Jag är hopplös när det gäller PJ Harvey. Jag vet aldrig om jag älskar eller hatar hennes musik.Senaste skivan White Chalk var förvisso helt hopplös. Det står jag fortfarande fast vid. Och hennes tidiga skivor låter så himla... 1993.
Men To Bring You My Love har tidlös styrka. Uh Huh Her är fortfarande helt okej, liksom Is This Desire? och Stories From The City, Stories From The Sea.
Let England Shake fick jag första smakprovet på via någon engelsk tv-show, som någon lagt ut på Youtube. Jag kan inte säga att jag var övertygad efter det.
Men nu när hela skivan finns tillgänglig står det klart att PJ Harvey gjort årets hittills bästa skiva. Visserligen är konkurrensen näst intill obefintlig, men Let England Shake är helt klart en skiva som står ut.
Englands blodiga sekel som kolonialmakt tycks vara ett övergripande tema, även om jag inte är säker på exakt vilken sida som PJ Harvey egentligen landar på.
Det viktigaste är att PJ Harvey än en gång lyckas engagera genom att oroa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar