För mig var grungen obegriplig, jag tyckte det lät för jävligt, rent ut sagt. De enda band som var i närheten av grungevågen som jag gillade var Smashing Pumpkins och Hole. Men de var för poppiga för att vara riktig grunge. Belly och Breeders gjorde ibland schyssta saker, och även de fanns ju i utkanten av grungen.
För mig var 90-talet i stället en blandning av gamla 70- och 80-talsartister som gjorde mig besviken, samt en aldrig sinande ström av så kallade lovande band och artister, som också gjorde mig besviken. 90-talet, kort sagt, var egentligen inget bra årtionde för musik.
En av de där lovande artisterna var Tracy Bonham, vars debutalbum, The Burdens of Being Upright, kom ut 1996. Hon fick något av ett minigenombrott, inte minst genom hiten Mother Mother.
Nu har hon spelat in skivan igen, originellt nog i tagningar som är långsammare än originalet. Skivan heter då Modern Burdens och släpps 11 oktober.
Här kan du höra hur oerhört långsamma de nya versionerna är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar