Michael Stipes problematiska solokarriär

R.E.M. lade ned verksamheten 2011. Samma år fick sångaren Michael Stipe frågan om han skulle släppa ett soloalbum. Han svarade:

"It's unfathomable to me right now. What would it sound like? Watered-down R.E.M.?"

Ett oerhört klarsynt svar, skulle det visa sig. Under 2019 och 2020 har Stipe ändå börjat hacka i gång den där solokarriären genom att släppa singlar. Men det hela ger ett lite halvhjärtat intryck.

Första singeln, Your Capricious Soul, verkade ha som främsta syfte att samla in pengar till Extinction Rebellion. Den andra singeln, Drive To The Ocean, samlade in pengar till Pathway to Paris, en annan organisation som arbetar med klimatfrågan.

Tredje singeln kom för några veckor sedan - No Time for Love Like Now, ett samarbete med Big Red Machine (Aaron Dessner från The National samt Justin Vernon från Bon Iver). Den här gången har Stipe designat olika typer av merchandise, vars intäkter går till Equal Justice Initiative och COVID-19 Protest Fund.

Musikaliskt är det tre ganska såsiga ballader som inte kommer någon vart överhuvudtaget. Plötsligt inser jag hur oerhört viktiga Peter Bucks melodier var för R.E.M.s framgång. (För trots Stipes texter, sång och bandets musik - att Buck skrev snärtiga poplåtar med melodier var det som byggde bandets framgång.)