När jag blev musikintresserad så delade jag upp musiken i två kategorier - rolig musik och tråkig musik. (Jag var inte så raffinerad på den tiden.)
Rolig musik - det här var 70-tal - var pop, hårdrock, ibland disco. Ibland punk. Tråkig musik var allvarsamma trubadurer som sjöng om politik, svår jazz eller funk, symfonirock, visor...
Skälet till att jag tänker tillbaka på detta är att även 2018 innehåller en mängd tråkig musik. Artister som gör det för svårt för sig, som knappt verkar gilla musik men som fastnat i det som ett yrke. Hur ofta hör vi renodlad spelglädje på de skivor som ges ut nu för tiden? Nästan aldrig.
Issa Oversveens radiovänliga hårdrock är däremot rolig musik. Refränger, melodikrokar, lagom bombastiska arrangemang och en sångerska som vet hur man använder en tonartshöjning.
Hela skivan, Run With The Pack, är bra, men Talk To Your Heart och Bittersweet höjer sig över mängden. Riktiga powerballader som borde kunna vara radiofavoriter.
Nu hoppas jag bara att Issa kommer till Sverige på turné. Det vore en triumf för rolig musik.
Årets bästa skivor: 4. Queer As Folk, Grace Petrie
Årets bästa skivor: 5. Kritstrecksränder och missiler, Docenterna
Årets bästa skivor: 6. Blueprint, Alice Bag
Årets bästa skivor: 7. Hell-On, Neko Case
Årets bästa skivor: 8. Forever Warriors/Forever United, Doro
Årets bästa skivor: 9. Linda Thomson Presents: My Mother Doesn't Know I'm On The Stage, Diverse artister
Årets bästa skivor: 10. Åska, 500 Mil
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar