Neko Case är oerhört produktiv, men det är inte alltid soloskivor hon producerar.
Sålunda har vi fått två skivor med The New Pornographers och en skiva med Case/Lang/Veirs sedan Neko Case senast gav ut en soloskiva, 2013.
Men oavsett så är Hell-On efterlängtad, och den håller samma höga ambitionsnivå och kvalitet som föregångaren The Worse Things Get, The Harder I Fight, The Harder I Fight, The More I Love You.
Faktum är att Neko Case höga kvalitetsnivå kan vara hennes största problem. Lite som Elvis Costello. Det blir så perfekt, så väl avvägt och så noga producerat att man som lyssnare letar efter misstag i stället för att till 100 procent njuta av musiken.
På scen är Neko Case rolig, avväpnande, sarkastisk. Lite av de glimtarna skulle jag gärna höra även på skiva. Nu blir resultatet absolut oklanderligt, men det skulle inte skada med en och annan chansning.
Årets bästa skivor: 8. Forever Warriors/Forever United, Doro
Årets bästa skivor: 9. Linda Thomson Presents: My Mother Doesn't Know I'm On The Stage, Diverse artister
Årets bästa skivor: 10. Åska, 500 Mil
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar