Linda Thompson släpper första albumet på över tio år

Engelska folkrockikonen Linda Thompson kan, om jag begriper det rätt, själv inte sjunga längre, på grund av åkomman spasmodisk dysfoni.

På nya skivan, som fått det vitsiga namnet Proxy Music (ungefär ersättningsmusik), så sjunger i stället bland annat hennes barn, Kami Thompson - till exempel på singeln The Solitary Traveller - och Teddy Thompson, samt artister som The Proclaimers, Eliza Carthy, Rufus Wainwright och Martha Wainwright.

De elva låtarna är dock skrivna av Thompson.

Som synes ovan har Thompson också lånat omslagsidén från Roxy Music.

Senaste skivan som Thompson var involverad i var My Mother Doesn't Know I'm On The Stage, där en rad artister sjöng gamla engelska music hall-melodier. Oväntat trevligt.

Nya albumet släpps 21 juni.

Veteraner från Deep Purple och Pink Floyd släpper nya skivor

Någon slags beundran måste jag hysa för veteraner som debuterade för mer än 50 år sedan och fortsätter att släppa skivor.

Deep Purple har under den senaste tioårsperioden släppt ett antal klart habila skivor. Bandet innehåller fortfarande tre medlemmar från sin förmodligen mest klassiska lineup, den så kallade Mark II - trummisen Ian Paice, basisten Roger Glover och sångaren Ian Gillan.

Nya albumet =1 är producerat av Bob Ezrin, precis som de två föregående skivorna. En singel släpps först på tisdag, 30 april.

Pink Floyd är ett minne blott. Roger Waters och David Gilmour står i varsin ringhörna och trummisen Nick Mason verkar ha gett upp eventuella medlingsförsök. 

David Gilmour ska nu släppa sin första soloskiva på nio år. Titeln är Luck and Strange. Första singeln heter The Piper's Call. Den påminner nästan om något som Mark Knopfler skulle ha kunnat peta ihop.

Deep Purples nya skiva släpps 19 juli.

David Gilmours album kommer 6 september.

Postumt album med Freddie Wadling

Freddie Wadling och gitarristen Henrik Cederblom spelade en del ihop i början på 2000-talet.

– Vi spelade också in då och då i min studio, för det fanns ett visst intresse från skivbolaget att göra en platta med oss. Av olika skäl fastnade det hela i maskineriet, men nu tänkte jag att det skulle vara kul att mixa och kanske släppa en vinyl, säger Henrik Cederblom, enligt Konstepidemin.

Enligt uppgift släpps skivan endast på vinyl, men tre låtar har släppts som ett digitalt smakprov.

Albumet släpps 31 maj.

Bonny Light Horseman släpper tredje albumet

Jag hade för mig att Bonny Light Horseman hade varit i gång längre, men deras debutskiva kom först 2020, uppföljaren 2022 och nu kommer snart deras tredje album.

I Know You Know och When I Was Younger har släppts som singlar så här långt.

Anaïs Mitchell, Eric D. Johnson och Josh Kaufman släppte en singel i fjol också, Once on Another Day, men det verkar ha varit en "lös" singel.

Nya albumet heter Keep Me On Your Mind/See You Free och släpps 7 juni.

Suss släpper femte albumet

Genren ambient country är ny för mig, måste jag erkänna. Jag tycker hur som helst att Suss nya singel Flight låter väldigt trivsam.

Jag har inte följt bandet tidigare, som har släppt fyra album till dags dato och nu har aviserat sitt femte.

Albumet heter Birds & Beasts och släpps 28 juni.

Knopfler lunkar vidare

Det finns något beundransvärt i att Mark Knopfler lunkar vidare i sin solokarriär.

Dire Straits blev enormt framgångsrika redan från start. Min gissning är att Dire Straits-skivorna fortsatt säljer mer än vad Knopflers soloalbum gör. Dire Straits mest spelade låt - ja, du vet vilken det är - på Spotify har över en miljard spelningar, den mest spelade solomelodin - What It Is - från Knopfler har 80 miljoner spelningar.

One Deep River är Knopflers tionde soloalbum. Om vi vinklar det positivt så är Knopfler konsekvent. Han mal på i sin fåra av gungande gubbrock i midtempo. Det är lite konturlöst, temperamentet är så dämpat att man absolut riskerar att somna, emellanåt.

Du måste lyssna koncentrerat, måste hänga med. Ungefär som i en av de där tv-serierna som utspelar sig i det norra England som Knopfler kommer ifrån. Det är mycket svartvitt, mycket regn, många mumlande samtal.

Knopfler lägger fortfarande snygga gitarrslingor, men det är länge sedan han fick ur sig en minnesvärd melodi. (Get Lucky från albumet med samma namn, tror jag)

Trots det kommer jag fortsätta följa honom. Konsekvent, även det.

Judith Hill släpper fjärde albumet

Judith Hill gjorde sig ett namn som bakgrundssångerska till bland andra Michael Jackson och Prince.

Hennes kommande fjärde soloalbum låter intressant, med en viss lutning åt blues. Titeln är Letters from a Black Widow.

Hittills har singlarna Runaway Train, Flame och Dame de la Lumiere släppts.

Albumet släpps 26 april.

Roffe Wikström firade 75 år

Är man svensk blueskung så firar man inte sin 75:e födelsedag med kaffe och tårta. I stället bjuder man in till konsert på Nalen med gästartister som Slim Notini, Lisa Lystam, Fredrik Karlsson, Jonatan Stenson, Bernt Andersson och Conny Bloom.

Sedan skivdebuten 1976 har Rolf Wikström hunnit med att vara kultfavorit, folkkär, bortglömd och sedan kultfavorit igen. Det har gått varvet runt, som för så många artister. 

Den folkkäre Wikström, som sjöng tonsatta dikter av Ferlin, får vi ingenting av i kväll. Vi får bara blues, i wikströmsk tappning. I över tre timmar får vi det mesta av det bästa, men inte riktigt alla skivor får någon låt med i leken, till exempel inte debuten.

Finast av alla är nog ändå fortfarande Vi ska bygga upp en kyrka och Solidaritet. 

Roffe, vi ser fram emot 80-årsdagen!

Läs gärna min intervju med Rolf Wikström, om hans senaste skiva (med mera)

Ännu mer AOR med Issa

Norska AOR-sångerskan Issa ska släppa sitt åttonde album till sommaren. Albumet heter Another World.

Första singeln är Armed & Dangerous, ett spår som inte avviker från den formel hon skapat. 

Albumet släpps 7 juni.

Annika Norlin släpper duoalbum med Jonas Teglund

Det finns bara ett fåtal svenska artister som har ett så starkt PR-game som Annika Norlin. Hon är en av dem som alltid får stor artikel i DN och, typ, inslag i Kulturnytt i SVT. Samt utrymme i alla de andra mindre medierna, så klart.

Jag säger inte att det är oförtjänt men ibland känns det som att medierna är lata, och väljer att uppmärksamma de artister som de alltid uppmärksammar. De som är lagom egensinniga. Lagom vältaliga. Lagom quirky.

Nu har Norlin gjort ett album med Jonas Teglund, En tid att riva sönder. Vi har fått två singlar så här långt, Jag hänger kvar och Full på dan.

Albumet släpps 19 april.

23:e albumet från Ani DiFranco

Ani DiFranco peakade kring millennieskiftet. Då var hon fortfarande så kreativ och utforskande, att hon fann det mödan värt att också spela i Sverige (och andra utkantsländer i Europa).

Nu känns det tyvärr som att hon gjort samma halvslappa album 10-12 gånger i rad.

Om det låter kritiskt i överkant, så kan jag kontra med att jag ändå anar någonting intressant i smakproven inför DiFrancos 23:e album.

Låtarna som släppts så här långt är Baby Roe, New Bible och The Thing At Hand.

Unprecedented Sh!t (alltså shit med utropstecken i stället för i) är titeln på nya skivan. Den släpps 17 maj.

Veteranpunkarna Cock Sparrer släpper nytt album

1972 bildades Cock Sparrer i London, föregångare till punk och oi. Och precis som alla punkband var man kraftigt influerad av pubrocken, man ökade bara tempot och attityden lite grann.

52 år senare ska bandet släppa sitt åttonde album, Hand On Heart.

Inför släppet har det kommit tre singlar, alla med samma recept - full fart framåt, men allsångsvänliga melodikrokar. Jag blir i alla fall väldigt uppåt av Cock Sparrers veteranpunk.

Albumet släpps 5 april.

Henning går tillbaka till rötterna (?) på sitt sjätte album

Henning har utvecklats stadigt under sina fem första album - från kraftigt Knopflerinfluerade debuten Galileo till 2022 års dubbelsläpp Blå lotus och Skymningsmusik för dagdrömmare.

Nu inbillar jag mig - och kan så klart ha fel - att Henning gör en vända tillbaka till rötterna. Första singeln Tack för besöket, från kommande skivan Cowboy från rymden, har samma vibbar som många av hans tidiga låtar. Mycket fingerplock, mycket JJ Cale-gung.

Albumet släpps 6 september.

The Decemberists gör comeback med nitton minuter lång singel

Comeback och comeback - det är sex år sedan The Decemberists förra album. Nu kommer en ny skiva, och det är ett dubbelalbum.

As It Ever Was, So It Will Be Again är titeln. De har släppt en singel som heter Joan In The Garden. Vad är det för speciellt med den då, tänker ni? Ja, en sak är att den är 19 minuter lång...

Albumet släpps 14 juni.

Richard Hawley släpper tionde soloalbumet

Richard Hawley är en av de där brittiska gentlemännen som svenska musikkritiker är så förtjusta i.

Själv har jag lyssnat med ett halvt öra på några av hans album, utan att fastna. Men nya singeln Two For His Heels har något filmiskt över sig som låter lite intressant.

Nya albumet heter In This City They Call You Love, vilket är en bra titel.

Albumet släpps 31 maj.

Bon Jovi släpper 16:e studioalbumet

Det sägs att Bon Jovi har sålt 130 miljoner album. Det är en osäker uppgift av flera skäl, inte minst för att ingen egentligen sammanställer global skivförsäljning. Men det låter åtminstone inte helt osannolikt när de officiellt har sålt 21,8 miljoner skivor i USA till och med 2018.

Slippery When Wet certifierades platina så många gånger att jag antar att de till sist bara slutade räkna.

Jon Bon Jovi har kvar spillror av sin forna röst, men bandet ger inte upp. Nu kommer sextonde studioalbumet som passande nog har titeln Forever.

Första singeln heter Legendary. Låter inte helt hopplöst.

Albumet släpps 7 juni.

Vila i frid, Karl Wallinger

Karl Wallinger har gått bort vid 66 års ålder, enligt flera medier. Wallinger blev först känd som medlem av The Waterboys. Han medverkade på bandets tre första skivor, när de fortfarande ägnade sig åt "big music", innan de folkmusikinspirerade albumen.

När Wallinger lämnade The Waterboys så bildade han bandet World Party, som släppte fem album mellan 1987 och 2000. Låtar som Ship of Fools, Put The Message In The Box och Is It Like Today nådde vissa framgångar till och med på den notoriskt svåra USA-marknaden. 

Jag var fascinerad framför allt av World Partys två första album, Private Revolution och Goodbye Jumbo, som jag fortfarande håller väldigt högt.

Wallinger gav konsertbesökarna på Konserthuset, efter Goodbye Jumbo-skivan, en ovanlig upplevelse. Han avslutade konserten redan efter en timme, vilket kan sägas vara snålt.

Han hade onekligen en stor begåvning. Tyvärr var hans hälsotillstånd inte det bästa. Han drabbades bland annat av en stroke som gjorde att han under en period förlorade talförmågan.

Marit Bergman roar och oroar

Marit Bergman med flygel på Södra teatern kan se lite olika ut, beroende på hur kvällen disponeras.

Det råder inget tvivel om att Bergman från start har publiken i sin hand. Kanske blir hon lite för förtjust i just detta faktum. De skojiga mellansnacken blir väldigt många. Missförstå mig rätt, det ÄR trevligt, men samtidigt tappar konserten lite tempo.

En enda låt startar hon utan mellansnack, nämligen Hej lilla Marit. Jag noterar att det fungerar bra att låta musiken tala.

Vi får, tror jag - jag har inte hunnit räkna exakt - fler engelskspråkiga låtar i kväll än svenska. Personligen gillar jag ju svensksjungande Marit Bergman väldigt mycket, jag tycker hon gör sig bättre på svenska - även om så klart många av hennes klassiska låtar är på engelska.

Hon konstaterar att ingen köpte skivan The Tear Collector och spelar trots detta - eller därför - flera låtar därifrån, bland annat den väldigt snygga Out On The Piers, kvällens bästa enligt mitt tycke, tillsammans med Plötsligt och långsamt. Den senare borde vara en modern klassiker.

Hon påminner oss, trots allt - hon har grubblat över frågan - om Gaza och barnen som mördas där. "Ska jag hjälpa er att glömma bort det där i två timmar, eller ska jag hjälpa er att bearbeta det?" Ja, det är en bra fråga.

Samlade singlar

I streamingvärlden har det här med singlar paradoxalt nog blivit både viktigare och mindre viktigare. Viktigare eftersom enskilda låtar tycks ha fått ökad vikt, när albumformatet kanske blir lite suddigare i streaminglandskapet.

Men kanske mindre viktigare, för singeln som fysisk produkt är väl död nu? Till skillnad från albumet, som ändå lever vidare i vinylrenässans?

Nåja. Jag skulle hur som helst vilja uppmärksamma tre singlar. Anja Bigrell har släppt Åren och såren, titelspåret från hennes kommande album, som släpps 10 maj.

Blues Pills kommer med ett nytt album den 2 augusti, titeln är Birthday. Första singeln heter likaledes Birthday, en snärtig sak. "I'm gonna ruin someone's birthday", sjunger Elin Larsson och har plötsligt en själsfrände i Morrissey som ju en gång sjöng att han skulle "wish you an unhappy birthday".

Iiris Viljanen har släppt andra singeln från kommande albumet, Själsligt uppvaknande vid Slussen, som kommer 26 april. Singeln heter Mitt inre barn.

Kamasi Washington släpper nytt album

Saxofonisten Kamasi Washington släpper nya albumet Fearless Movement i vår.

Även om Washington släppt en del musik - singlar, EP - sedan dess så är det faktiskt sex år sedan hans förra album.

Första singeln heter Prologue.

Albumet släpps 3 maj.

15:e albumet för Eels

Mark Oliver Everett har samma princip som Matt Johnson (The The) eller Mike Scott (The Waterboys) - de är alla den enda fasta medlemmen i sina band, och de skriver i regel all text och musik.

Mark Oliver Everetts band heter så klart Eels. Han har även släppt två regelrätta soloalbum, men det är som Eels han har nått sina framgångar.

Det har blivit dags för 15:e studioalbumet under namnet Eels. Följdriktigt har det fått namnet Eels Time! (inklusive utropstecknet)

Första singeln heter Time. Albumet släpps 7 juni.

Accept släpper titelspår från nya skivan

Gitarristen Wolf Hoffmann är ende originalmedlemmen kvar i Accept, men bandet rullar på, turnerar och släpper skivor ungefär vart tredje år.

Snart är det dags för en ny skiva igen och redan nu finns titelspåret ute, Humanoid. Säg så här, det låter precis som Accept.

Albumet släpps 26 april.

Paul Weller släpper 17:e soloalbumet, 28 albumet totalt

Visst märks det att de gamla hjältarna har hållit på ett tag nu. Således kan vi notera att Paul Weller strax ska släppa sitt 17:e soloalbum, som är hans 28:e totalt, om vi räknar in skivorna med The Jam och The Style Council.

Det nya albumet heter 66 - Weller fyller 66 den 25 maj, dagen efter skivsläppet, den 24 maj - och har gäster som Bobby Gillespie, Suggs och - naturligtvis - Noel Gallagher.

Första singeln heter Soul Wandering och kan höras, till exempel, via videon ovan.

MaidaVale släpper tredje albumet

Jag upptäckte svenska MaidaVale när de redan hade släppt sina två första album. För mig kändes det som att de hade karvat ut en tämligen egen nisch i svensk rock.

Sedan läste jag någonstans att de räknas in i stonerrockgenren. Där ser man. Jag förstår på sätt och vis vad som menas. Det är inte renodlad hårdrock, det är inte progrock. Då kanske man hamnar någonstans mitt emellan. (Läser också att de kallas "psykundret", alltså som i psykedelisk rock.) 

Nu ska bandet släppa sitt tredje album, Sun Dog. Första singeln kommer ut i dag, fredag, och heter Faces (Where Is Life).

Albumet släpps 3 maj.

Tredje singeln inför Ace Frehleys nya album

I fankretsarna kring Kiss kan man bli oense om det mesta. Således finns det både entusiasm och avoghet inför Ace Frehleys nya album som ges ut i morgon, fredag 23 februari.

Albumet, 10,000 Volts, har hittills föregåtts av tre singlar: titelspåret, Walking On The Moon (nej, inte en The Police-cover) och singeln som kom ut i dag, torsdag, Cherry Medicine.

Vad ska vi säga om singlarna? 10,000 Volts och Cherry Medicine har något catchy över sig. Walking On The Moon har några schyssta gitarriff.

Ändå misstänker jag att jag kommer att lyssna på skivan kanske tre gånger och sedan inte igen.

Pigg singel från A Certain Ratio

Det är gott om band som gör comeback. Svårare är att göra comeback med något slags värdighet intakt och en fortsatt kreativ karriär.

A Certain Ratio, som var som störst under 80-talet, har fått en "karriär del 2" genom att ha släppt tre album sedan 2008. Snart kommer det fjärde albumet i den senare delen av karriären, It All Comes Down To This.

Titelspåret är en trevlig bagatell i midtempo.

Albumet, bandets 13:e, släpps 19 april.

Ian Hunter tar hjälp av Brian May, Joe Elliott och Taylor Hawkins

I fjol kom Ian Hunters album Defiance Part 1. Nu kommer snart Defiance Part 2: Fiction.

Hunter säger själv att sångerna på del 2 är mer politiska.

"Most of those were written two or three years back, so I wanted to get it all out before whatever takes hold in November. It would be dated after the fact.", säger Ian Hunter enligt Ultimate Classic Rock.

Första singeln heter Precious och släpptes på torsdagen. På den låten gästar kända namn som Brian May (Queen), Joe Elliott (Def Leppard) och framlidne Taylor Hawkins (Foo Fighters, m.m.).

Albumet kommer 19 april.

Meshell Ndegeocello släpper hyllningsalbum till Sun Ra

Meshell Ndegeocello har gjort ett album inspirerat av amerikanska jazzlegendaren Sun Ra, med nya låtar. Albumet heter Red Hot + Ra: The Magic City.

På albumet samarbetade Ndegeocello med bland andra saxofonisterna Marshall Allen och Immanuel Wilkins, keyboardisterna Daniel Mintseris och Jebin Bruni, trummisarna Deantoni Parks och Kojo Roney, med flera.

Albumet släpps 12 april.

22 för mångas kassettalbum återutges

Postpunkbandet 22 för många, med Henrik Franzén från Grisen skriker i spetsen, hade en sparsam utgivning, varav en del skedde på kassett.

Nu finns en av dessa kassettutgivningar från 1981 tillgängliga som vinyl och streaming. Albumet har fått namnet Yrkesmördare i livets tjänst, men jag undrar om den över huvud taget hade någon titel när den gavs ut som kassett. Jag tror att det möjligtvis bara stod "22 för många" på kassetten. Titta på Discogs.

Bandet bestod förutom av Franzén av Micke Söderlund, gitarr, och Carina Silverforsen, bas. Silverforsen är avliden, men Franzén och Söderlund siktar på att spela tillsammans under 2024, enligt ett pressmeddelande.

Läs Henrik Franzéns fina berättelse om punktiden och tiden efteråt här. 

Anja Bigrell är tillbaka med ny musik

2019 års bästa skiva gjordes av Anja Bigrell, enligt mig. Efter Måste lägga av har Bigrell släppt Under ett rabarberblad, tonsättningar av Lena Sjöbergs "verser för människor och djur", som undertiteln till boken är.

Nu ska Anja Bigrell släppa sin fjärde soloskiva, Åren och såren.

Första singelsläppet är Nerver som gelé, en indiepopstruttig sak om att bli "ditt folköl, ditt sertralin".

Albumet släpps 10 maj.

Daniel Romano's Outfit är tillbaka

Jag ska erkänna att jag aldrig riktigt kom in i Daniel Romano's Outfits förra album La Luna, som var någon typ av konceptalbum och kom ut 2022.

Nu är det dags för uppföljaren, som fått namnet Too Hot To Sleep.

Singlarna Chatter (som klockar in på 1:46!) och Field of Ruins indikerar att man gått tillbaka till ett enklare format. Inspirationen verkar denna gång snarare vara Buzzcocks än progrockare som gör sångsviter.

Albumet släpps 1 mars.

(Bandet verkar för övrigt ha logotypiserat sig som endast Outfit nu för tiden.)