Starkt av Magnell

Rolös är bara Ola Magnells tredje skiva på 17 år, och det gick tio år mellan Förlovat land och Vallmoland, som kom 2003.

Jag har aldrig varit någon stor Magnellfanatiker, men jag förstår hans rättmätiga plats bland Lundell, Plura, Lasse Tennander, Magnus Lindberg och andra svenska rockgubbar.

Ola Magnells styrkor är underfundighet och eftertänksamhet i både texter och uttryck. Det finns en finess i hantverket. Det bredbenta och grovhuggna får andra ägna sig åt. På det sättet påminner han lite om John Holm.

Rolös är ett lyckat album, det låter verkligen som om spelglädjen varit uppdämd under de sju år som gått sedan senaste skivan.

Stor skivreleasedag

I dag är en tung releasedag, såväl Gogol Bordello som Hole och The Hold Steady släpper sina nya skivor. Återkommer med recensioner.

Vad skulle Jesus gjort?

Kommunminister Mats Odell säger ordet "Tobleronepolitik" och ger därmed klartecken att alla medel är tillåtna i årets valrörelse. Kd är nu officiellt alliansens grabbar för våta jobb.

Vad skulle Jesus gjort? Jag tror inte han skulle gjort som Mats Odell. Kommer Mats Odell att vara stolt när han ser tillbaka på den här debatten? Känner Mats Odell att detta är förenligt med god etik?

Jag vet inte, jag bara frågar.

Docenternas comeback låter lovande

Den 19 maj är det dags för ännu en av Docenternas comebacker (efter samlingsskivan Jag tar mitt liv med popmusik 2007 och originalalbumet Sverige varken ser eller hör 2002).

2010 års comeback är speciell, eftersom Docenterna väljer bort albumformatet och i stället släpper fyra låtar i taget, i maj, september och november. Först ut är ep:n Vanligt folk.

"Docenterna har alltid haft som uppgift att göra betraktelser av Sverige. Lägesrapporter i popformat. Så också denna gång. 2010 är det 30 år sedan Docenterna rapporterade om Bensin i blodet, om en ensam man på en moped, Solglasögon och hur det är att gå ner för Hamngatan i Chick-e-chack. För att vara en bra rapportör måste man leva och undersöka samtiden, skapa sina egna bilder och leva vanliga liv som vanligt folk", skriver bandet i en pressrelease.

I en flod av idioti är Lena Andersson guldkornet som glimrar på botten

Lena Andersson om kulturens hjälplösa nödvändighet.

Intervju med Joni Mitchell

Los Angeles Times publicerar en längre intervju med Joni Mitchell här. Tyvärr handlar intervjun inte om något nytt som Joni gjort, utan om imitatören John Kelly som gör en hel show av Joni-imitationer.

Intervjun har fått uppmärksamhet eftersom Joni Mitchell kallar Bob Dylan för en "plagiatör" vars namn och röst är en "bluff". Hela uttalandet framstår som väldigt kritiskt, vilket naturligtvis upprör Bob-fanatiker.

Jag kan inte läsa Ulf Lundell längre

Jag var lite optimistisk inför En öppen vinter, Ulf Lundells senaste bok som fått hyfsade recensioner.

Jag har inte läst någon av Ulf Lundells böcker sedan Frukost på en främmande planet, som också var rätt oklar i sin genrebeteckning. I den tusensidiga tegelstenen fanns ändå en inneboende kraft, ilska, vitalitet.

En öppen vinter känns tyvärr bara luddig och trött. Boken kan grovt delas in i två delar: nutid och dåtid. Nutid handlar om ett förhållande som tagit slut, om att hitta ett sätt att leva vid 60. Ska Lundell bo i Skåne eller i Stockholm? Det låter trivialt, och tyvärr känns det så också. Som om Lundell lejt ut pennan till någon simpel imitatör.

Dåtid är barndomen i Saltsjö-Boo. Jag har ofta undrat varför Lundell inte skriver om sin barndom på ett lite mer samlat sätt. Brottstycken av den tiden finns beskriven i flera av hans böcker och sånger, men kanske vore det en god idé att skriva hela historien.

Just nu kan jag tyvärr bara komma till en slutsats: Jag kan inte läsa Ulf Lundell längre.

"And once a crystal choir appeared while I was sleepin' and called my name..."

"You have left me nowhere to go..."

Terapeutiskt

I dag släpptes Hamell On Trials album 15 of 100. Skivan kan köpas via webbsajten.

Albumsläppet följer ett något oortodoxt upplägg. Ed Hamell bestämde sig för att skriva en sång per dag. När han kom till 100 så valde han de 15 bästa och spelade in albumet på 24 timmar.

Det är en underbar samling sånger från mannen som är en blandning mellan Joe Strummer, Woody Guthrie och Bill Hicks.

Trots att skivan är inspelad har han inte slutat skriva låtar. För närvarande är han på dag - och sång - 213.

Den maniska produktiviteten beror bland annat på att Ed Hamell behövde bearbeta en hel del saker. En av låttitlarna, Clean, antyder en hel del.

“I think it’s no secret that I’m emerging from one of the darkest emotional times I’ve ever experienced. I only give this much insight to explain the inspiration, motivation and ultimately therapeutic reasons for doing what I’m doing. There was a time, and occasionally still, that the song-a-day thing gave me the will to keep going."

Gör om Slussen till ett inglasat köpcentrum

Jag och politik går inte alls ihop. Jag byter åsikt varannan minut och är egentligen emot alla förslag som läggs. Oavsett vad de handlar om.

Framför allt är jag motvalls. En femåring är mer konstruktiv än vad jag är. Om jag skulle gå med i ett parti skulle jag omedelbart förvandlas till dess hårdaste motståndare.

Nu senast: Bevara Slussen. Hå-hå-ja-ja. Det har inte varit så högstämt i spalterna sedan 1971.

Den surdegsbakande eliten är orolig för att deras söndagspromenader med barnvagn och lattedrickande ska fördärvas. Arkitekter, reklamare och kulturjournalister går i bräschen för motståndet.

Jag säger så här: Riv Slussen. Bygg upp allt igen, i form av ett stort inglasat köpcentrum, hela vägen ner från Skeppsbron. Vad mig anbelangar kan gärna hela Söder byggas om till ett inglasat köpcentrum.

Tjuvlyssna på Gogol Bordellos nya skiva

På Gogol Bordellos Myspace-sida går det att lyssna på hela Trans-Continental Hustle, nya skivan som släpps 28 april.

Det hörs att Eugen Hutz tillbringat en tid i Brasilien. Trans-Continental Hustle innehåller såväl ömma ballader, som riktigt ösiga spår som lär blir livefavoriter.

Ny skiva av Toni Holgersson

Efter sin comeback 2005 med skivan Tecken på liv har Toni Holgersson skapat en karriär igen.

Den 19 maj släpps nya skivan Ibland kallar jag det kärlek.

Men jag ska erkänna att de senaste årens musik inte riktigt nått upp till skivor som Zigenaren i månen och Blå andetag. De kan jag fortfarande lyssna på med stor behållning.

Den 18 maj är det premiärparty för nya skivan på Mosebacke.

Äntligen livstecken från Docenterna

Något märklig nyhet: På familjesidan (!) i Dagens Nyheter deklarerar Joppe Pihlgren (5o i år i morgon, 15 april, grattis!) att Docenterna ska släppa tolv låtar under 2010. Det underliga är formatet, uppenbarligen blir det i ep-form, med första släppet den 19 maj, då fyra låtar kommer.

Kanske finns någon förklaring på Docenternas nya blogg, som verkar ha ersatt hemsidan. Jag har inte hunnit läsa alla inlägg än.

Är alternativet verkligen en koalition mellan S och M?

Jag mår lite dåligt när jag läser att Socialdemokraterna och Moderaterna är beredda att samregera i Stockholm för att stoppa Sverigedemokraterna. Kan det verkligen vara sant? Kan det verkligen vara enda lösningen?

Jag vill inte heller ha Sverigedemokraterna som vågmästare i stadsfullmäktige. Men jag tycker i så fall att en "minoritetsregering" i Stockholm är ett bättre alternativ.

Roger Waters turnerar med The Wall

Förre Pink Floyd-basisten och låtskrivaren Roger Waters ska turnera med en uppsättning av The Wall. Hela 36 konserter ska spelas i USA och Kanada mellan 15 september och 13 december.

Enligt Billboard kommer föreställningen sannolikt till Europa under 2011, även om några datum ännu inte finns bekräftade.

Vetenskapsmysterieskräplitteratur

Jag vet inte om det är en speciell romangenre, men på senare år har jag läst väldigt många romaner som innehåller populärvetenskapliga rön, där historien dessutom kryddas med ett mysterium av något slag. Huvudpersonerna är gärna sofistikerade urbana personer, med en något bohemisk ådra. En kärlekshistoria är given.

Jag läser böckerna ganska snabbt och glömmer dem, ty de är ren förströelse. Några av författarnamnen finns ändå kvar i huvudet: Marina Lewycka, James Hynes, Richard Powers. Det kanske är nutidens skräplitteratur, för oss som helst inte läser deckare.

För 30-40 år sedan läste folk kioskdeckare, nu står man i bokhandeln på flygplatsen och grabbar tag i något som åtminstone verkar lite pretentiöst, men faktiskt är samma lätta tidsfördriv.

Många av de här böckerna översätts över huvud taget aldrig till svenska. Jag hittar dem på Akademibokhandelns avdelning för Fiction. Som Rivka Galchen, vars första roman Atmospheric Disturbances från 2008 nu finns på pocket. Bitvis känns det som om hon anstränger sig för att vara mystisk och (pseudo)vetenskaplig, men så småningom hittar hon flytet. Då känns språket som en ren njutning.

Fantastisk intervju

Kissfaq.com är kända för sina djupintervjuer med bandmedlemmar, musiker, producenter och andra som jobbat med Kiss.

Den här intervjun med Kenny Kerner, som tillsammans med Richie Wise producerade Kiss debutalbum och uppföljaren Hotter Than Hell, är verkligen att rekommendera.

"Neil (Bogart) would leave demo tapes for me outside of his office. And I would come by once a week, pick them up, take them home, listen to them and bring them back. One trip found me taking the Kiss demo tape out of the box -- from Electric Lady, I knew Eddie Kramer because I had worked with him before. And I listened to it and it just blew me away."

Inte så dumt

Jag har inte hunnit läsa boken En öppen vinter än, men jag har lyssnat på den medföljande cd-skivan med elva nya låtar.

Ulf Lundell sjunger och spelar själv gitarr, piano och munspel. Den spartanska instrumenteringen gör att skivan påminner om Xavante och En eld ikväll.

Det låter kärvt och allvarligt, men också koncentrerat och bra. Jag visste aldrig vad jag skulle tycka om Lundells förra "riktiga" skiva, Omaha, men En öppen vinter kanske blir en ny favorit. I alla fall i kategorin akustiska bagateller.

Fadern, sonen och... debutalbumet

Bob Dylans son Jakob Dylan släppte här om dagen sin andra soloskiva, Women and Country.

Jag tyckte den första soloskivan, Seeing Things, var sympatisk men på tok för blek. Och radiorocken som Dylanätteläggen gör med The Wallflowers blir urvattnad ännu fortare. Killen kan inte skriva bärkraftiga låtar, tyvärr.

Vad göra? Vända blickarna mot en annan artistson, nämligen Harper Simon, vars pappa heter Paul och brukar sjunga tillsammans med en kille som heter Art.

Harper Simons självbetitlade debutalbum släpptes i USA i höstas, men har väl inte gjort något större väsen av sig. I veckan släpptes skivan i Sverige.

Harper Simon har en - enligt mitt tycke - obesvarad kärleksaffär med countryn. Jag gillar bättre när han gör halvfinurlig, stillsam visrock i stil med sin pappa, som till exempel Ha Ha eller The Shine. Det är väl kanske det som är sönernas förbannelse, vi väntar oss att de ska vara lika bra som pappan/originalet.

PS: Hm, ja, sonen är ändå naggande god, kommer jag på efter några ytterligare lyssningar. Lyssna också på Wishes and Stars, och Tennessee. Småfinurliga sånger med ett ytterst simonskt tilltal. Harper Simon kan nog bli något. DS

Mer än tyst diplomati

Nu behövs någonting mer än tyst diplomati. 3 118 dagar har Dawit Isaak suttit fängslad.

Jag tror inte oppositionen förstår hur chanslös den är

Varje dag i fyra års tid har vi fått läsa om hur populär Fredrik Reinfeldt är och hur impopulär Mona Sahlin är. I dag skriver medierna att förtroendet för regeringen ökar. Vad är hönan och ägget?

Det är ju i själva verket ett mirakel att oppositionen fortfarande håller undan i partisympatimätningarna, när regeringens förträfflighet trumpetas ut via medierna varje dag.

Jag tror inte att bevakningen kommer att bli mer balanserad, ju mer vi närmar oss valet. Snarare tvärtom. Jag tror inte oppositionen förstår hur chanslös den är. Regeringspartiernas kampanjkassa fungerar bara som komplement till allt gratisutrymme de får i media.

För min abstinens

För att bota min New York-abstinens prenumererar jag numera på New York Times via tidningens New York Times Reader.

Det är bästa substitutet för papperstidningen. Det går faktiskt att prenumerera på papperstidningen New York Times även till Sverige. Men kostnaden blir astronomisk.

New York Times Reader kostar bara drygt 4 dollar i veckan och funkar med alla operativsystem.

Men bästa sättet att bota New York-abstinensen är naturligtvis att åka dit.

Vem hatar mest?

"Efter invändningar från pophöger på plats gick hatet från (Andreas) Malm och (Ali) Esbati nästan att ta på", skriver Expressens kulturchef Karin Olsson i ett referat av en debatt om vänstern och muslimerna.

Det där är intressant. Högern anklagar ofta vänstern för att hata. Jag tror högern också inser varför vänstern hatar. Trots allt vet vi vilken klass som gjort vilken annan klass illa.

Men jag tror samtidigt att högern hatar vänstern lika mycket, om inte mer. Missförståndet är dock lika stort på bägge sidor.

Långfredagsblues

Jag kan inte tänka mig en mer passande dag än långfredag att läsa Mark Oliver Everetts memoarbok Things The Grandchildren Should Know.

Everett, mer känd som E från rockbandet Eels, skriver rakt, enkelt och roligt om en känslomässigt hämmad uppväxt, med föräldrar som han aldrig riktigt pratade med eller begrep sig på. Systern Liz blir det känslomässiga stödet.

Alkohol, droger och - framför allt - musik blir överlevnadsstrategierna för unge Mark. På vinst och förlust åker han till Los Angeles för att lyckas i musikindustrin. Han behövde musiken eftersom livet skulle fortsätta sparka honom i tänderna.

En av de mer hjärtskärande meningarna i boken, när Everett just fått sitt första skivkontrakt, ett tämligen uselt kontrakt på två album för Polydor:

"You see, it's things like this that make it hard for me to let the darker moments in my life beat me down too much."

Mest spelade i mars

De här låtarna lyssnade jag mest på i min Ipod under mars månad:

1. Mansions of Los Feliz, Eels
2. Kiss With A Fist, Florence + The Machine
3. Silverblond, AK von Malmborg
4. Wonderlust King, Gogol Bordello
5. Esme, Joanna Newsom
6. The Last Time I Saw Richard, Joni Mitchell
7. A Song for A Son, The Smashing Pumpkins
8. Stay Out of Us, Steso Songs
9. Went To See The Gypsy, Bob Dylan
10. Roulettenburg, Hansson de Wolfe United