Juli och augusti brukar vara slöa skivsläppsmånader, men nu är de ganska intensiva, eftersom många album skjutits fram från våren till juli eller augusti - på grund av pandemin så klart.
Det här är tio album som jag ser fram emot i sommar, sedan hoppas jag på att bli överraskad av någonting jag inte sett i förväg.
10 juli: Julianna Barwick, Healing Is A Miracle
Om man lyssnar slarvigt kan Barwick framstå som en Enya för 2020-talet, men hennes svävande stycken är magiska, när de är som bäst. På singeln In Light samarbetar hon med Jónsi.
10 juli: Margo Price, That's How Rumours Get Started
Jag var lite skeptisk efter de första singlarna, men snärtiga Letting Me Down är en av årets bästa låtar.
17 juli: Dixie Chicks, Gaslighter
Ett av de band som klyver USAs countrypublik mest. Trumplägret har ingenting till övers för denna trio, men alla andra älskar dem. Titelspåret är en brottarhit.
17 juli: Pretenders, Hate for Sale
Chrissie Hynde har försökt vidga sina vyer med att bland annat sjunga jazz på fjolårets soloskiva, men nu är hon tillbaka i ett Pretenders som låter som sommaren 1980. The Buzz är en av de där midtempolåtarna som hon och trummisen Martin Chambers levererar så övertygande.
24 juli: Courtney Marie Andrews, Old Flowers
Jag har redan flera gånger haussat den här skivan, men det är befogat. Inte minst om du lyssnar på tredje singeln, It Must Be Someone Else's Fault.
31 juli: The Psychedelic Furs, Made of Rain
Alla vi som lyssnade sönder Forever Now när den kom ut 1982 kan nu trösta oss med att The Psychedelic Furs comeback på intet sätt kommer skämmas för sig. Snarare ramlar de in som om ingenting hänt och levererar högkvalitativ postpunk, t ex i You'll Be Mine.
7 augusti: Deep Purple, Whoosh!
Okej, mina förväntningar är inte enorma på Deep Purples tredje skiva i rad med demonproducenten Bob Ezrin, men samtidigt kan man inte undgå att imponeras av ett band som lyckas vara så stabilt, så sent i karriären. Första singlarna Man Alive och Throw My Bones visar att Purple står på stadig grund.
21 augusti: Blues Pills, Holy Moly!
Skivan skulle ha kommit ut på midsommarafton men sköts fram. Elin Larsson och hennes kompisar verkar inte ha gjort några dramatiska omprövningar av sin framgångsformel, om man får tolka singlarna. Proud Woman funkar bra.
21 augusti: The Waterboys, Good Luck, Seeker
Jag lägger denna här mest eftersom jag hoppas att The Waterboys bryter sin trend med svaga skivor. My Wanderings In The Weary Land låter som en tillbakagång till tidigare års sound.
28 augusti: Nisse Hellberg, Goda tider rullar in
Fyra år sedan föregångaren, gör solo-Nisse lite comeback. Vilken tur att vädret finns är småtrevlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar