fredag 31 juli 2009

Ärligt självporträtt

Jag har haft svårt för Ann Heberlein som debattör. Jag har i princip aldrig hållit med henne om någonting.

Jag läste några intervjuer inför boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Nu har jag också läst själva boken. Den känns extremt ärlig. Det är inget smickrande självporträtt.

Bitvis får jag en flashback till Lars Noréns dagbok när Ann Heberlein beskriver sina kläder, sina medieframträdanden, sina föreläsningar, alla sina uppdrag. Heberlein tillhör den framgångsrika tjattrande jetsetklassen i Sverige, som har tillträde till alla de fina talarstolarna och intervjumikrofonerna. Samtidigt mår hon så dåligt att döden verkar vara enda utvägen bort.

Hennes bipolära sjukdom yttrar sig i hypomani ("världskrig i hjärnan") och sedan depression ("det svarta, bottenlösa").

Flera gånger när jag läser kommer jag på mig med att tänka: Herregud, som hon flänger och far och sliter sig själv itu med tusen saker, inte undra på att hon blir sjuk. Krav från alla håll, men också en stark egen vilja att vara överallt hela tiden. Det blir splittrat, sjukt splittrat.

Boken är lättläst, men för den skull är inte texten njutbar. (Och det är naturligtvis inte meningen heller.) Bitvis är det oerhört pratigt, vilket jag tolkar som en metod för att beskriva sjukdomen.

torsdag 30 juli 2009

Tjuvlyssning från Anomaly

Ace Frehley har lagt ut nya låten Outer Space på webben, för lite tjuvlyssning. Nya skivan Anomaly kommer 15 september.

Hon kan bli enorm

Laura Izibor är en av alla dessa artister som kan vara nästa stora grunka. Rolling Stone sade i juni att hon är en "artist to watch". Vibe utsåg henne till "next artist". 22-åriga Izibor - som bott i Dublin i hela sitt liv, född av irländsk mor, med nigeriansk far - kan alltså vara nästa stora irländska export.

Hennes debutalbum Let The Truth Be Told släpptes i juni och har som högst nått andraplatsen på den irländska topplistan, men har också gjort hyfsat ifrån sig i USA (27). I Sverige har skivan till och från legat högt på Itunes topplista, men ännu inte slagit sig in på den riktiga topplistan.

Musikaliskt är Let The Truth Be Told poppig R&B/soul som till och från är nästan obehagligt lättflytande. Den senaste singeln Don't Stay har lånat rätt mycket av Macy Grays genombrottshit I Try, men Izibor har inte samma raspiga karaktär i rösten.

onsdag 29 juli 2009

Ny roman av Denise Mina

Denise Mina har skrivit tre böcker om Maureen O'Donnell - den så kallade Garnetthilltrilogin - och tre böcker om Paddy Meehan. Nu har Mina möjligtvis påbörjat en ny trilogi. Still Midnight som släpptes 1 juli handlar om (den kvinnliga) Glasgowpolisen Alex Morrow.

Still Midnight är inte bara en kriminalhistoria, utan berör också frågor om invandring och assimilering. I en intervju på Orion Publishings hemsida berättar Denise Mina att de svårigheter som dagens invandrare möter liknar dem som de irländska invandrarna mötte när de kom till Skottland och England. ("No catholics" var förut en vanlig formulering när enklare jobb och lägenheter utannonserades.)

Denise Mina har en hög produktionstakt - förutom de tre O'Donnell- och de tre Meehan-böckerna har hon hunnit med ytterligare en roman, två pjäser och 13 nummer av serietidningen Hellblazer.

tisdag 28 juli 2009

Grattis Gösta på 70-årsdagen!

Rickie Lee Jones släpper ny skiva

Rickie Lee Jones nya cd Balm In Gilead släpps den 20 oktober. Det är hennes första skiva med originalmaterial sedan 2007 års Sermon On Exposition Boulevard.

Producent är David Kalish som även stod bakom 2003 års The Evening of My Best Day.

Säljpitchen om Balm In Gilead låter så här:

"This CD has already been described as Rickie's masterpiece. It is old school Rickie Lee with a voice that has grown deeper, yet is ageless. Some of the songs on the CD took two decades to finish and this is reflected in the depth of the lyrics as well as the style diversity. This heartbreaking yet rewarding compilation covers the full range from despair to innocent love."

lördag 25 juli 2009

Elvis Costello med gäster

Jag var skeptisk till programmet Elvis Costello med gäster, men lördagens avsnitt med She & Him (M. Ward, Zooey Deschanel), Jenny Lewis och Jakob Dylan var fantastiskt.

Unga "showbiz kids" var temat för veckans program och såväl Deschanel som Lewis och Dylan har ju föräldrar som varit eller är i showbiz.

Jenny Lewis framstod i sammanhanget som en gigant, både sång- och låtskrivarmässigt medan Jakob Dylan tyvärr gav ett lättviktigt och lite fumlande intryck.

Programmet kan ses här i en veckas tid från nu (25 juli).

fredag 24 juli 2009

Svenskar dödar utomlands

I natt dödade svenska soldater tre motståndare vid strider i norra Afghanistan, rapporterar SvD. Två motståndare skadades.

Det här är en konsekvens som sällan diskuterats i debatten. En och annan debattör har nämnt risken att svenskar dödas i strider utomlands. Men att svenskar dödar andra i samma länder?

Är detta verkligen vad svenska folket vill? Att svenskar dödar och - kanske nästa gång - dödas i strider i oroshärdar runt om i världen?

Och framför allt: Bevarar vi fred? Skapar vi fred?

torsdag 23 juli 2009

Sveriges mest underskattade artist

Oksanens nya på gång

Det dröjer till den 29 januari innan Sofi Oksanens senaste bok Utrensning (Puhdistus) kommer på svenska, men Albert Bonniers Förlag har redan börjat puffa för den på sin sajt.

Den finns också upplagd på en del boksajter, till exempel Bokus.

En liten del av beskrivningen av berättelsen låter så här:

"Aliide hittar den avsvimmade Zara under en björk utanför sitt torp i Estland. Det är strax efter murens fall."

onsdag 22 juli 2009

Utan glasögon i New York

Det mest sensationella med Ingrid Michaelsons nya album Everybody som släpps den 25 augusti kan mycket väl vara att hon inte har sina Lisa Loeb-glasögon på sig på omslaget.

Michaelson, 30, har med albumen Girls and Boys (2007) och Be OK (2008) etablerat sig som en singer-songwriter i den lättare skolan. Precis den sortens musik som platsar i amerikanska tv-serier om 18-åriga ungdomar som spelas av 26-åriga skådespelare.

Åtta av tio gånger låter det alldeles för tramsigt, men ibland är det perfekt musik att städa eller diska till.

Ingrid Michaelson är också en hejare på sociala medier, med mängder av Twitterinlägg varje dag. Hon har respektabla 21 000 followers.

PS: Fast nu är jag orättvis, hon hade faktiskt inte glasögonen på sig på förra skivan Be OK heller. DS

tisdag 21 juli 2009

Nytt material av Docenterna

Det är lite pinsamt att jag först nu upptäckt att Docenterna spelat nytt material vid en radiospelning i Radio Stockholm den 28 april. Här kan man fortfarande lyssna på radiospelningen.

Låtarna som framfördes var:

Flyger igen
Jag hänger kvar
Utan dig
Koma
En annan nu

Alla är nya, utom givetvis Utan dig, den gamla favoriten från På lyckliga gatan. Den nya skivan släpps i höst. Enligt Joppe Pihlgrens uttalande under radiospelningen har Docenterna 20 nya låtar, varav åtta hade spelats in när sändningen gjordes och åtta ytterligare skulle spelas in. (De fyra resterande då? De kanske sparas till en regnig dag?)

måndag 20 juli 2009

De 20 bästa Dylansångerna?

Tidningen Mojo har försökt utse Bob Dylans 20 bästa sånger. Det är naturligtvis näst intill omöjligt.

Det är alltid kul att se vilka "udda" val som någon gör. Mojo har exempelvis listat Mississippi från Love and Theft och Every Grain of Sand från Shot of Love. Lejonparten av låtarna är dock från Dylans mest kreativa period, 1964-1966.

Jag väljer nog ungefärligen samma låtar som Mojo, mina "udda" val stannar nog vid Sign On The Window från New Morning.

söndag 19 juli 2009

Extraordinär comeback


Det är 17 år sedan Buffy Sainte-Maries senaste studioalbum med originalmaterial släpptes. Då hade det gått 16 år sedan skivan dessförinnan...

67-åriga Sainte-Marie (hon fyller 68 den 2 augusti) har naturligtvis inte legat på latsidan, hon har tusen engagemang utanför musiken. Inte minst kampen för Nordamerikas ursprungsbefolkning. Det är ändå högst välkommet att hon bryter tystnaden med Running For The Drum, som släpptes i USA i fjol och får europeisk distribution i år.

Skivan är en extraordinär provkarta av Buffy Sainte-Maries låtskrivartalanger. I stället för att begränsa sig, så visar hon prov på sin mångsidighet. Det är trots allt så att hon skrivit mycket mer än bara Universal Soldier och Soldier Blue. Running For The Drum är ett mästarprov: Professionellt uti fingerspetsarna samtidigt som det låter lekfullt och lätt.

No No Keshagesh handlar om männen som vill ta marken från ursprungsbefolkningen:

"Got Mother Nature on a luncheon date
They carve it up and call it real estate
Want all the resources and all of the land
They make a war over it; blow up things for it"

Ballader som Too Much Is Never Enough och Easy Like The Snow Falls Down påminner om att Buffy Sainte-Marie vann en Oscar för Up Where We Belong (som Jennifer Warnes och Joe Cocker sjöng på soundtracket till En officer och en gentleman). Fanns det någon rättvisa i världen skulle Too Much Is Never Enough vara nästa evergreen som plockas upp av coversångare över hela världen.

Utan att det blir spretigt adderar hon en jazzballad (When I Had You), en bluesgungare (I Bet My Heart On You, med Taj Mahal på piano) och ett riktigt rocknummer (Blue Sunday). En egen tolkning av America The Beautiful är kronan på verket.

I sin recension skrev Metro i London att "Buffy Sainte-Marie still kicks ass". Jag kunde inte summerat det bättre själv.

SD:s och PP:s framgångar gynnar oppositionen

Just nu verkar det som om Sverigedemokraterna och Piratpartiet når över riksdagsspärren. Enligt en mätning som publiceras i dag når SD 4,1 procent och PP 4,2 procent.

Samtidigt har oppositionen en tämligen klar ledning över regeringen, 48,1 procent mot 41,8 procent. I det här skedet verkar det alltså som om småpartiernas uppryckning gynnar oppositionen.

Regeringens verkliga problem är att folkpartiet, centern och kd är mindre än miljöpartiet och vänsterpartiet. Det är det som drar ned regeringen.

torsdag 16 juli 2009

Arnes klyschor är bäst

Arne Hegerfors är nestorn bland svenska sportkommentatorer. En legendar, kort sagt. Arne använder många klyschor och det är bara han som kommer undan med det.

Det här är mina favorit-Arne-klyschor:

1. Nästa mål är naturligtvis oerhört viktigt.
2. Spela vidare, säger domaren.
3. Det svåraste som finns i ishockey är att leda med 3-0.
4. Det var den berömda ketchupflaskan.
5. Peter Crouch är ju så oerhört lång och gänglig.
6. Han är en snabb, kvick spelare. (Han springer med snabba, kvicka steg.)

onsdag 15 juli 2009

Inga genvägar

Efter den första halvan av Då kan man lika gärna kittla varandra så börjar jag bli trött alla roller som radas upp, alla citat ur recensioner. Det känns plottrigt. Var är yrkesmannen Allan Edwall? Var är människan?

Men långsamt faller pusselbitarna på plats. Yrkesmannen och människan var omöjliga att skilja åt. För Allan Edwall kom jobbet först. Han var såväl skådespelare som regissör, teaterdirektör, författare och vissångare. Familjen hanns inte alltid med.

Yrket blev ett verktyg för att slåss för det han trodde på: Den lilla människans rätt att inte trampas på av överheten.

Allan Edwall lyckades förbli folklig samtidigt som han höll stenhårt på sin integritet. Inga reklamjobb, inget kändiseri eller hemma-hos-reportage. Han spelade Emils pappa och en rad andra Astrid Lindgren-roller och gjorde det med samma skärpa som han spelade Harold Pinter eller Hjalmar Söderberg. Det var inte tal om att göra det enkelt för sig själv eller se ner på publiken genom att förenkla eller fördumma.

Så här tyckte DN om boken. SvD tyckte nog någonting också, men deras recension verkar inte finnas på nätet.

"Quirky" och "arty"

Det finns några grundregler om du vill vara en "quirky" och "arty" rockstjärna. Du ska göra lite slängig och svängig musik och sjunga på ett distinkt och utlevande sätt.

Du ska klä dig så att du sticker ut från mängden. För kvinnor rekommenderas "tokig tant med många katter"-looken. Miss Li är en typisk svensk rockstjärna som är "quirky" och "arty".

Du ska gärna ha lite kontroversiella texter också. Engelska Florence Welch som är kvinnan bakom Florence + The Machine har en kontroversiell text om ett par som misshandlar varandra i Kiss With A Fist. Följdaktligen har låten blivit en hit. Debutskivan Lungs är också en smärre försäljningssuccé, men ännu inte i Sverige.

Jag kan bli trött på dessa manierade artister. De ska verka så himla udda och tokiga, men till vardags handlar de på Tesco som alla andra. Men okej, Florence Welch är inte helt talanglös. Kiss With A Fist är en klistrig hit och en handfull andra låtar är också helt okej. Om hon taggar ned ett varv eller två, så kan Florence + The Machine bli riktigt bra.

tisdag 14 juli 2009

Synd på lovande ansats

Ibland när jag läser debuterande svenska författare känner jag mig lika kulturfientlig som Göran Hägglund. Jag läste ett utdrag ur Ida Sälls debutbok Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet i tidningen ETC och tyckte de små styckena ur barndomsmiljöer kändes intressanta.

Boken blev dock en lätt besvikelse. Barndomsskildringarna är bitvis dråpliga, ofta lakoniskt formulerade så att man känner igen barnets ofta mystiska tillvaro. Men att blanda in Ikarosmyten och texter om fotbollsspelaren Kennet Andersson känns sökt och drar ned intensiteten i boken som helhet.

måndag 13 juli 2009

Politikens Britney

Sarah Palin upphör inte att fascinera. New York Times ägnar stort utrymme åt att försöka förstå vad som egentligen låg bakom Palins avgång från guvernörsposten i Alaska.

Kolumnisten Frank Rich konstaterar att Palin egentligen brutit mot alla regler om hur man ska uppföra sig inom republikanerna och ändå är hon den dominerande figuren inom partiet. "She broke the G.O.P. and now she owns it", konstaterar Rich.

Just nu känns Sarah Palin som politikens Britney Spears, och det menar jag inte nödvändigtvis som ett förklenande argument. Snarare ser vi hur Palin, precis som Spears, gått igenom en period av stenhård mediegranskning, följd av ett sammanbrott (guvernörsavhoppet) och sedan... en återuppståndelse? Britney Spears spelar på Globen i kväll.

söndag 12 juli 2009

Emily Jane White till Sverige

En av årets mest beroendeframkallande artister kommer till Sverige. Emily Jane White spelar i Stockholm den 5 september. Spelplats är ännu ej offentliggjord.

Om ni vill ha ett smakprov på hur Emily Jane White låter bör ni givetvis köpa hennes debutskiva Dark Undercoat.

Det går också att lyssna på Hole In The Middle från en sändning på NPR.

Emily Jane White arbetar med att färdigställa sitt andra album med trolig release i höst eller vinter.

Imperiet eller Ebba?

Till skillnad från de flesta musikkritiker tycker jag Thåström har blivit astråkig när han vridit ned tempot och tonläget i sin solokarriär. Jag har extremt svårt för hans två senaste soloskivor.

I våras aktualiserades debatten om vilket av Thåströms två populäraste band som fortfarande håller. Imperiets samlingsbox Silver, guld och misär har också initierat en märklig debatt på Expressens kultursida om det var Broder Daniel eller Imperiet som var posörer. Jag har ingen åsikt, eftersom jag knappt hört Broder Daniel sedan debutskivan.

Den viktigare debatten är: Håller Ebba Gröns respektive Imperiets musik fortfarande? Om jag tvingades välja vilket band jag skulle behålla i min skivsamling så vinner Ebba Grön ganska lätt. Debutskivan We're Only In It For The Drugs känns något daterad, men uppföljarna Kärlek och uppror och Ebba Grön är fortfarande utmärkta. Ebba Grön släppte också några av de bästa singlarna som gjorts i Sverige.

Imperiet då? Första skivan Rasera var egentligen rätt lik Ebba Gröns sista skiva. Lite mer muskler, lite mer musikalisk variation, men uttrycket var rätt likt. Blå himlen blues är den populäraste och mest tidstypiska Imperietskivan, med ett 80-talssound som inte låter helt smickrande i dag. Och Staten och kapitalet är en bättre proggcover än Fred. Imperiets två sista studioskivor, Synd och Tiggarens tal, är rejäla haverier med få förlåtande undantag.

lördag 11 juli 2009

Bergman prisad

Marie Bergman, vars senaste skiva jag lovordade här, har återigen tilldelats ett pris. Denna gång rör det sig om Västerviks visfestivals stipendium till Fred Åkerströms minne.

"Det här betyder mer än alla andra utmärkelser. Visan har varit mitt musikaliska hem sedan jag var 14 år", säger Marie Bergman i en skriftlig kommentar.

fredag 10 juli 2009

Beatlemania är här igen

Den 9 september släpps Beatles samlade skivproduktion i remastrade versioner. För 16 cd och en dvd betalar du det facila priset 2 399:- hos CDON.se





(Det är för stereoversionen, monoversionen är 300 spänn dyrare trots att den har tre cd färre och ingen dvd.)

Du behöver naturligtvis inte köpa hela klabbet i en stor box, utan kan också köpa de individuella skivorna var för sig. Det är lite intressant att se vilka skivor som har flest förhandsbeställningar hos CDON.se.

Den samlade boxen har flest beställningar, därefter följer faktiskt Magical Mystery Tour, som ju är ett litet hopkok, i det närmaste en samlingsskiva med soundtracket från filmen med samma namn och sedan lite annat smått och gott, däribland singelspår som All You Need Is Love och Strawberry Fields Forever. Magical Mystery Tour släpptes faktiskt inte i albumform i Storbritannien förrän 1976. USA-utgåvan gavs ut samma år som filmen, 1967.

Dessa Beatlesskivor (remastrade versioner) är mest förhandsbeställda hos CDON.se just nu:

1. The Beatles In Stereo (box med 16 cd och 1 dvd)
2. Magical Mystery Tour
3. Revolver
4. Sgt. Pepper's Lonely Heart's Club Band
5. Help!
6. The Beatles (White Album)
7. The Beatles In Mono (box med 13 cd)
8. A Hard Day's Night
9. Abbey Road
10. Past Masters Volumes One & Two
11. Yellow Submarine
12. Beatles for Sale
13. Let It Be
14. Please Please Me
15. Rubber Soul
16. With The Beatles

torsdag 9 juli 2009

Nedräkningen är i gång

Det är bara 36 dagar till Premier League börjar, och bara 28 dagar till The Championship. Frånvaron av engelsk fotboll gör sommaren i ännu högre utsträckning till en ökenvandring.

Som tur är finns årets guider inför säsongerna 2009-2010 nu att köpa. De levereras cirka tre veckor innan säsongsstart. Jag brukar köpa Nationwide Football Annual samt Racing & Football Outlook Football Guide. De kompletterar varandra bra. Nationwide Football Annual är i fickformat, vilket är praktiskt.

Naturligtvis sker spelaraffärer även efter böckernas tryckning, men i övrigt är det de mest kompletta guiderna du behöver lusläsa innan säsongen startar!

Kan köpas via exempelvis Sports Books Direct.

Vanligheten klarar sig alltid

Reaktionerna på kd-ledaren Göran Hägglunds "försvar för vanligt folk" fortsätter att rulla in. I dag skriver DN:s krönikör Lena Andersson att vanligheten alltid klarar sig, eftersom den definitionsmässigt är månghövdad.

Konservatismen har alltid försvarat genanta idéer, menar Andersson:

"Om Göran Hägglund i stället hållit sitt tal i juli 1909 hade han, är jag rädd, motsatt sig allmän och lika rösträtt och kvinnor på universiteten, det som då var det kulturradikala idisslandet."

onsdag 8 juli 2009

Hägglund fick som han ville

Det tog några dagar, men till slut lyckades kd-ledaren Göran Hägglund provocera fram några motreaktioner med sitt tal om att företräda "verklighetens folk" mot "kulturvänstern". Tydligen finns det "vanligt folk" någonstans som struntar i konst, nedladdning och intellektuella resonemang.

Expressen har på kort tid haft hela tre inlägg där Hägglunds attack bemöts. Både MarieLouise Samuelsson på kultursidan och Aron Lund på ledarsidan tycker att Göran Hägglund ägnar sig åt populism, vilket inte är detsamma som att försvara eller företräda vanligt folk. Lund tycker rentav att kd nu börjar flirta med Sverigedemokraternas väljare.

Men Ankans kommentar är nog bäst.

tisdag 7 juli 2009

Nytt soloalbum av Jeff Lynne

Jeff Lynne har mycket på gång. Inte nog med att Lynne producerat fem låtar på Regina Spektors nya cd Far, senare i år väntas han släppa sin första soloskiva sedan 1990 års Armchair Theatre. (Electric Light Orchestras Zoom från 2001 var även den i praktiken en soloskiva.)

Till nyhetsbyrån Reuters sade Lynne tidigare i våras att soloskivan "gradvis" blir färdig.

"I can do 'em quick, but it depends whether you want 'em good or quick!"

Jeff Lynne spelar alla instrument utom stråkar på skivan.

Kluven känsla för livesamling

Jag tycker Mikael Wiehe är en av de största svenska låtskrivarna genom tiderna.

Det hindrar inte att Wiehe och kollegan Björn Afzelius många gånger har uttryckt vedervärdiga politiska åsikter.

Till exempel får jag nästan kväljningar av Tankar i Havanna från inspelningen från Montmartre 1983, som finns med på nyutgivna livesamlingen Olympiska nätter. Den naiva och/eller förljugna jämförelsen mellan diktaturen Kuba och demokratin Sverige luktar oerhört illa.

"Jag ser inga juvelerare eller pälsmånglare i stan
Jag ser heller inga utslagna eller rädda
Jag ser däremot att alla har arbete och ett eget hem
Jag tänker på hur vi har det därhemma"

De utslagna och rädda satt nog i fängelse allihopa när Afzelius besökte Kuba. Diktaturkramandet är det kors som Wiehe och många ur hans generation får bära. Vissa hanterar sina ungdomssynder väl, andra inte alls eller illa.

Musikaliskt är det desto roligare att höra Olympiska nätter, speciellt när Mikael Wiehe får utrymme för sina kompositioner och sin sång. Kom hem till mej är en svensk klassiker, liksom Victor Jara, Flickan och kråkan, Det räcker nu, Lindansaren, Titanic med flera. Tyvärr får vi inte höra Jakten på Dalai Lama, som jag fortfarande tycker är Wiehes bästa sång.

Enögda SvD

Svenska Dagbladets ledarsida måste vänstern alltid hålla rent till vänster. Lustigt nog måste högern aldrig hålla rent åt höger.

måndag 6 juli 2009

"Bo Bertilsson" har gått ur tiden

Vissa minns Lasse Strömstedt som kåkfararen som började skriva böcker. Jag minns honom framför allt som skådespelaren som spelade Bo Bertilsson, studierektor Jan Bertilssons bror i tv-serien Dubbelsvindlarna (som byggde på böckerna Dubbelstöten och Bakstöten). Tyvärr finns Dubbelsvindlarna inte utgiven på dvd, vilket föregångaren Dubbelstötarna gör.

Strömstedt och Björn Gustafson hade ett perfekt samspel när de fejkade brodern Bos död för att få ut försäkringspengar.

Lasse Strömstedt spelade också förnumstig bensinmacksföreståndare i filmen G, där han räddar Robban (Joakim Schröder) från en knarkartillvaro.

Lasse Strömstedt avled i lördags, vid 74 års ålder, efter en längre tids sjukdom.

söndag 5 juli 2009

Uppstekta nyheter

Sommarprogrammen har blivit en bra källa för kvällstidningarnas rubriksättare. Sommarpratarna tar ofta upp händelser som ligger långt tillbaka i tiden.

Således berättade Tomas Ledin att Bruce Springsteen fick bo i hans lägenhet. Stora rubriker i kvällspressen. Tricket var naturligtvis att läsarna skulle tro att Springsteen stannat i Ledins lägenhet under det senaste besöket i juni. Men Ledin lånade ut sin lägenhet 1988 (!), för mer än 20 år sedan.

I dag skriver Aftonbladet om att Lena Philipsson är sur på Stina Dabrowski för att hon ställt frågor om Philipssons barn. Också detta emanerar från ett Sommarprogram. Men själva händelsen ägde rum 1993.

Detta är naturligtvis inget nytt. Kvällspressen ägnar stor kraft åt att steka upp gamla nyheter och få dem att se nylagade ut. Läsarna känner sig lurade och det är kanske därför Aftonbladets och Expressens upplagor sjunker brant.

lördag 4 juli 2009

Ny skiva från Mark Knopfler

Den 16 september släpps Mark Knopflers nya skiva Get Lucky. Det är Knopflers sjunde soloalbum om man räknar in filmmusiksamlingen Screenplaying, men oräknat de individuella soundtracken.

Dire Straits hamnade på slutet i ett bombastiskt arenarocksfack som Knopfler aldrig var bekväm i. Hans soloskivor på 2000-talet är betydligt mer stillsamma och anspråkslösa affärer. Gitarrspelet används aldrig för att showa, utan nästan uteslutande för att förstärka melodin.

Det märks också att Mark Knopfler gärna gräver i engelsk, skotsk och irländsk folkmusik när han hämtar inspiration. Texterna låter numera som mininoveller om (nord)engelsk vardag.

Låtlistan till Get Lucky ser ut så här:

Border Reiver
Hard Shoulder
You Can’t Beat The House
Before Gas & TV
Monteleone
Cleaning My Gun
The Car Was The One
Remembrance Day
Get Lucky
So Far From The Clyde
Piper To The End

fredag 3 juli 2009

Det finns hopp

Jag vet inte riktigt vad som styr svenska folkets musiksmak, men den här veckan toppar Gasolins nysläppta samlingsskiva Masser af Succes GLF:s topplista över skivförsäljningen.

Masser af Succes är en sång som fanns med på Gas 5, bandets femte skiva från 1975, när Gasolin stod på sin absoluta topp. Det är en fin rockballad där Kim Larsen ifrågasätter framgången som rockstjärna. Bara några år senare stod bandets övriga medlemmar rådvilla på Arbetsförmedlingen, medan Kim Larsens solokarriär tog fart.

Gasolins musik håller fortfarande och som tur är har svenska folket inte glömt bandet.

torsdag 2 juli 2009

15 september släpps Ace Frehleys nya

15 september är nu det officiella releasedatumet för Ace Frehleys nya cd Anomaly. I dag offentliggjordes skivans reklamfilm. Ganska corny, men rätt söt ändå.

Pravda lever

Nu kommer vi få sex månader av oreserverade hyllningar till vår store ledare. Vem? Ja, Fredrik Reinfeldt. Bonnierpressen har värmt upp med några rejäla Pravdaartiklar de senaste dagarna.

I dag skriver Schibstedägda Svenska Dagbladet så poetiskt på ledarsidan:

"När Fredrik Reinfeldt gick ner för trapporna till Blå Hallen för att tillsammans med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso möta den internationella pressen var han lugnet självt."

Alla SvD-läsare kan glädja sig åt att Reinfeldt gjorde ett "säkert intryck" på presskonferensen och att han verkar vara riktig kompis med Barroso.

Jag kommer att tröttna på det här väldigt fort.

onsdag 1 juli 2009

Underbar protest mot gatumusikförbudet

Det gläder mig att så många gatumusiker gick ut på Göteborgs gator för att protestera i dag, 1 juli, när gatumusik förbjöds.

Det är viktigt att stå upp för yttrandefriheten när de repressiva krafterna vill tysta den.

Olle Adolphson var Bo Balderson

Enligt Magnus Sjöstedt, som skriver en understreckare i Svenska Dagbladet i dag, dolde sig visdiktaren och musikanten Olle Adolphson bakom författarpseudonymen Bo Balderson.

Enligt Sjöstedt finns det hundratals tecken i de utgivna böckerna på sambandet mellan Adolphson och Balderson. I understreckaren redogör Sjöstedt för tre sådana passager.

Magnus Sjöstedt ska avslöja Balderson mer systematiskt i en kommande bok.

DN hävdar dock att "säkra källor" tillbakavisar uppgiften att Adolphson var Balderson. Författaragenten Bengt Nordin säger till DN att Balderson fortfarande lever.