När jag summerat ett skivår brukar jag alltid ångra mig. Den skivan skulle ha varit med, den borde inte ha varit med.
2010 års förmodligen mest underskattade skiva - många, många mil från alla årsbästalistor - var
Nobody's Daughter av
Hole.
Courtney Love hade förhoppningar om att återigen ses som en betydande rockartist. I stället har hon hånats, inte så mycket för skivan som för ett antal odisciplinerade liveuppträdanden.
För vi vet ju att det är olika för män och kvinnor. När
Pete Doherty uppträder oberäkneligt så ses den manliga rockmyten fortfarande som beundransvärd. När Courtney Love gör samma sak ses hon som ett patetiskt fruntimmer.
Allt detta har gjort att
Nobody's Daughter har hamnat i skymundan. Skivan är ett öppet sår av samma slag som många manliga rockgenier hyllats för genom decennierna.
Letter To God är självbekännelse som är rent smärtsam att lyssna på. Vilsenheten i
Pacific Coast Highway är lika gripande som någonsin
John Lennons primalskrin från tidigt 70-tal.
Visst, det finns ett antal halvslarviga rocklåtar inslängda, men det vore synd att missa diamanterna i den här samlingen sånger.
Konstiga samlingsskivor finns det gott om. JJ Cale släpper den 7 februari skivan The Silvertone Years, en samlingsskiva som hämtar sitt material från de enda två skivor som han gav ut på skivbolaget Silvertone - Travel Log och Number 10.
