torsdag 31 januari 2013

Produktiv Earle släpper nytt

Steve Earle (& The Dukes & Duchesses, fast på omslaget är det bara Duchesses som får hamna innför en parentes...) släpper nya skivan The Low Highway 16 april.

Den produktive Earle hade faktiskt paus när det gäller studioalbum under 2012. Den utmärkta I'll Never Get Out of This World Alive (han släppte även en bok med samma titel) släpptes 2011.

Om du går till Rollingstone.com så kan du lyssna på Calico County. Låter stonesigt. Väldigt keefy gitarriff.

lördag 26 januari 2013

Slut med de gamla morgontidningarna - dags för en ny


Först slutade jag prenumerera på Dagens Industri, sedan på Svenska Dagbladet och i tisdags, 22 januari, fick jag sista numret av Dagens Nyheter.

Det är ett beslut som har vuxit fram under några års tid. En växande trötthet och irritation över världsbilden som sprids, över den ökade politiseringen även av nyhetssidorna i morgontidningarna.

Vad som är politiskt möjligt i dagens Sverige bestäms faktiskt av dessa tidningars skribenter.

Det är faktiskt rent löjligt hur enfaldiga (i ordets rätta bemärkelse) de politiska tyckarna är. De sägs ju vara "oberoende bedömare", "analytiker" men förmedlar i själva verket en oerhört enhetlig borgerlig världsbild. Det gäller alla från Maria Crofts i DN till Mats Knutson i SVT och K-G Bergström i Expressen. Och Lena Mellin i Aftonbladet. Mellin förutsätts ju i någon mening vara socialdemokratisk, men vi vet att sådana beteckningar nuförtiden är fullständigt meningslösa. Vad är en socialdemokrat, i dagens läge? Ingen vet.

Alla journalister i de stora medierna sprider samma bild av vad som är möjligt och inte möjligt, i politisk mening.

Då är det inte konstigt att en tröttnar, om en vill ha ett annat samhälle än det vi har nu. För förändring är inte möjlig enligt storstadsmediernas journalister. Allting som avviker en millimeter från etablerad borgerlig sanning tolkas som galenskaper och extremism.

Det handlar naturligtvis inte bara om vad politiska journalister och tyckare skriver. De stora, etablerade medierna sprider en borgerlig världsbild i allt från kändisintervjuer till reportage om heminredning. 

Den tekniska utvecklingen gav oss, i antal räknat, en större mångfald. Fler tv-kanaler. Internet med oräkneliga sajter och forum. Men vad hände med åsiktsmångfalden? I televisionen är den frånvarande - i princip. Visst har Sveriges Television fortfarande en ganska imponerande bredd, om vi räknar in kulturutbud och dokumentärer. Motsättningar får vi se i vissa debattprogram, men då mest som underhållning. Jaja, du som tycker si och du som tycker så får puckla på varandra lite grann. 

Och utbudet i TV3 och uppåt på kanalskalan är så likt att ingen kan skilja den ena kanalen från den andra. 

Jag skulle vilja hävda att TV4 är rikslikaren. Det är så man "ska vara", enligt etablerad sanning. TV4 är mittfårans mittfåra, i bekväm högerfil. Du ska vara KONSUMENT. Konsument av vin och mat, av heminredning, resor, bostäder. Politik är fult, det ska du inte diskutera. Du ska inte bry dig om vad som händer i världen (om det inte samtidigt är något behjärtansvärt ändamål - gärna gulliga barn med stora ögon! - som mest syftar till att mjuka upp vissa företags varumärken). TV4:s programledare får sedan ökad exponering i kvällstidningarna och förmedlar vidare den bild som gäller.

Kvällstidningar? Jag var länge en envis försvarare av kvällspressen. De GÖR faktiskt vissa avslöjanden som gör skillnad. Obekväm journalistik för makthavarna. Vissa gånger... Och jag läser gärna Aftonbladets och Expressens kultursidor, det skäms jag inte för. Men nog är även kvällstidningarna på väg att fasas ut från mina medievanor. Inget snack om saken.

Motbilder då? Ja, det är klart att det finns. Och om vi inte börjar leta upp dem och stödja dem, så kommer vi snart bara ha kvar sörjan som jag beskriver ovan. 

Jag läser ETC, Arbetaren, Feministiskt Perspektiv, Fria Tidningen (och Stockholms Fria), Flamman och Proletären. Exempelvis. Av dessa har jag nog mest utbyte av Arbetaren, som ju har en rik tradition av inte minst alternativ kulturjournalistik. De kultursidor tidningen har nu är riktigt bra.

Ovan nämnda medier har naturligtvis sämre resurser än de stora riksmedierna. Det ger kvalitetsbrister. Men är bara ännu ett argument för att stödja dem. Den värsta fotriktigheten som man tidigare förknippat med vänstermedier tycker jag har försvunnit. I stället finns det nog mer humor och självdistans än vad som funnits tidigare.

ETC har aviserat att man tänker bli dagstidning, innan valet 2014. Briljant idé. Omöjlig, naturligtvis, enligt rådande logik. Men visst är vi trötta på att höra att saker är omöjliga? Det struntar vi i, och ser till att det blir möjligt i stället. Eller hur?

onsdag 23 januari 2013

Mattias Alkberg har ett nytt band


Mattias Alkbergs nya band eller projekt heter Mattias Alkbergs begravning.

Enligt Alkberg själv kommer albumet, som heter samma sak som bandet, 20 februari. En singel, eller snarare ep med fyra låtar, som heter Skända flaggan släpps 30 januari.

Ovan ser ni singelomslaget, som är snyggare än albumomslaget. Det är en målning av Karin Mamma Andersson, som heter Grå dagar.

lördag 19 januari 2013

Osslers starkaste skiva?


Vi känner Pelle Ossler som gitarristen som tröttnade på Wilmer X och inledde en solokarriär som är något helt annat - och helt eget - inom svensk rock. Ossler ses också vid sidan av Thåström och, ärligt talat, Osslers insatser var det enda jag hade någon behållning av när jag såg Thåström på Cirkus senast.

Ossler har nu, om vi räknar in Stas som släpps i januari, åstadkommit sex egensinniga album i eget namn. Egensinnig kan tolkas som experimentell, men så vansinnigt experimentell är Ossler egentligen inte (bortsett från en del skramlande ljudeffekter). Musiken är ganska traditionell rockmusik, inte helt olik det som hans kollega Thåström pysslar med nu för tiden.

Det är snarare Osslers uttryck som är eget, en egen röst, ett eget språk. Ämnesvalen för texterna. Jag tror jag skulle kunna ana en Ossler-text om den bara stod skriven på ett vitt papper.

Han är en av få svenska rocktextförfattare som känns LITTERÄR, och det menar jag bara positivt. Flera av hans texter känns som små noveller - jag tänker på låtar som Ingen visa, Luften är fri, Över taken här i stan eller Monsterman. Eller för all del, Huset vid sjön på den här skivan.

Ossler målar upp bilder som sätter i gång min fantasi. Vem är Monsterman, som har "rätt att leva och att få vara i fred"? Eller kvinnan i Ett brus, som "kommer från Karelen". Vem är hon?

Jag har två favoritalbum med Ossler, å ena sidan den spretiga dubbeln Desorienterad, å andra sidan den strama, väl sammanhållna Krank. Nya skivan Stas känns ungefär som Krank. En väl sammanhållen skiva med i grunden ganska enkla melodier och ett enhetligt uttryck rakt igenom. Det kan vara hans starkaste skiva, hittills. Jag måste lyssna en längre tid för att kunna avgöra det.

Ossler har också hittat melodierna - Fåglar faller, Solen och ängeln och Grisarna och flugorna har rentav P4-potential...

Kanske närmar sig Ossler åtminstone ett kommersiellt minigenombrott? Stas låg ganska högt upp på CDON.se:s förhandsbeställningslista tidigare i januari (som dock förvisso är en svag skivförsäljningsmånad).

Skivan släpps 30 januari.

torsdag 17 januari 2013

Billy Braggs nya kommer 18 mars



18 mars släpps Billy Braggs nya skiva Tooth and Nail, som är hans första skiva på fem år.

Vilket ju inte är riktigt sant, även om Mr. Love and Justice, som kom 2008 kan sägas vara hans senaste "riktiga" studioalbum.

Sedan dess har dock "mini-LP:n" Six Songs from Pressure Drop (musik från en pjäs) släppts, liksom Fight Songs (en samling med strölåtar som inte funnits någon annanstans) och Mermaid Avenue Vol. III (outgivna låtar från Woody Guthrie-projektet tillsammans med Wilco) släppts.

Och, ja, förresten - Billy Bragg har ju skrivit en bok också, The Progressive Patriot.

Så det är ju inte direkt så att han varit borta.

Men visst, det är kul att han är tillbaka i alla fall...

Tyvärr så låter smakprovet The Handyman's Blues (se videon ovan) precis som de flesta andra nya Billy Bragg-låtar. Det är naturligtvis en ballad och har naturligtvis inte jättemycket till distinkt melodi. Precis som alla hans låtar på Mr. Love and Justice.

onsdag 16 januari 2013

Willie Nile behöver ditt stöd



Willie Nile har spelat in nya skivan American Ride och använder nu Pledge Music för att samla in pengar för att finansiera distribution, marknadsföring, med mera.

Jag har skänkt tio dollar, det tycker jag du ska göra också. Se Willies trevliga video ovan.

Skänk pengar här.

måndag 14 januari 2013

Stefan Sundströms nya släpps 13 februari



Jag är en otrogen musiklyssnare, men Stefan Sundström är en av de där artisterna som jag aldrig kommer att släppa. Jag hävdar med bestämdhet att Sundström är underskattad och tycker det är synd att han inte har en större publik.

Nu har Sundström fått sparken från sitt storbolag (läs Sundströms egna kommentar i senaste ETC, hittar ingen länk på nätet) och kör i stället eget, när han släpper nya skivan Under radarn, som når skivdiskarna (finns det skivdiskar fortfarande?) 13 februari.

Smakprovet Hej Hej Hej Lou hör du (och ser) här ovanför.

söndag 13 januari 2013

Black Sabbath släpper nytt i juni

Det finns inget omslag, ingen låtlista och inget exakt releasedatum - men nu är det klart att Black Sabbath släpper nya skivan 13 i juni.

Det är första skivan med Ozzy Osbourne som sångare sedan 1978 års Never Say Die.

Som bekant är trummisen Bill Ward inte med. Lite överraskande är det Brad Wilks från Rage Against The Machine som trummar på skivan, när åtminstone jag trodde att det skulle vara Tommy Clufetos som trummade när Ozzy & Friends turnerade (i stället för Black Sabbath, när Tony Iommi behandlades för sin cancer).

Skivan är producerad av Rick Rubin.

fredag 11 januari 2013

Lisa Loeb gör comeback

Lisa Loeb, som vi allihopa minns från hitsingeln och videon Stay (I Missed You), gör comeback. Inte sedan 2004 har hon släppt en skiva med vuxenmusik (däremot barnskivor).

No Fairy Tale, som hennes tionde album heter, släpps 29 januari. Skivan innehåller tolv käcka bitar.

torsdag 10 januari 2013

Lovande band debuterar

Bleached, med systrarna Jessica och Jennifer Clavin, släppte 2011 tre lovande singlar, Carter, Francis och Searching Through The Past.

Sedan blev det tyst på skivfronten under 2012. Inte oväntat, eftersom Bleached jobbade på sitt debutalbum, som nu släpps 2 april.

Albumet heter Ride Your Heart och föregås av singeln Next Stop, som du kan provlyssna på här.

tisdag 8 januari 2013

Första David Bowie-skivan på tio år



Det här var verkligen otippat. Det är nio år sedan David Bowie turnerade senast och tio år sedan hans senaste skiva, Reality. Men i dag, på Bowies 66-årsdag, släpptes nya singeln Where Are We Now och 11 mars kommer nya albumet, The Next Day.

Många experter hade kallt räknat med att Bowie är pensionerad, men nu motbevisar han dem.

Något omslag till skivan är ännu inte offentliggjort, vilket gör att Itunes-förbeställningssidan ser lite lustig ut... TILLÄGG: Nu visar det sig att albumet tydligen ska se så där knäppt ut som det ser ut på Itunes. Alltså en slags parafras på omslaget till Heroes.

Såvitt jag kan se finns det inga uppgifter om att Bowie nu planerar att ge konserter, men fansen är säkert nöjda att han åtminstone släpper en ny skiva.

The Next Day är David Bowies 30:e studioalbum och är producerad av gamle samarbetspartnern Tony Visconti.

söndag 6 januari 2013

The Saints lever

Varje år är det några skivor som jag lyckas missa under året de kommer ut. King of The Sun med The Saints är en av de skivorna från 2012, som jag upptäckte bara här om dagen.

Chris Bailey lät The Saints-namnet vila i elva år, men sedan comebacken med Howling 1997 har han med jämna mellanrum släppt skivor under bandnamnet (även om Bailey själv är den ende permanente medlemmen och de övriga roterar friskt - bandet har enligt Wikipedia haft hela 35 medlemmar genom åren!).

King of The Sun är The Saints 14:e album och det fjärde på 2000-talet. Vid en första genomlyssning låter det fint, inte helt olikt skivorna när Bailey stod på topp, All Fool's Day och Prodigal Son från mitten av 80-talet.

fredag 4 januari 2013

Ron Sexsmith är tillbaka

Ron Sexsmiths senaste skiva var den utmärkta Long Player Late Bloomer från 2011.

4 februari släpper Sexsmith sin nya skiva, Forever Endeavour, hans tolfte album.

Sexsmith verkar ha fastnat i facket som lovande artist som aldrig säljer särskilt mycket skivor, och chansen är väl inte gigantisk att han bryter den utvecklingen med nya skivan.

Men de trogna fansen lär köpa även detta album.

onsdag 2 januari 2013

Ny skiva av Ronny Carlsson

Jag har helt missat att Ronny Carlsson nu faktiskt har gjort comeback, som jag spekulerade om i detta inlägg.

Såvitt jag begriper är skivan Det föll ett regn nyutkommen, under 2012. Tack för tipset, Michael Ardenheim!

Finns att köpa från Skåneton/Juell Records. På sajten kan du också provlyssna på fem av spåren. Låter fint!

tisdag 1 januari 2013

December månads mest spelade

Dessa låtar lyssnade jag oftast på i min Ipod under december månad:

1. Skiten vinner, Ulf Lundell
2. When You're Gone, You're Gone, Amy Ray
3. Famous Blue Raincoat, Leonard Cohen
4. Maraton, Alina Devecerski
5. Not Supposed To Sing The Blues, Europe
6. When I'm President, Ian Hunter & The Rant Band
7. Tough Love, Joel Plaskett
8. There Is A Valley, Bill Fay
9. Wishes and Stars, Harper Simon
10. Can't Stop, Issa