Sedan John Hiatt gjorde Bring The Family 1987 har han inte avvikit från sin huvudfåra. Hyfsat bredbent gubbrock, med aningen av countryinfluenser, har präglat skiva efter skiva.Till och från har det varit mer akustiskt, till och från mer elektriskt. Engagemanget har också gått upp och ned. På topp var det 2003 när han till och med lät bandet The Goners stå med på skivomslaget till Beneath This Gruff Exterior.
Därefter har följt tre sällsynt oinspirerade skivor innan årets Dirty Jeans And Mudslide Hymns. Det är ingen ny klassiker vi talar om, men engagemangsnivån är klart högre än på flera år.
Hiatt har hittat den där mixen av mellantemporocklåtar (Damn This Town, Detroit Made) och ballader (Til I Get My Lovin' Back, When New York Had Her Heart Broke) som varit så framgångsrik på så många skivor.
Nu kan han få komma till Stockholm också, det vore väl trevligt?
Årets bästa skivor: 9. Night of Hunters, Tori Amos
Årets bästa skivor: 10. Lulu, Lou Reed & Metallica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar