Jag begriper inte Sarah Waters storhet

Det är säkert väldigt heteromaskulint av mig, men jag begriper inte Sarah Waters storhet. Jag vet att hon är hyllad som få, bland annat för hennes skildringar av homosexuellas liv. Till exempel i andravärldskrigsmiljöer, som i boken The Night Watch, som jag just nu läser.

Det är bitvis fina, känsliga skildringar av fyra personers liv, Kay, Helen, Viv och Duncan. Och visst: nog är det oplöjd mark att reda ut vilket liv man hade som homosexuell under andra världskriget, en period då män skulle vara män och kvinnor i än högre utsträckning skulle sköta markservicen.

Men nu, när jag kommit tre femtedelar in i boken så undrar jag bara: Blir det inte mer än så här? Jag har inget behov av "action" i de böcker jag läser, men Night Watch är så himla... stillsam. Kanske till och med tråkig.

Night Watch blir nog enda boken jag läser av Sarah Waters.