Det är dött lopp mellan denna skiva och ettan på listan, när det gäller vilken jag spelat mest under året.
Hennings andra skiva Nätter utan dagar är en vidareutveckling från debutens totala Mark Knopfler-inspiration. Nätter utan dagar har större variation, snyggare och lyxigare arrangemang.
Tokyo, Högoktanig och Belladonna är en ruskigt effektiv trippel som inledning. Enheten för saknade brev är precis en sådan tjusig ballad vi behöver som låt nummer 4, för att landa lite efter inledningssmockan.
Vilken kväll är en eftergift åt dem som saknade Knopfler-gitarren lite för mycket.
Nätter utan dagar tappar kanske lite i kvalitet på slutet, men höjdpunkterna är så höga att det inte råder något tvivel om att detta är en av årets allra bästa skivor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar