Min process för att utse årets bästa skivor blir alltmer rigorös. Det är bara delvis ett skämt.Just nu har jag en shortlist med 18 skivor - Wicked Will av The Ettes är en av de 18 - som ska bantas till tio. Från 1 december är det sedan dags att börja räkna ned, från placering nummer tio till nummer ett, 2011 års bästa skiva.
Detta missgynnar naturligtvis skivor som exempelvis kommit i november (för att inte tala om skivor som släpps i december, men de brukar vara väldigt få).
Det är självklart att du hinner fatta om en skiva som släppts i januari är ett mästerverk eller inte, medan en novemberskiva kan slinka med för att den gjorde ett väldigt bra första intryck.
Sammanställningen av tio-bästa-listan får inte vara för taktisk, men ibland hemfaller även jag åt detta: Har jag med tillräckligt många nyare artister? Hur är blandningen män-kvinnor? Soloartister kontra grupper? Svenska skivor kontra utländska?
Jag vet redan att jag är extremt konservativ och tämligen inskränkt vad gäller genrer. I princip gillar jag bara artister som debuterade på 60- eller 70-talet. Möjligtvis 80-talet. Det hindrar inte att det slinker in en och annan som faktiskt debuterade på 90- eller rentav 00-talet. Jag tror dock inte att det blir någon 10-talsdebutant på årets lista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar