Det är sällan du ser en artist som går mellan ytterligheter som Jakob Hellman.
Å ena sidan stämmer han gitarren, tar ganska långa pauser mellan låtarna, har ett mellansnack som kan tyda på både nervositet och tankspriddhet.
Å andra sidan har han ett fullsatt Cirkus fullständigt i sin hand. Det är faktiskt sällan du ser en publik så fullständigt ösa kärlek över en artist. Vi svenskar kan ju vara rätt reserverade, om man säger så.
Mellansnacket är... så roligt och bra att det helt enkelt måste vara scriptat. Flera riktiga punchlines.
På totalen är det en välmående och förhållandevis bekväm Jakob Hellman som nu åker runt och firar att det är 30 år sedan ... och stora havet, hans enda album.
På Cirkus svarar han på frågan; blir det ny musik? "Ja."
Vi får höra en dryg handfull nya låtar, ingenting som solklart sticker ut men det låter bra.
Och vi får gästartister - Matti Alkberg, Per Persson och Kitok.
Men den stora begivenheten är att få höra alla de där låtarna som ristade in sig i hjärtat på samtliga i publiken, våren/sommaren 1989. Nu är jag inte bombsäker (eftersom jag inte noterade låtlistan slaviskt), men jag tror att Hellman spelar alla låtar från skivan utom Sköra värld och Glada dagar.
Kvällens absoluta höjdpunkter är två: Du är allt jag vill ha och Vackert väder.
Det råder ingen tvekan om att Jakob Hellman är tillbaka på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar