Imponerande comeback

Det är i dag exakt tre år sedan Ace Frehley valde att bli nykter. Det är 19 år och 11 månader sedan hans förra soloskiva, Trouble Walkin'.

Under de två decennierna kom saker ständigt ivägen för Frehleys egen musik. Var det inte spriten, så var det återförening med Kiss eller hundra andra saker. Det viktigaste är att han behövde bli nykter för att prestera en skiva som överträffade hans första soloskiva från 1978.

Ace Frehley har inte tappat sina fans eller sin status under bortovaron. Tvärtom har han hyllats av allt fler som en förebild och inspirationskälla. Vi som var i Globen 1996 när Kiss kom på återföreningsturné minns att Ace hälsades med stort jubel, den ende av medlemmarna som fick en egen talkör, vad jag kan minnas.

Det är också uppenbart att Kiss dragit på sig mycket missnöje från fansen när de låtit Tommy Thayer ta över Spaceman-sminkningen och göra en "budget-Ace". Kiss är "half a cover band" i dag, har Ace Frehley sagt.

Frehleys nya soloskiva Anomaly släpps via Itunes i dag och i cd-format på fredag. Efter några lyssningar står det klart att Frehley har lyckats. Skivan känns gedigen, genomarbetad och sammanhållen. De tolv sångerna (13, om du köper Itunesversionen) spänner från hård rock till poppigare tongångar och det bekanta instrumentalkoncept som Frehley jobbat med i hela sin karriär.

Jag hittar egentligen inget svagt spår, det finns desto fler höjdpunkter: standardrockarna Foxy & Free (kraftig blinkning till Jimi Hendrix i titeln), Outer Space och Pain In The Neck inleder stabilt.

Covern på Sweets Fox On The Run är kul och funkar som ett humörmässigt lyft. Sedan följer kraftigt Led Zeppelin-influerade Genghis Khan. Jag tycker låten funkar i albumsammanhanget, men jag lär inte lyssna på den separat.

Too Many Faces och Change The World är rockiga, men med melodiösa, lite Beatlesaktiga refränger. Space Bear är en rockig instrumental, återigen lite Zeppelinkänsla. A Little Below The Angels är skivans sockersötaste stund och det närmaste vi kommer en mjukballad, komplett med barnkörer och allt. Sister är en bekant rockare som funnits med i många år, bland annat live.

It's A Great Life är poppig, med lite småfunkig kompgitarr i verserna. Skivan avslutas med instrumentalen Fractured Quantum, med flera snygga gitarrslingor. Faktiskt kanske den bästa instrumentalen i Fractured-serien.

Ace Frehley har slängt upp ett riktigt äss på bordet med Anomaly. Återstår att se om hans gamla kamrater i Kiss kan kontra när de i oktober släpper Sonic Boom, bandets första skiva sedan 1998 års Psycho Circus.