I dag fyller Per Gessle 60 år - grattis!
Jag hyser en stor beundran för Gessle, men det betyder inte att jag lyssnar särskilt ofta eller mycket på hans musik. Gyllene Tider och Roxette har utan tvekan gjort kvalitativ pop, men det är ändå inte riktigt min kopp te.
Däremot är det svårt att inte imponeras av idérikedomen och produktiviteten hos en popentusiast som Gessle. Han är uppenbarligen helt besjälad av musiken.
Födelsedagen innebär också skivsläpp för senaste projektet, Mono Mind. Det är ett något krystat upplägg där Gessle först nu avslöjar att han ligger bakom.
Mono Mind har fram till nu sagts vara ett band med fyra - fiktiva - karaktärer. Men i själva verket är det Gessle och hans team Christoffer Lundquist, Clarence Öfwerman och Helena Josefsson som utgör kärntruppen.
Mono Mind har uppenbarligen rönt vissa listframgångar med tidigare släppta singlar. Albumet låter som väldigt mycket annan listpop i dag. För mig är det rätt anonymt, plastigt och blippigt och bloppigt, men återigen - det är svårt att inte beundra Per Gessles initiativkraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar