Anna Charlotta Gunnarsson och Christel Valsinger i 500 Mil må se ut som en kvinnlig motsvarighet till The Proclaimers på sina promobilder, men deras musik bär mer släktskap med ett slags svensk pop som var stor i slutet på 80-talet och början på 90-talet.
Jag tänker på Pontus & Amerikanerna eller David Shutrick eller även Docenterna, i vissa stunder. Ganska snäll, finurlig pop med texter om alltifrån skoltiden till sexuella trakasserier. En typ av popmusik jag gillar och har saknat.
När 500 Mil är som bäst sitter pophookarna klockrent och vardagsskildringarna är som små noveller. Exempelvis Kalle jag har din jacka kvar eller Chokladmuffins, goda april 1981.
Det känns lite svajigare i balladerna, de bär inte alltid till 100 procent. Men så länge 500 Mil gör snärtig pop så är de lysande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar