söndag 31 mars 2019

Kvartalsrapport


Januari-mars kan vara en sparsam period i skivutgivningen, men 2019 har börjat tämligen intensivt.

Vad har varit värt att uppmärksamma och vad har varit eventuella besvikelser?

De skivor jag lyssnat allra mest på är tre - finlandssvenska Rickard Eklunds 1. (ätt), Hennings andra album Nätter utan dagar samt Alice Bs tredje skiva Kanske.

Eklund - vars skiva kom ut i Finland redan i fjol - sällar sig till de alltfler finlandssvenska artister som gör avtryck även i Sverige. Mogen pianorock som får mig att vilja höra uppföljaren till debuten så snart som möjligt.

Hennings Nätter utan dagar har gått varm, men jag kan fortfarande inte riktigt bestämma mig för om musiken är "bra på riktigt" eller bara beroendeframkallande.

Alice Bs tredje skiva Kanske har föregåtts av grubblerier från artisten som rentav övervägt att lägga av. (Därav albumnamnet - "Kommer det någon ny skiva? Kanske.") Naturligtvis skulle jag vilja säga att Kanske kommer bli albumet som gör att Alice B slår igenom brett, men sanningen är nog att vi fans stärks i vår övertygelse, men så många fler hoppar nog inte på tåget.

Vad mer?

The Specials gjorde comeback med Encore, även denna skiva har jag lyssnat mycket på. Inga revolutioner, men en solid comeback.

Joanne Shaw Taylor befinner sig i den knepiga genren bluesrock, som kan kännas hur trött och mossigt som helst, men Reckless Heart är en riktigt glad överraskning. Shaw Taylor både sjunger och spelar gitarr med en lågintensiv glöd. Klart otippat.

Juliana Hatfields Weird är något av en bagatell, men med många finurliga texter om att helst sitta hemma (Staying In) och åldras utan behag (Broken Doll).

Joe Jacksons Fool är kanske hans bästa album sedan Body and Soul.

Besvikelser?

Nej, egentligen inga, men Jenny Lewis skiva On The Line och Steve Earles hyllning till Guy Clark, Guy, har inte fångat mig vid de första lyssningarna (skivorna kom ut 22 respektive 29 mars, så jag har inte hunnit lyssna så mycket än).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar