedan 2007, men nu är det dags att plocka fram The National igen när nya skivan High Violet släpps. Kvällstidningarna är lyriska. Återstår att se om lovorden är förtjänta. Här, på NPR:s hemsida, kan ni lyssna på hela skivan.

Reznor är tillbaka

Trent Reznor har lagt Nine Inch Nails på hyllan, åtminstone tillfälligt.

Reznors prioritet nu är bandet/projektet How To Destroy Angels, tillsammans med frun Mariqueen Maandig.

Den första singeln A Drowning släpptes i går, 4 maj. En sexlåtars-EP ska släppas till sommaren, är det sagt.

Provlyssna på Court Yard Hounds

På Billboards sajt kan du provlyssna på Court Yard Hounds debutalbum som kommer 19 maj.

Systrarna Martie Maguire och Emily Robison har paus från Dixie Chicks, vars tredje medlem Natalie Maines inte har bråttom tillbaka till karriären.

Provlyssningen avslöjar att Court Yard Hounds inte nödvändigtvis skiljer sig särskilt mycket från Dixie Chicks, förutom just frånvaron av Natalie Maines karaktäristiska röst.

Ett löfte

Sarah Riedel nominerades till (men vann inte) Sveriges Radios pris Jazzkatten. Men ärligt talat, mina associationer går inte omedelbart till jazz när jag lyssnar på Riedels debutalbum Memories of A Lost Lane.

På hennes hemsida är beskrivningen "contemporary jazz/classical/pop". Det känns som en bättre beskrivning. Röstens enda komp på majoriteten av debuten är en stråkkvartett.

Sarah Riedel är helt klart en lovande och egensinnig artist. Till album två och tre har hon förhoppningsvis slappnat av så pass mycket att vi kan få ett ännu mer personligt uttryck. (Svenska artisters stora dilemma är att de är så himla gravallvarliga.)

Intet nytt i historien om Palmemordet

Det är klart att det inte finns några nya, avgörande pusselbitar som kan avslöja om Christer Pettersson verkligen mördade Olof Palme. Även om mordvapnet hittas, så är det frågan om gåtan löses.

Hans Hederberg, som skrivit Offret & gärningsmannen, är - i likhet med många andra - övertygad om att Christer Pettersson mördade Palme. Jag tycker inte att boken lyckas förmedla denna övertygelse.

Texten om Olof Palme tillför inga nyheter, utom möjligtvis att Hederberg lyfter fram att Palme hade ett förhållande med journalisten Marianne Höök.

Texten om Christer Pettersson innehåller beskrivningar av de stora sinnesundersökningar som Pettersson genomgick. I övrigt försöker Hederberg leda i bevis att det var Petterssons relation med bombmannen Lars Tingström som fick denne att, på impuls, mörda Palme.

De som ifrågasätter Pettersson som Palmemördare, till exempel kriminologen Leif GW Persson, brukar peka på att Pettersson aldrig tidigare använt skjutvapen. Hederberg skriver själv att Christer Pettersson slutat bära knivar och andra stickvapen, eftersom han blir "tokig när (han) dricker".

Mest spelade låtar i april

De här sångerna har jag lyssnat mest på i min Ipod under april månad:

1. Wishes And Stars, Harper Simon
2. Constructive Summer, The Hold Steady
3. Carey, Joni Mitchell
4. Ode To Parents At The Bus Stop, Hamell On Trial
5. Little Bird, Eels
6. Wonderlust King, Gogol Bordello
7. Wake Up The Nation, Paul Weller
8. Living Well Is The Best Revenge, R.E.M.
9. Let Me Go, Rolling Stones
10. These Four Walls, Shawn Colvin