Doro Pesch hade en sådan kreativ rusch att hon tänkte sig att släppa två skivor - en rockigare och en med mer tonvikt på ballader. Men sedan slogs skivorna ändå ihop och blev de 25 låtar vi får höra på Forever Warriors/Forever United.
Alla 25 låtarna är inte lika fantastiska, men ändå en stark uppvisning av mångsidighet.
Doro Pesch har själv berättat att Lemmys död påverkade henne starkt och stimulerat hennes kreativitet. Hon hyllar Lemmy genom att bland annat sjunga in Motörheads Lost In The Ozone och genom specialskrivna låten Living Life To The Fullest.
Heavy metal-konnässörer är inte alltid förtjusta i Doro Peschs lite för "lagom" musik, men jag tycker hon håller sig i traditionens mittfåra på ett väldigt bra sätt. Hon är inte för mjäkig och samtidigt inte ute och vinglar i genrens extrema utmarker.
Hon avslutar albumet med Metal Is My Alcohol, en lagom corny text som blandar tyska och engelska. "Es gibt nichts besseres auf der welt" - så sant som det är sagt.
Årets bästa skivor: 9. Linda Thomson Presents: My Mother Doesn't Know I'm On The Stage, Diverse artister
Årets bästa skivor: 10. Åska, 500 Mil
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar