Musik är en extrem färskvara. Hur många skivor som du lyssnade flitigt på för tio år sedan, tjugo år sedan kan du över huvud taget höra på i dag?Jag lyssnade mycket på Bob Hund på 90-talet. Obegripligt i dag. Jag köpte Kents fyra första skivor - i dag skulle inte ens en pistol mot mitt huvud få mig att lyssna på dem. Håkan Hellström, likadant. Kvalificerad tramsmusik, i mina öron.
En brittisk motsvarighet är P J Harvey, som jag på allvar trodde var VIKTIG musik när hon släppte skivor som Rid of Me och To Bring You My Love.
Det finns fortfarande låtar som känns småkul (Sheela-Na-Gig eller 50Ft Queenie är aldrig fel), men i det stora hela körde Harvey in i en återvändsgränd någon gång kring 1996 och har inte kommit ut. Så många fler idéer hade hon inte.
I dagarna släpps A Woman A Man Walked By, mer avskalad än flera av föregångarna. Men bristerna ligger som vanligt i låtmaterialet. Hon borde skaffat sig ett riktigt jobb för länge sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar